Veckan som gick kändes lång och bred, som en aveny kantad av fester och klubbar och bråk och beats. Kanske Bobby Digitals (RZA) Domestic Violence blir det mest passande ljudspåret den här helgen: nätterna har liksom darrat i något slags hård superattityd, argt eller ovisst som getingar precis innan sommaren upphör.

Var det fler än jag som såg mannen som sprang runt med hammare på Möllevångstorget och skulle ha ihjäl folk? Vet inte vad som hände sen, det fanns poliser i närheten, det fanns thugs och hipsters och hemlösa, det fanns brats och hippies och folk med märkliga skjortor med Che Guevara, Ghandi, Bob Marley och Einstein i samma mönster. Man tappar andan inför allt detta och återfår den.

Morgonen efter är det vackert igen, det är fortfarande varmt, soligt och det finns ingen bättre plats att äta en långsam brunch på, det finns ingen stad som ger och tar lika mycket som Malmö.

PS: Igår på en fin trettioårsfest berättar en vän som egentligen bor i Milano att hon gått och klippt sig på Dalaplan och fått frågan: “Om du bor i Milano, varför klipper du dig då i Malmö?”

Kanske för att man inte vill se ut som Berlusconi?