1: Les Fleurs Du Malmö

Den här nyårsnedräkningen är en nätt provokation, en liten knuff i rätt riktning…

Vissa grå dagar, som just idag, utan omvärldens hjälp, eller med allt för mycket av den, hamnar man lätt i det där vegetativa tillståndet, svävandet mellan arbete och lättja, och det är svårt att veta vad som ska hända härnäst. Man läser tidningen, andra tidningar; andras tidningar, och kanske lär sig något. Man fyller upp sitt huvud med världen men man stannar hemma, man kokar kaffe, köper kaffe på något ställe; man ber någon koka en kopp kaffe. Och så dricker man. Och så läser man. Och så tänker man.

Malmö 2008, vad är det? Var är vi? Någonstans mellan Kleopatra och Maud Olofsson? Svårt bara att sätta fingret på exakt var. Noveau arbetslösthet, nouvelle tristesse. Har ni tänkt på att nästan alla stora uppfinningar i princip spelat ut sin roll? Man skulle kunna säga att det är läge för lite nytt blod. Någon borde, förgudsskull, upptäcka lite nya planeter. Någon borde skjuta Kennedy igen, bara för att vi ska få känna vad vi förlorat. Vi lever i historiens fyrverkerifärgade kometsvans. Vi vet bara det vi har sett på tv, fram tills nu. Betrakta detta: televisionen är död.

Dagens lucka: motorvägsmusik. Något till alla er som tar er in till Malmö i helgen för att dansa er hungriga igen.