Förr gick det att hitta oframkallade fotorullar i diverse italienska second handbutiker. Fem kronor, plus framkallning, för 24 eller 36 glimtar av någon annans liv, och man kunde hoppas på att bli överraskad. Jag köpte aldrig någon rulle eftersom jag starkt misstänkte att resultatet skulle bli en orgie i vardagstristess. Barnkalas, semesterbilder och amatörmässiga snapshots. Men ibland är det just de här ögonblicken som är bäst, sjukast eller roligast.
Det här gäller inte bara foton, utan egentligen allt som folk har för avsikt att behålla som privat, men som av någon anledning sluppit ut i ljuset. Lappar, brev, inköpslistor, allt som tar oss in i en främlings vardag kan bli intressant. Ännu bättre är det om personen som skrivit och sen tappat den där lappen inte riktigt har alla hästarna i stallet.
Amerikanska Found Magazine har i sju år förmedlat just sådana märkliga, sorgliga, farliga, löjliga och oförskämt roliga fynd på sin hemsida, i bokform och on the road. I kväll kommer grundaren Davy Rothbarts och hans gäng till Malmö och På besök med sin By the time i get to Europe-tour, och om jag var du skulle jag lätt tillbringa min onsdagskväll där.
Det finns en svensk version av fenomenet, Société des Admirateurs, som Andreas Wagner och Emma Ahnlund från Malmö står bakom. Nu är sidan visserligen inte helt à jour men jag pratar lite med Andreas om det som tappas och hittas.
Vilken är din historia med Found Magazine?
– Tror jag läste om den i Tidningen Sex första gången, och sen beställde jag ett nummer. Det innehöll bland annat en lapp som någon hade satt fast under vindrutetorkaren på Davy Rothbarts bil där det står: “Mario, I fucking hate you, you said you had to work then whys you car HERE at HER place?? You’re a fucking LIAR. I hate you I fucking hate you. Amber. PS Page me later”. Den är fantastisk. Läs vidare »
Fett fint att komma över en för mig helt okänd film med Dylan i en av huvudrollerna; Masked and Anonymous, som kommer rulla på den Uppgrenska biografen i helgen.
Idag har jag annars med nöd och näppe undkommit att bli uppäten av en schäfer, det gick så långt att ägaren släpades efter i kopplet och skrek Kurva! till hunden. Eller mig.
Min regnmedicin idag blir att se på Alltings yta. Om mindre än en timme. Ehm. Bråttom.
Förresten, på tal om Bobby, märker ni att han är ensam på scen om att se någorlunda modern ut? Snyggingen.. Sjukt att videon har setts 4241666 gånger. Man är verkligen bara en i mängden ibland.
Var på en författarläsning häromdagen med Malmös egen Fredrik Ekelund. Han kommer ut med en ny bok, M/S Tiden, idag fredag, och det var ur den han delvis läste. I publiken satt en energisk, rund äldre man, uppenbarligen överskolad, sönderläst kanske, akademiskt orerande om ordet knullas etymologiska härkomst; “tyskans ficken och bumsen, engelskans fuck, från lågtyskan hmm… via Danmark och..”.
Tanterna runt omkring oss skruvade på sig obekvämt, några stönade tungt, förmodligen föraktfullt, någon av svunna tiders lättja. Äh, jag ska inte överdriva, men det var ett roligt avbrott och sådär lagom genant att man önskade att någon hade filmat denna lilla enmansshow i publiken.
Efter allting gick jag hem i ett lilasvart Malmö, med blicken upp mot hyreshusens oranget läckande köksfönster och Nina Simone i lurarna, “Isn’t It A Pity”. Fast det var ganska fint, och jag önskade att vägen hem var lite längre.
I morgon delas nobelpriset i litteratur ut igen. Känns som det inte var så länge sen sist, typ i förrgår. Horace kommer komma ut genom den där dörren och på tjugonio olika språk säga det han alltid säger, och se som mest nöjd ut när gör det på ryska.
Den schweiziske konstkritikern Hans Ulrich Obrist bad några av världens mer erkända konstnärer och kreativa tänkare att ta fram en nutidsformel, en formel för vad det tjugoförsta århundradet är. Eller ska bli kanske.
Antar att uppgiften var något mer specificerad, men jag roar mig ikväll med att titta på några av förslagen.
Tillbaka efter mässan, och några dagars långsamt återhämtande. Bokmässan är enda platsen där man kan se fler bibliotekarier än böcker. Lite oroväckande. Och då finns det ändå gott om böcker. Gav Leif Pagrotsky min årliga, och varma, arbetsekonomiska rekommendation. Tror inte riktigt att han hängde med. Läs vidare »
Allting händer fort nu: bokmässan startar på torsdag, köpte precis tågbiljetter till Götlaborg och det börjar kanske bli dags att boka hotell. Fattar inte varför jag alltid ska vara så sent ute med saker som ändå är angelägna. Typ tak över huvudet. Förra året åkte jag dit utan cash, och det gick bra. Behövde inte ens betala för tågresan hem. Untz untz untz..
Undrar om Göran ska dit. Det ska han nog. Tydligen är han flavor of the month. Hans klädstil alltså. Rutigt, skogshuggigt, sprakande, stort.
Förresten, om ni vill ha (andra) snygga outfits ordnar One Last Piece och April77 (Kyrkog 1, Malmö) lagertömning med start redan 07.00 på torsdag. Earlybirds.
I somras, under WALTIC (Writers and literary translators international congress) i Sthlm, hade jag blivit ombedd av, värsta titeln; italienska författarförbundets direktör för utländsk litteratur, att skynda mig dit för ett snabbt möte.
Det som brann i mitt huvud då var en eventuell utgivning i Italien, och det var föralldel vad det korta mötet (en kvart på sin höjd) till viss del handlade om. Men på vägen dit, precis vid Norra Bantorget, spottade jag ut min snus precis framför en rullstol tillhörande (och innehållande) Tomas Tranströmer och hans orakelhustru. Läs vidare »
