För ganska många nyårsaftnar sedan firade jag med några vänner på Smålands nation i Lund. Nyårslöftet det året var att aldrig mer sätta min fot på Smålands. Förändring låg i luften och jag ville vidare helt enkelt. Efter middag och fajerwörks åkte vi in till Malmö för att slå runt. På morgonen den första dagen i det nya året vaknade jag, fortfarande iklädd min kostym, på en soffa. Det låg något bekant över alltsammans. Jo, jag var på Smålands nation. Igen.

Palla ödet.

Man kanske skulle säga ett par saker om förväntningarna på det nya året. Men hur gör man det, med tanke på vad som händer i Afrika, det som händer i Gaza? Det kanske känns svårt att börja nånstans, att hitta den där lilla tejpbitskanten. Men det finns mycket att göra. Alla kan påverka i det lilla. Man kan diskutera problemen, skänka pengar, kläder, hjälpa utsatta. Säga nej till det som är fel.

Och så kan man skriva om det. Skrika om det. Skrika ut det!

Nu förtiden avlägger jag inga nyårslöften. Det är sällan man behöver ge någon ett löfte alls. Det ska synas på en att man menar allvar. Och det gör jag när jag säger att jag tror saker kommer ordna sig, om vi fortsätter att vara smarta och varma. Omtänksamma. Det är så lite begärt av en människa.

Kanske låter flummigt, men det är enkel matematik. Alla kan.

Nä, nu drar jag till Rom, Gott nytt år!

…

Sydsvenskan tipsar om nyårsfirande för er som ännu inte bestämt er för var när hur  

2: Rumble in the Ronx

Den här nyårsnedräkningen är en nätt provokation, en liten knuff i rätt riktning…

Sett från rymden liknar Möllan en liten insprängd nebulosa nere på jorden. Allt som skapas här lyser upp gatorna och husen, och ljuden stiger till så sjuka höjder. Man kan bara föreställa sig vad vi är om fem år. Den här stadsdelen kommer fortsätta att slå oss alla med häpnad.

Men inte långt från Möllevången är himlen upplyst av helt andra anledningar. Läs vidare »

Kan inte riktigt släppa ockupationsfrågan, det verkar finnas mer att säga om saken.

Jag ringer upp Mats Lieberg, professor i urbansociologi vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Alnarp, och frågar honom vad han anser om situationen. Han har bland annat studerat ungdomskultur och ungdomar i offentlig miljö och skrivit avhandlingen Att ta staden i besittning.

- Det här handlar ju om att vuxenvärlden alltid har förfasats över ungdomars agerande, så det är inget nytt. Det visar på ett tydligt sätt att vuxna inte lyssnar på ungdomar, man respekterar inte deras ord och vill inte ens gå in i dialog med dem. De betraktas som mindre vetande. Läs vidare »

Eller: vakant informatörstjänst på Banverket (?).
Foto: Scanpix

“Jag går inte in på Moderna museet och hämtar ett snyggt konstverk bara för att det råkar tillhöra staten”.

Så sa Banverkets informatör Claudio Skubla till Sydsvenskan häromdagen angående “husockupationen” i Johanneslust i Malmö.

Men Claudio, vad menar du? Vad har det med saken att göra? Du är anställd som informatör, inte desinformatör. Det kan ju rimligtvis inte vara så att det här är Banverkets officiella motivering till att man tillkallade polis och avlägsnade ockupanterna.

“Jag går inte in på Moderna…”

Tog man med sig huset i Johanneslund hem? För att det var snyggt? Häpnadsväckande att man kommer undan med ett så pass verklighetsfrämmande uttalande.

Mer:
>> Demokratidissen

En man ligger och sover på min innergård, på en träbänk. Under bar himmel. Runt omkring honom har femtusen gula löv fallit ner från träden.

Vad ska man göra? Jag har inget att erbjuda honom. Ska man ringa någon? Vet inte vad han behöver, men tänker att han har sökt nåt slags skydd.

Tidigare i kväll, när jag var ute med hunden, hörde jag fragment av en olycklig kvinnas samtal med någon annan. Något om att “han gör mig illa”.

Samma sak där, vad kan jag göra? Vad ska man göra?

Fattar inte att vår stad har mage att låta människor ligga bland femtusen löv, med kroppen så jävla nära jorden, som levande döda.

Bions framtid, om James får bestämma. Foto: Scanpix

Jag vet inte vad ni tycker, men det kan vara sjukt irriterande när någon läser tidningen över axeln på en, som om tjuvläsarn tror att det verkligen blir mer intressant bara för att någon annan uppmärksammar vad det nu än gäller.

Nåja, det är inte hela världen, men hur skulle det då kännas att bli tittad på när man besöker ett av de få ställen där det är tänkt att man kan få vara lite ifred, men ändå samtidigt bland folk?

Sydsvenskan tar idag upp det obehagliga faktum att de som ser Bondfilmen Quantum of Solace på Filmstaden i Malmö kommer att bli bevakade av bildförstärkningskameror, allt för att filmbolagen nojar över att man ska smygfilma deras rullar och lägga upp dem på det där läskiga internet. Där nästan allt är gratis. Och tillgängligt. Hjälp! Läs vidare »