Jag klarade av min svältperiod i Stockholm ganska mycket tack vare Agneta Pleijel och hennes man, journalisten Maciej Zaremba. Första gången Maciej såg mig skrattade han mycket och länge. Tyckte jag såg ut som en Venetiansk poet. Kanske jag gjorde.

Innan dess hade jag hunnit läsa ett par böcker av Agneta, lärt mig uppskatta henne och placerat hennes litteratur högt upp som fan på min lista. Romanerna, dikterna och dramatiken. Hon är kanske den smartaste kvinnan jag vet, och hennes hjärta är kanske det största på Söder.

Men hon har också ett förflutet i Skåne. Jag ville veta mer om det och såhär svarade hon när jag ringde upp henne idag.

- Agneta, hur ser din anknytning till Skåne ut?
- Jag bodde i Lund och gick nästan ett år som keramiklärling hos Signe Persson-Melin när jag var nitton, efter gymnasiet, och trodde väl först att jag skulle bli målare eller keramiker.

- Hur kom det sig att du inte fortsatte med det?
- Nä men jag satt där och drejade och tyckte det var så enahanda. Filosofin och litteraturen var mycket mer spännande.

- Du gick på Katedralskolan i Lund, eller hur?
- Ja, jag bodde på Vintergatan på Väster i slutet av femtiotalet och var stor primadonna på Katedralskolans teater, på Scenia. Max von Sydow och Yvonne Lombard hade slutat för länge sedan.

- Vad är Malmö för dig?
- Malmö på den tiden hade ryktet om sig att vara Sveriges fulaste stad, men så var det inte. Bo Widerberg gav ut en Malmöroman som öppnade ens ögon för skönheten i Malmö. Det som jag tyckte om var att Malmö skilde sig så mycket från det akademiska Lund, och var litegrann av en storstad ändå. När jag gick i gymnasiet var jag med i studenternas filmklubb och vi brukade skolka för att åka över till filmmuseet i Köpenhamn. Vi liftade alltid till Malmö, för att ta båten över sundet.


- Du sprang inte på William Burroughs på färjan? 
- Nä, det gjorde jag inte, men det är sant att det fanns ont om barer i Malmö.

- Vad tycker du om Möllevången?
- Det finaste i Malmö. Det är så internationellt, så underbart, hela miljön.
Min svåger, Jean Hermanson, har gjort en fin film om Möllevångstorget.

- Vad heter den?
- Den heter nog Möllevångstorget.

- Du, Agneta tände du precis en cigarett?
- Ja, jag tände precis en cigarett.

- Vad står dig närmast, drama, lyrik, prosa?
- Alltså de är tre olika skikt i själen. Jag skulle ha velat vara lyriker, men det tycker jag inte att jag duger till. Prosan får bli ett mellanting.

- Vem är Sveriges mest intressanta dramatiker?
- Ibsen hahaha.

- Vad tycker du om Bob Dylan? 
- Mycket.

- Är han kanske den vackraste mannen någonsin?

- Möjligen.

- Vilken av dina böcker är du mest nöjd med?
- Böcker är som barn, man tycker om dom allihop. Mitt störtsta äventyr är Lord Nevermore.

- Jag grät när jag läste den.
- Bra.

- Änglar, dvärgar är väldigt fin, när kommer nästa diktsamling?
- Det var min egentliga debut. Alltså den står jag i stor tacksamhetsskuld till. Den var min förstfödda. Jag skulle gärna återvända till det, till den.  Fortsätta skriva på den.


- Ska du inte det då?
- Jo, kanske, måste vara in the mood.

- Vem läser du just nu?
- Hehehe. Just nu läser jag konstigt nog Freud. Håller på med det senaste bandet i hans svenska utgåva, om konst och litteratur.