När statsministern är i Malmö och snackar skånska gäng med länskriminalen är jag i Stockholm och hänger med mitt. Har inte varit här sen i somras, och det är både lätt och tungt att se mina gamla kvarter igen: Mariatorget, Fridhemsplan, så mycket som hände där, så mycket som sagts och gjorts här. Zinken, Honx, Götgatan, Fruängen. Det här är min stad också, även om jag inte bor här nu. Jag har kämpat för den här staden, i den här staden.

Fick se en av mina finaste vänner gifta sig häromdagen, eller; inte så många av oss var på själva vigseln, men festen efteråt. I morgon blir det uppläsning på Kulturhuset. Brukar komma ganska mycket folk men jag har gjort mig av med våndan och ser fram emot det nu. Frågan är när Malmö ska ta sina författare på allvar?

Enligt Reinfeldt är lösningen på gängkrigen att man tar ifrån dem deras guldarmband. Enligt samma logik är lösningen på klassfrågan att ge statsministern en tupé.