Kan inte riktigt släppa ockupationsfrågan, det verkar finnas mer att säga om saken.
Jag ringer upp Mats Lieberg, professor i urbansociologi vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Alnarp, och frågar honom vad han anser om situationen. Han har bland annat studerat ungdomskultur och ungdomar i offentlig miljö och skrivit avhandlingen Att ta staden i besittning.
- Det här handlar ju om att vuxenvärlden alltid har förfasats över ungdomars agerande, så det är inget nytt. Det visar på ett tydligt sätt att vuxna inte lyssnar på ungdomar, man respekterar inte deras ord och vill inte ens gå in i dialog med dem. De betraktas som mindre vetande.Läs vidare »
Eller: vakant informatörstjänst på Banverket (?). Foto: Scanpix
“Jag går inte in på Moderna museet och hämtar ett snyggt konstverk bara för att det råkar tillhöra staten”.
Så sa Banverkets informatör Claudio Skubla till Sydsvenskan häromdagen angående “husockupationen” i Johanneslust i Malmö.
Men Claudio, vad menar du? Vad har det med saken att göra? Du är anställd som informatör, inte desinformatör. Det kan ju rimligtvis inte vara så att det här är Banverkets officiella motivering till att man tillkallade polis och avlägsnade ockupanterna.
“Jag går inte in på Moderna…”
Tog man med sig huset i Johanneslund hem? För att det var snyggt? Häpnadsväckande att man kommer undan med ett så pass verklighetsfrämmande uttalande.
Dåså, då har det varit fest i dagarna tre. Ingen speciell anledning. Eller jo, en väns trettioårsfest var en, men resten har väl mer att göra med att se folk, att göra något, visa sig, bli sedd. Och kanske lite full.
Men är det verkligen det som gör att man “har ett liv”, att man går ut mycket? Ibland känns det bara som en bluff, och att de som har verkligen har ett intressant, händelserikt och skapande liv hellre gör något annat, att de har bättre saker för sig än att gå ut och festa. Läs vidare »
Det var vernissage för Electrohype 2008 på Malmö konsthall igår. Jag och en vän gick runt bland märkliga maskiner och blöta fläckar. Som torkade. Tror det får bli åtminstone ett besök till, för min del, eftersom verken förtjänar lite extra uppmärksamhet.
Bill Vorns Evil/Live 2, till exempel, säger kanske en hel del om oss människor. Kolla videon så förstår ni. Annars är det bara att gå och se efter själv.
PS. Jag kryddade videon med Discom - Code Couleur.
Kvällens lo-fisamtal på Debaser visade sig inte bli särskilt lo-fi. Alls. Det som började som ett samtal om alternativa kokböcker (trettiårskris) kom att handla om kannibalism.
Fråga: skulle du, om du fick en “legitim” möjlighet, äta människokött?
4 av 5 svarade ja. Jag var nummer fem.
Vadå. Människoskött? Äta? Till och med en vegetarian svarade ja. Väljer att inte publicera videobevisen.
Även skribenter måste ibland gå upp tidigt och arbeta. I morse vävde jag in morgonnyheterna i drömmen och fattade verkligen inte hur min brorsa och hans tjej kunde väderleksrapporten utantill.
Häromveckan drömde jag att jag skulle resa bort ett par månader, till yttre rymden (but why??) och var tvungen att meddela Gustav om detta, men sa också att jag kunde fortsätta blogga. Därifrån.
Jag är ingen kyrkans man, men när jag besökte en katolsk mässa i Terni någon timme utanför Rom hade jag lite svårt att hänga med. Kunde ju inte riktig veta när man skulle stå eller sitta, sjunga med eller svara i kör. Inte för att jag hade sjungit med, eller svarat något i kör, men ändå.
Igår följde jag Gustavs tips och besökte Inkonst och Hakawati, ett filosofisamtal med Fuad Rifka, en gammal vän till nobelpristippade poesiikonen Adonis, och det kändes rätt bra. En hektisk dag skulle få sitt lugn.
45 minuter senare var jag tvungen att gå därifrån. Mitt i allt. Tog mig generad ut från lokalen och försökte undvika undrande blickar.
