20 december, 20082009 COUNTDOWN
2: Rumble in the Ronx
Den här nyårsnedräkningen är en nätt provokation, en liten knuff i rätt riktning…
Sett från rymden liknar Möllan en liten insprängd nebulosa nere på jorden. Allt som skapas här lyser upp gatorna och husen, och ljuden stiger till så sjuka höjder. Man kan bara föreställa sig vad vi är om fem år. Den här stadsdelen kommer fortsätta att slå oss alla med häpnad.
Men inte långt från Möllevången är himlen upplyst av helt andra anledningar.
Det är kanske inte riktigt tal om upplopp i Rosengård, ännu, men bråken och bränderna har varit motiverade ganska länge. Visserligen uppstår en besvärlig situation för ganska många som inte har eller vill ha med saken att göra, men förnekar man en hel stadsdel under så lång tid, som i Ronx fall, så kommer det så småningom att smälla. Kolla Paris. Jag var där tolv år innan de stora upploppen, och redan då brann bilarna i St-Denis.
Det ligger på Malmö och regeringen att lösa situationen. Och på oss själva. Men hur ska det gå till så länge svenskarna har så svårt att stå för sin smygrasism? De alltför stora måtten av osäkerhet inför det främmande, den överdrivna tron på att alla kan arbeta sig till kulturell jämställdhet. Det finns alltför många här som förstår för lite, som ilsknar till så fort de ser någon i slöja, som blir förolämpade så snart de hör ett främmande språk.
Och det där är bara den lilla svennen i oss som plötsligt inser att världen är så mycket större än vad vi hittills gjort den.
Öppna upp gränserna nu, både till Sverige och in till stan. Ge plats åt folk där de vill bo, bygg nytt, tänk lite smartare. Kommunen jobbar väl för oss och inte tvärtom, eller vad säger du Ilmar? Det går an att inviga arenor, men vad gör du för människorna? Vad gör du för de som behöver dig mest?
Det är dags för oss att ta lite större ansvar. Vi har plats. Och dessutom är det ett sätt att välkomna oss själva i någonting nytt, någonting så jävla mycket bättre och finare.
Dagens lucka är till alla er som räcker fingret åt makthavarna och hyresvärdarna för vad de inte gjort för Rosengård. Och till alla som såg hur Ratatat bedårade Malmö och Debaser i veckan. Eller som Audrey sa: it’s the number one band in the world right now, and they don’t even have a singer.
I media fokuserar man på att det är aktivister utanför Rosengård som drar igång oroligheterna. Är det fel att individer som bor på andra ställen än just Rosengård sluter upp bakom dessa utsatta grupper som negligerats år efter år? Kan det möjligen handla om solidaritet? Om man ser till hela samhällskroppen så kanske det inte är konstigt att en del av kroppen reagerar om det smärtar i en annan. Frustration som kommer upp till ytan genom bränder eller våld mot döda ting är inget som kom till Rosengård genom besöket från autonoma i torsdags. Varför vill media och politiker koppla samman ”oroligheterna” med aktivister utifrån. Om det nu var ett uttryck från frustrerade Rosengårdsbor, hade det kanske då varit ett kvitto på att makten inte gjort sitt jobb på ett önskvärt sätt? Vi skall inte vara för snabba med att stämpla dessa aktivister som ideologiskt halta bråkmakare. I Herrgården i hjärtat av Rosengård ser det ut såhär, 98% av de boende har utländsk bakgrund, 9 av 10 är arbetslösa, hälften av de boende är barn. Det blir patetiskt att bortse från det systematiska och rasistiska våld som dessa människor utsätts för varje dag, för vad skall man annars kalla dessa siffror? 9 av 10 är arbetslösa! Vad betyder skadad egendom i det perspektivet? Dessutom var det inte någon liten ”oskyldig” näringsidkare som blev utsatt. Listan på Shells samvetslösa rovdrift kan göras mycket lång, ingen i Nigeria lär sörja de utbrända släpen. Möjligen får gårdagens aktioner inte det genomslag som de inblandade aktivisterna hoppas på, för dom som får tala i tidning och TV är nyliberala aktörer som skriker efter hårdare tag, fler poliser och beklagar sig över bristen på föräldraansvar. Men det sänder en tydlig signal, det är dags för en ny dagordning.
Kommenterad av Hampus — 20 december, 2008 @ 16:19