28 augusti, 2008simpan <3 dylan
Varje gång jag besöker Simpans café möts jag märkligt nog av just den musik som jag själv för tillfället lyssnar extra mycket på, eller håller väldigt nära hjärtat: i julas var det Townes Van Zandt, i våras ODB/Wu tang, i juli: Dylan och nu senast Melanie Safka. Det här borde inte kunna hända, men gör det. Varje gång. Babe rainbow tårade mina ögon så att jag blev tvungen att lämna min plats i kön och ge mig av efter ett annat, kanske inte lika gott, kaffe.
Men vafan:
Oh It must be hard lookin’ up at the sun
When you know in your heart
You might never be warm
Oh I know it’s hard lookin’ up at the sun
When you know deep inside
You might never be warm
Jag skulle bara ha lite kaffe. Inte få hjärtat krossat.
Fast jag älskar ju plötsliga, oväntade gerillaattacker på mina känslor, jag gillar att bli överraskad just så här och jag kommer snart tillbaka för nytt kaffe. Lovar. Nästa gång kommer de att spela Minilogue. Ska vi slå vad?
litet reggeaplåster på ditt så publikt krossade hjärta
susan cadogan “hurt so good”
Cause, baby, these
Things you´re doing to me
It hurts so bad but
It`s worth all the misery
Kommenterad av kajsa — 29 augusti, 2008 @ 12:35