För ganska många nyårsaftnar sedan firade jag med några vänner på Smålands nation i Lund. Nyårslöftet det året var att aldrig mer sätta min fot på Smålands. Förändring låg i luften och jag ville vidare helt enkelt. Efter middag och fajerwörks åkte vi in till Malmö för att slå runt. På morgonen den första dagen i det nya året vaknade jag, fortfarande iklädd min kostym, på en soffa. Det låg något bekant över alltsammans. Jo, jag var på Smålands nation. Igen.
Palla ödet.
Man kanske skulle säga ett par saker om förväntningarna på det nya året. Men hur gör man det, med tanke på vad som händer i Afrika, det som händer i Gaza? Det kanske känns svårt att börja nånstans, att hitta den där lilla tejpbitskanten. Men det finns mycket att göra. Alla kan påverka i det lilla. Man kan diskutera problemen, skänka pengar, kläder, hjälpa utsatta. Säga nej till det som är fel.
Och så kan man skriva om det. Skrika om det. Skrika ut det!
Nu förtiden avlägger jag inga nyårslöften. Det är sällan man behöver ge någon ett löfte alls. Det ska synas på en att man menar allvar. Och det gör jag när jag säger att jag tror saker kommer ordna sig, om vi fortsätter att vara smarta och varma. Omtänksamma. Det är så lite begärt av en människa.
Kanske låter flummigt, men det är enkel matematik. Alla kan.
Första gången jag upplevde ett jordskalv var 1997. Det här hände i Umbrien, Italien och fyra personer, en präst och tre geologer, ska ha omkommit när de inspekterade eventuella skador i en kyrka. Genom vad som inte bör kallas annat än gudomlig ironi rasade takkupolen ner och krossade dem. Det är rough.
Den här gången sov jag mig igenom skalvet, men fick sedan allting klargjort för mig: En av de som kommenterade fenomenet på sydsvenskan.se upplevde det som att en stor jätte skakat hennes hus. Men då fattar jag precis. Haha.
I kväll spelar Ratatat på Debaser i Malmö. Kanske ses vi där för en James Bonddrink. Ni vet vad jag menar.
Vissa grå dagar, som just idag, utan omvärldens hjälp, eller med allt för mycket av den, hamnar man lätt i det där vegetativa tillståndet, svävandet mellan arbete och lättja, och det är svårt att veta vad som ska hända härnäst. Man läser tidningen, andra tidningar; andras tidningar, och kanske lär sig något. Man fyller upp sitt huvud med världen men man stannar hemma, man kokar kaffe, köper kaffe på något ställe; man ber någon koka en kopp kaffe. Och så dricker man. Och så läser man. Och så tänker man.
Malmö 2008, vad är det? Var är vi? Någonstans mellan Kleopatra och Maud Olofsson? Svårt bara att sätta fingret på exakt var. Noveau arbetslösthet, nouvelle tristesse. Har ni tänkt på att nästan alla stora uppfinningar i princip spelat ut sin roll? Man skulle kunna säga att det är läge för lite nytt blod. Någon borde, förgudsskull, upptäcka lite nya planeter. Någon borde skjuta Kennedy igen, bara för att vi ska få känna vad vi förlorat. Vi lever i historiens fyrverkerifärgade kometsvans. Vi vet bara det vi har sett på tv, fram tills nu. Betrakta detta: televisionen är död.
Dagens lucka: motorvägsmusik. Något till alla er som tar er in till Malmö i helgen för att dansa er hungriga igen.
När statsministern är i Malmö och snackar skånska gäng med länskriminalen är jag i Stockholm och hänger med mitt. Har inte varit här sen i somras, och det är både lätt och tungt att se mina gamla kvarter igen: Mariatorget, Fridhemsplan, så mycket som hände där, så mycket som sagts och gjorts här. Zinken, Honx, Götgatan, Fruängen. Det här är min stad också, även om jag inte bor här nu. Jag har kämpat för den här staden, i den här staden.
Fick se en av mina finaste vänner gifta sig häromdagen, eller; inte så många av oss var på själva vigseln, men festen efteråt. I morgon blir det uppläsning på Kulturhuset. Brukar komma ganska mycket folk men jag har gjort mig av med våndan och ser fram emot det nu. Frågan är när Malmö ska ta sina författare på allvar?
Enligt Reinfeldt är lösningen på gängkrigen att man tar ifrån dem deras guldarmband. Enligt samma logik är lösningen på klassfrågan att ge statsministern en tupé.
Men åh, man blir nästan lite förtjust när man läser senaste numret av Icakuriren och upptäcker att kulturkvoten numera fylls med råge. Inte bara maffiamuckaren Roberto Saviano är med, utan också den numera så folkkäre Bruno K Öijer.
Vad har Icakuriren blivit för tidning? Finns det anledning till panik? Läs vidare »
Dåså, då har det varit fest i dagarna tre. Ingen speciell anledning. Eller jo, en väns trettioårsfest var en, men resten har väl mer att göra med att se folk, att göra något, visa sig, bli sedd. Och kanske lite full.
Men är det verkligen det som gör att man “har ett liv”, att man går ut mycket? Ibland känns det bara som en bluff, och att de som har verkligen har ett intressant, händelserikt och skapande liv hellre gör något annat, att de har bättre saker för sig än att gå ut och festa. Läs vidare »
Även skribenter måste ibland gå upp tidigt och arbeta. I morse vävde jag in morgonnyheterna i drömmen och fattade verkligen inte hur min brorsa och hans tjej kunde väderleksrapporten utantill.
Häromveckan drömde jag att jag skulle resa bort ett par månader, till yttre rymden (but why??) och var tvungen att meddela Gustav om detta, men sa också att jag kunde fortsätta blogga. Därifrån.
Bions framtid, om James får bestämma. Foto: Scanpix
Jag vet inte vad ni tycker, men det kan vara sjukt irriterande när någon läser tidningen över axeln på en, som om tjuvläsarn tror att det verkligen blir mer intressant bara för att någon annan uppmärksammar vad det nu än gäller.
Nåja, det är inte hela världen, men hur skulle det då kännas att bli tittad på när man besöker ett av de få ställen där det är tänkt att man kan få vara lite ifred, men ändå samtidigt bland folk?
Sydsvenskan tar idag upp det obehagliga faktum att de som ser Bondfilmen Quantum of Solace på Filmstaden i Malmö kommer att bli bevakade av bildförstärkningskameror, allt för att filmbolagen nojar över att man ska smygfilma deras rullar och lägga upp dem på det där läskiga internet. Där nästan allt är gratis. Och tillgängligt. Hjälp! Läs vidare »
Julaktiviteter rapporteras från Möllan. Kolla den här granen. Det har också kommit till min kännedom att somliga konsumerat både julmust och pepparkakor redan i oktober. Vad ska det här betyda?
