Hänger ute vid kusten efter att ha hjälpt pappa att ta upp båten för säsongen. Det låter så himla borgerligt; “ta upp båten”, men den är liten, delvis av plast och har en asliten motor. För bad och guppande tidningsläsning liksom.

Det hann bli mörkt innan vi kom hem igen, men jag såg Malmö börja skimra på håll och Köpenhamn blänkte till ibland och lastfartygen sken upp därute. Vem var det nu som besökte Malmö och hatade det, var det inte William Burroughs?

Just det, han skrev om det i Naked Lunch från 1959, faktiskt:

(…) and what hits you when you get off the Malmö Ferry in (no juice tax on the ferry) Sweden knocks all that cheap, tax free juice right out of you and brings you all the way down: averted eyes and the cemetery in the middle of town (every town in Sweden seems to be built around a cemetery), and nothing to do in the afternoon, not a bar not a movie and I blasted my last stick of Tangier tea and I said, “K.E. let’s get right back on that ferry.”

Stackars Malmö liksom, där kommer William Burroughs och vill ha magiska substanser och spännande danser och så är alla borta på Kockums och Mazetti och jubbar. Kanske inte det lättaste att stimulera superjunkien Burroughs, som hängde med Kerouac och Ginsberg och Neal Cassidy (Dean Moriarty i On the road). Burroughs är i och för sig död, men han hade nog gillat det nya Malmö. Inte så mycket för knarket alltså, men för allt som inte längre är 1959.

Men fint att han hittade hit. Som en liten spindel som av misstag hamnar på en båt och tar sig över havet.