8 maj, 2008Triss i lapdance

Det hjälpte ju inte ett jävla dugg att sitta i ett hörn och se sur ut!

Lapdance nr 1:
Inte så långt efter min första scenshow, när jag satt mig med en kopp ganska kallt och ganska gammalt kaffe, i en hörna av baren där jag inte syns så mycket kom det fram en man och presenterade sig artigt på engelska. Efter lite småprat bad han om en lapdance och medan han betalade i baren ordnade jag med musiken.

När jag släppte in honom i lapdance-båset sa jag med professionell röst, som om det handlade om en helt annan affärsuppgörelse; “If you want to touch my ass, you tip me”. Jag fick 200 kr extra och han uppförde sig som en perfekt gentleman.

Han var dock nära att komma och försvann direkt efter in på herrtoan. Sen såg jag inte honom mer den kvällen.

Lapdance nr 2:
Ur ett brölande svensexa-sällskap lössgjorde sig en yngre förmåga och kom fram till mig och betalade en lapdance för kvällens huvudperson. Han pekade diskret på mannen ifråga (som ju naturligtvis inte hade en aaaning om att han skulle få en lapdance på sin svensexa…) och bad mig ge honom en upplevelse för livet.

När brudgummen skuffades in i lapdance-båset sa jag alltså ingenting om dricks, eftersom det inte var han själv som betalade, (dessutom var han ingen typ jag ville ha tafsande på mig) vilket resulterade i att jag nästan genast måste föra bort hans hand från mitt lår.

Vilket i sin tur resulterade i att den andra handen åkte upp på det andra låret. Efter en stunds kamp tog jag ett rejält tag i hans båda handleder, la upp armarna på ryggstödet och viskade med min farligaste stämma “That means you’re NOT allowed to touch me”.
Resten av dansen satt han bara och stirrade ned i golvet.

Lapdance nr 3:
En jättegullig stor bamse till man, som jag har pratat med nångång tidigare, tog äntligen mod till sig och bad om en dans. Även han fick erbjudandet om att ta på mig för lite extra pengar.

Han var tydligen dock av den sentimentala typen och gav mig 200 kr i dricks men vågade sen knappt röra mig utan satt mest och tittade förälskat på mig. Innan han gick ut ur båset igen stod han en lång stund och höll om mig och viskade i mitt öra hur fantastisk jag var.

Han ville ganska snart också ha ytterligare en dans med mig men bad den här gången om “mer”. När jag vänligt men bestämt svarade att jag inte utför den sortens tjänster gick han till en av mina kollegor. Så mycket för den förälskelsen, haha.

Så kunde jag äntligen återvända till mitt hörn och sitta och se sur ut.

Postat i: klubbesökarna, på klubben av Ingrid kl 13:48


  1. du lever ju inte riktigt som du lär om du låter dem röra vid dig för en extra slant..
    vad är skillnaden?

    Kommenterad av undrande — 8 maj, 2008 @ 16:06

  2. Dricker Ni på jobbet? De tjejer som berättat att de jobbat som champagneflickor berättade att de drack färgat vatten,, hällde skumpat i blomkrukor och en hade t.o.m ordnat en slag behållare i stövlarna där de kunde hälla i champagen om kunde vände bort huvudet. Detta gjorde de för att hålla sig nyktra och skärpta (måste man väl vara för att parera alla tafsförsök) och för att sälja mer flaskor för mer provision. Hur funkar det att jobba om man är berusad? Tillåter klubbägarna det idag?
    Blir det inte sunkigt med fulla värdinnor? Klarar Ni att dansa utan att snubbla? Massa frågor…

    Kommenterad av Domina — 26 januari, 2009 @ 17:01

RSS feed för kommentarer till inlägget. TrackBack URL


Vi förbehåller oss rätten att återpublicera bra kommentarer i andra medier, och vi kan ta bort dumma (läs mer här). Ibland dröjer det innan din kommentar syns – en del nämligen måste godkännas först.

« Förra inlägget Nästa inlägg »
Grafik