Jag är inte mycket för tanken med att olika personlighetsdrag och nationaliteter hör ihop. Eller jag vill iallafall helst inte erkänna att det kan ligga nånting bakom den typen av fördomar. Förutom i mitt yrke.

Där vill jag säga att jag *vet* av erfarenhet att;

• Svenskar är snåla
• Norrmän är glada
• Finnar är introverta
• Indier och pakistanier vill bara knulla
• Spanjorer och italienare stannar inte länge efter de blivit nobbade en dejt
• Britter är till en början överdrivet artiga och lätta att handskas med tills deras lustar tar över och de beter sig som de inte fått nåt på åtta år.

I lördags kom det in två shortsklädda amerikaner, de var där redan 5 i nio och trots att dörrmannen sa att vi inte hunnit öppna, att dj:n inte ens var på plats gick de otålmodigt in och satte sig med varsin öl.

Jag satte igång att snacka med dem direkt, framförallt för att amerikaner brukar vara roliga att prata med och dessutom inte är rädda för att betala. Så fort dj:n hamnat på plats i sitt bås ropade jag “Don’t you want me to do a show for these two gentlemen?”, vilket uppskattades från båda håll.

Dansade till en The Knife–låt, Sverige är ju mer än ABBA och Roxette!

Av min utsikt från scenen att bedöma såg de inte så begeistrade ut men när jag kom tillbaka fick jag 50 spänn i dricks, vilket på min klubb är ovanligt för en scenshow. Pengarna blev dessutom levererade på ett väldigt diskret och tjusigt vis.

När jag för några år sen jobbade i en bar blev jag av en gäst dricksad ett pund med kommentaren: “Every little helps”. Vad är det jag behöver hjälp med? Mata mina elva barn?

Njaa, den här amerikanen gjorde det snyggare, det var antagligen inte första gången, som sagt; amerikaner är vana vid att betala och det där med dricks är mer utbrett over there. Ni vet, scenen i Reservoir dogs

Nå, sen fick jag ju stå ut en stund med amerikaners dåliga sida; dvs. babblandet och skrävlandet. Satt och snackade en stund med den yngre av dem, som även ganska långt efter upplysningen om att damsällskap kostar champagne höll mig kvar med sin ändlösa enmanskonversation. “You know, over heeeree, it’s like…but back home, blaablaablaaaa….” Jag fick inte bara veta hur de gör i U.S.A. utan även hur vi européer funkar, mycket givande! (skrev hon ironiskt.)

Igår sov jag till typ 17.30, låg kvar i sängen och såg tre filmer (Bl.a. två nya svenska; Josef Fares Leo och Åke Sandgrens Den man älskar. Båda mycket gripande och hemska och mycket, mycket sevärda.) och somnade igen vid ett-tiden.

Har nu varit vaken ca två timmar men är ännu inte förflyttad från sängen. Skall dock aktivera mig en smula innan jobb ikväll, lämnar väl sängen för duschen om nån halvtimme.