Naturligtvis fick jag med en gång en anonym kommentar när jag äntligen avslöjade i gårdagens inlägg att ja, jag prostituerar mig. Väntade mig dock starkare och fler reaktioner men kanske uteblev det då jag lite diskret bakade in den smaskiga informationen i texten och inte gjorde en stor affär av det.

Visst är det prostitution att ta emot pengar för att någon får klämma på ens tuttar. Det vill jag inte sticka under stol med.

I den anonyme kommentaren stod det dock som kritik att jag inte lever som jag lär. Till det vill jag bara svara att jag “lär” inte.

Jag vill absolut inte berätta för någon annan hur de ska leva sitt liv. Däremot känner jag till fördelar och risker i en bransch som många är nyfikna på, och vill gärna dela med mig om det så att andra, som är sugna på den kan fatta sina egna beslut.

Att stå till tjänst med en mjuk rumpa eller ett par mjuka bröst och tjäna lite extra fickpengar på det tycker jag är super, det rör mig inte i ryggen och jag har kört den businessen sen jag startade för ca 2 år sen. Däremot har jag aldrig övervägt att gå längre, t.ex. har ingen nånsin fått röra mitt underliv, även om jag fått ganska bra priser på det.

Detta är min egen gräns som jag har satt utifrån mig själv. Andra människor funkar på andra sätt, vissa hade inte pallat att nån främmande tog på dem överhuvudtaget. Då ska man inte göra det, det är där det börjar bli farligt, när man tänjer på sina egna gränser.

Att prostituera sig är farligt, för dem som inte vet var den egna gränsen går eller för de som blir tvingade in i det. För andra, hör och häpna, kan det vara ett fantastiskt sätt att tjäna snabba pengar på. Oh, det här är kontroversiellt, tycker ni inte?

Men vet ni, den lyckliga horan finns and she’s out there. Var du än tittar omkring dig. Och jag tycker att vi ska strunta i henne, låt henne leva sitt liv så kan vi koncentrera oss på de luder som far illa. Eller för den delen barn som far illa. Eller människor i hungersnöd. Eller de som blir utsatta för rasism. Eller mobbing. I can go on and on.

Men jag vill inte diskutera hur vi ska hjälpa människor som är nöjda och klarar av sina liv. Det är slöseri med tid och energi.

Ganska nyligen har Anetts värld – en glädjeflickas dagbok, kommit ut på Månpocket. Den beskriver danska Blondanett som jobbar som prostituerad i Köpenhamn. Hon berättar om sin vardag; vanliga mänskliga problem, jobbiga kvinnoproblem och så naturligtvis, hennes möten med kunder, både trevliga och otrevliga.

Blondanett är en smart, cool kvinna som reflekterar över sitt liv och som sätter sina egna gränser. Visst serveras läsaren även en hel del skit som kommer med yrket, men det finns det väl mängder av i alla jobb? Alla som har en fantastisk chef räcker upp en hand!

Läs Anetts värld och ta del av den lyckliga horans vardagsberättelser, kanske kan du slå hål på i alla fall någon skavande fördom.

Jag har i 2 år låtit män ta på mina bröst och min rumpa för extra dricks, men jag har aldrig gått längre än så. Jag väljer själv vilka som får lov att göra det och jag har aldrig känt mig smutsig eller på annat sätt mått dåligt av det.

Den dagen en man stjäl mig ur singelgemenskapen och vill ha min kropp för sig själv kommer jag sluta utan diskussion.

Och nej, jag lever inte som jag lär för jag lär inte ut något. Gör ni vad som passar er bäst men ta det lugnt i början och hitta era egna gränser.

Trevlig helg, Malmö!