Nu stänger dyngan.se. Istället kommer krutet att läggas på kultur- och nöjessidor på Sydsvenskan.se.

Sedan starten i september 2006 har vi lagt cirka 2500 inlägg och nästan 4000 kommentarer här, och massan är det minst imponerande. Det bästa tycker jag har varit responsen – att så många deltagit i diskussionerna här både på egna bloggar och i kommentarsfälten, och att så många bra och roliga skribenter velat jobba med oss. Tack!

Bloggen har varit populär, viktig och haft många besökare men på Sydsvenskan.se krävs något annat – Dygnet Runts tid är över för den här gången. För över två år sedan var bloggen det första som du kunde se av den stora nysatsningen. Nu är papperstidningen och TV-programmet Dygnet Runt nedlagda och hemsidan (dygnetrunt.se) blir tills vidare Sydsvenskans webbkalendarie.

Förhoppningsvis dröjer det inte länge innan du märker av förändringarna på Sydsvenskan.se:s kultur- och nöjessidor. Jag hoppas att du vill hänga med dit. Redan nu kan du följa några av oss: Ida, Karin och David öppnar egna sidor.

(Du får gärna kommentera här nedan, mejla mig eller Sydsvenskan. Jag är utomlands nu men är online igen 12 januari, om mitt svar dröjer beror det på det.)

Under året som gick frågade Dygnet Runt mig om jag ville börja blogga för dem. Precis som jag var. Allt från mina personliga malmöreflektioner och tips till privata kattinlägg. Med min förkärlek till Dygnet runt efter tidigare samarbete vi haft så tog jag så klart mitt pick och pack och flyttade hit.

Men nu är jag på helt egen adress igen!

www.karinafmalmoe.se

Vi ses där…

Mitt sista år som tjugonåt är förbi. Åldersnojjan slår mig som en botoxinjektion i pannvecket och jag ser tillbaka med saknad. Vad kan möjligen slå år 2008. Jag har rest massor, blivit kär på riktigt, fått mer fritid och sedan mindre igen, varit med om en jordbävning, åkt skidor, koreograferat en show på slagthuset. Och så fick jag ju frågan om jag ville börja blogga för Dygnet Runt….

Läs vidare »

Äntligen ett nyår värt att planera för. En busslast ut till landet, något sorts boskap som ska grillas (skjutas?), hattar, en lerig åker, vin. Dresscode: uppklätt eller utklätt. Igår tog jag bussen till Ingenmansland, aka Svågertorp, svårmodets slätter. Traskade upp för en gräsbacke, sällskapad endast av ett tjog festande råkor. Nickade, passerade, fick mitt koffeinintag på ett möbelvaruhus (inte ikea), utsikten parkerade bilar. Sen köpte tyg, chiffong och garth pughesqa saker det kommer dröja år innan jag plockar upp ur påsen. Tåg till mamma, hennes symaskin och ett glas testvin inför hennes nyårsrisotto. Lyckades bisarrt nog sy något jag tänker ha på mig ikväll. Ett plagg som jag gjorde utan att ens nudda tyget med saxen. Bara nåla, sy, nåla, sy prova, klart. Mer eller mindre. Det blir svart transparant en gång till. Jag klarar det. Med (julklapps-) benknots brosch och tvåfärgade (julklapps-) Wolfords är jag klar. Har letat hela dagen efter fuskpäls att dissekera, men det blir en slaktad peruk som får agera fotryggsvärmar i stället.

Det var vackert här ända tills jag blev magsjuk och låg som en liten kringla på badrumsgolvet i fem timmar.

Fifan

För ganska många nyårsaftnar sedan firade jag med några vänner på Smålands nation i Lund. Nyårslöftet det året var att aldrig mer sätta min fot på Smålands. Förändring låg i luften och jag ville vidare helt enkelt. Efter middag och fajerwörks åkte vi in till Malmö för att slå runt. På morgonen den första dagen i det nya året vaknade jag, fortfarande iklädd min kostym, på en soffa. Det låg något bekant över alltsammans. Jo, jag var på Smålands nation. Igen.

Palla ödet.

Man kanske skulle säga ett par saker om förväntningarna på det nya året. Men hur gör man det, med tanke på vad som händer i Afrika, det som händer i Gaza? Det kanske känns svårt att börja nånstans, att hitta den där lilla tejpbitskanten. Men det finns mycket att göra. Alla kan påverka i det lilla. Man kan diskutera problemen, skänka pengar, kläder, hjälpa utsatta. Säga nej till det som är fel.

Och så kan man skriva om det. Skrika om det. Skrika ut det!

Nu förtiden avlägger jag inga nyårslöften. Det är sällan man behöver ge någon ett löfte alls. Det ska synas på en att man menar allvar. Och det gör jag när jag säger att jag tror saker kommer ordna sig, om vi fortsätter att vara smarta och varma. Omtänksamma. Det är så lite begärt av en människa.

Kanske låter flummigt, men det är enkel matematik. Alla kan.

Nä, nu drar jag till Rom, Gott nytt år!

…

Sydsvenskan tipsar om nyårsfirande för er som ännu inte bestämt er för var när hur  

När jag sitter här i en stuga med snötäckt landskap utanför tycker jag synd om den stackars skåningen. Så fort det blir lite frostvitt över gräset vallfärdar föräldrar och barn till närmsta sluttning för att åka pulka. Men här är det snö, snö, snö.

Det är så vackert. I en stuga med bastu och öppen spis är jag tillsammans med ett gäng vänner. Äter gott, åker skidor i grön backe (de andra åker svart) och ska fira nyår.  Nu har vi paus med ärtsoppa och snart ska vi hoppa i skidkläderna och ut i minus sjutton grader.

Ikväll är det Partypolarna på after-skin.

Inte jag dock. Jag sitter och tittar på MTV Top 10 @ 10 och låtsas inte bry mig om att mitt kaffe kallnat för tre Pussycat Dolls-låtar sen. Livet!

Jag har fått ett par jättefina Nike id i julklapp av en fin kille som följt bloggen några år. Rosa, lika, och 3 sorters blå. Helt paff.

Här åker man 80 mil för att lyssna på Jonas från Falun i sin hemstad och så är det är fullt! Nåväl.