För ganska många nyårsaftnar sedan firade jag med några vänner på Smålands nation i Lund. Nyårslöftet det året var att aldrig mer sätta min fot på Smålands. Förändring låg i luften och jag ville vidare helt enkelt. Efter middag och fajerwörks åkte vi in till Malmö för att slå runt. På morgonen den första dagen i det nya året vaknade jag, fortfarande iklädd min kostym, på en soffa. Det låg något bekant över alltsammans. Jo, jag var på Smålands nation. Igen.

Palla ödet.

Man kanske skulle säga ett par saker om förväntningarna på det nya året. Men hur gör man det, med tanke på vad som händer i Afrika, det som händer i Gaza? Det kanske känns svårt att börja nånstans, att hitta den där lilla tejpbitskanten. Men det finns mycket att göra. Alla kan påverka i det lilla. Man kan diskutera problemen, skänka pengar, kläder, hjälpa utsatta. Säga nej till det som är fel.

Och så kan man skriva om det. Skrika om det. Skrika ut det!

Nu förtiden avlägger jag inga nyårslöften. Det är sällan man behöver ge någon ett löfte alls. Det ska synas på en att man menar allvar. Och det gör jag när jag säger att jag tror saker kommer ordna sig, om vi fortsätter att vara smarta och varma. Omtänksamma. Det är så lite begärt av en människa.

Kanske låter flummigt, men det är enkel matematik. Alla kan.

Nä, nu drar jag till Rom, Gott nytt år!

…

Sydsvenskan tipsar om nyårsfirande för er som ännu inte bestämt er för var när hur