Rolig natt!

När man jobbar en måndag är man inte jättesugen på att få champagne, särskilt inte eftersom man antagligen har tandläkar- eller tvättid ganska tidigt dagen efter. Det är ju dock oftast när man inte vill ha det som det kommer. Sen en fredag när man verkligen har lust att festa till lyser champagnen med sin frånvaro och man går och dricker av sina kollegors slattar.

Just den här fredagen var jag och min danska kollega så desperata efter lite salongsberusning att vi drack av en öppnad magnum Belle Epoque som stått i kylskåpet sen i onsdags. Lite sur eftersmak men den gick ju ner…

Vi satt i baren mitt framför scenen och drack våra sura bubblor, blev en smula tipsy, njöt av showerna framför nosen på oss, diskuterade kollegor och branschen och chefer och gäster och bara “hyggede” oss, som de säger på danska.

Bredvid oss satt min nysvenska kollega med en av våra bästa och pålitligaste stammisar. Dvs. en man som alltid, utan diskussion köper champagne men som inte kräver nåt annat än trevligt sällskap.

När han såg hur jag och min danska satt och led med gammal champagne köpte han en ny Belle Epoque till oss att dela på. Så där satt jag och tjänade pengar, blev lite full och snackade tjejsnack med en schysst kollega. Ibland kan jobbet kännas löjligt enkelt…

Svenska män som besöker strippklubbar är roliga att observera! Bl.a. tror de att ingen förstår vad de säger. Att en dansk skulle förstå svenska är helt otänkbart och att svenska tjejer skulle befinna sig eller tom jobba på en strippbar i farliga Köpenhamn finns överhuvudtaget inte med i beräkningen.
De sitter där i sina klungor och skrattar och skrävlar högt och ljudligt, de är ju inte direkt diskreta när de kommenterar en tjej;
– Oj, den röven skulle man gärna vilja…

Då är det alltid lika kul att se deras reaktion när man tilltalar dem på svenska
– I’m sorry, what did you say?
– Jag sa: Hej, hur e läget ikväll?
– Är du svensk!?
– Jaa, det verkar så, ja.
– Men VAD gör du HÄR!?

Jaa, vad fan tror du. Jobbar. Precis som asiaterna, rysskorna, tjeckerna, danskorna osv…Man får nästan en känsla av att de svenska männen vill rädda en därifrån, stackars lilla oskyldiga svenska fina flicka som fastnat i Danmarks skoningslösa strippklor.

Nå, när jag försvarat strippbranschen en stund och han snackat om hur enormt, vidunderligt, fantastiskt sexig jag var (jaja, whatever) lyckades jag sälja en lapdance till honom. Till överpris dessutom.

Inne i privaten serverade jag honom my best moves, en massa ålande och rumpskak på lagom avstånd så att han börjar himla med ögonen och andas märkligt och till slut halar upp sedel efter sedel.
– Vad gör du om du får den här?

Nej du, lille vän. Vill du ha mer än grym dans och trevligt sällskap får du gå och snacka med nån av mina asiatiska eller östeuropeiska kollegor, nån skillnad finns det iallafall mellan dem och oss svenska strippor. Skriver jag en smula generaliserande.

Fick ta tåget hem utan min svenska, som hade en ledig kväll. Somnade runt halv sju, ganska packad.

Mycket bra kväll att börja berätta om. Not så att säga. Det hände absolut ingenting. Men å andra sidan ser väl minst (minst!) hälften av alla mina jobbnätter ut precis så.

Kom till klubben lite över 21, börjar egentligen prick då jag ska vara färdig. Det är dock aldrig någon på plats innan tio i och dessutom är det ingen som bryr sig. Tjejerna kommer lite som de vill.

Var färdigsminkad så det var bara påklädning (eller avklädning) och diverse sprejande som skulle fixas innan jag kunde sätta mig och njuta av nattens första kopp kaffe. Även om jag vet att jag antagligen kommer få sitta och stirra en stor del av kvällen måste jag alltid i första skedet skynda mig som en skållad bäver att bli klar, för att jag längtar så mycket efter det där kaffet.

På plats, förutom bartjejen, dörrvakten och DJ:n var bara två dansare förutom jag; de två superbästisarna från östeuropa.. De är alltid ordentligt i tid men sitter sen bara för sig själva hela natten, pratar i princip bara med varandra och ser ganska sura och uttråkade ut.

Den ena av tjejerna var hos oss och jobbade själv en månad i höstas och då var hon jättetrevlig. Tom en som jag kunnat tänka mig att umgås med privat. Vilket är väldigt ovanligt när det gäller Köpenhamns-stripporna. Eller ja…strippor överhuvudtaget. Ett underligt släkte…Men det får jag återkomma till!

Så satte jag mig med mitt kaffe. Och så hände inte så mycket mer. Drack ett glas vatten, gick och kissade, höll nån liten meningslös konversation med någon av kollegorna, drack mer vatten, satt och glodde…osv…osv. Vilket gällde för de flesta denna afton.

Ett par av “hyenorna” sålde ett par privatshower (lapdances) till tre unga danskar och två äldre strippor satt med en svensk liten gubbe “in the back” och drack champagne…och… ja.

Den ena kom vid ett tillfälle upp till mig, där jag satt vid baren framför scenen, och frågade vad ’swiska’ betydde på svenska. Efter lite diskussion med ställets andra svenska kom vi fram till att det var ’smisk’ han menade. “Ah, då vet jag vad han vill ha!” sa hon nöjt och gick tillbaka till sin lille gubbe. Hon tjänade bra den kvällen.

Klubben stänger kl 05 men jag och den andra svenskan fick gå redan 03.30 för att nå ett tidigare tåg till Malmö. Eftersom man ofta jobbar övertid när man t.ex dricker champagne med en gäst som inte vill gå hem och fortsätter att betala är det nästan alltid ok att gå hem tidigare när det inte händer så mycket.

Jag och min svenska beklagar oss alltid över våra ofta ganska störiga medpassagerare. Åker man sträckan Kph-Mö tidigt på morgonen får man räkna med att ganska många i kupén är kraftigt berusade och alltid, alltid är det nån som inte lyckats köpa biljett på stationen (vilket ju är jättesvårt…hrm…) och som ska försöka ta en diskussion med den stackars tågvärden om att slippa betala överpriset som det kostar att köpa biljett på tåget. Suck. Ge er.

Jag kan ofta klaga på mitt jobb och mina gäster men hellre striptease än att jobba som tågvärd, haha!

Ca 05.20 sov jag sött på mitt rosenöra med Alanis Morissette snurrande på stereon.