Ey alltså, what’s up with bänkarna på perrongen i lufthavnen?

De är tillverkade i helblank metall och lutar nedåt så ska man sitta stadigt och inte glida av måste man antingen sitta med röven uppe på kanten eller ha fötterna hårt nedtryckta i marken och spänna låren och inget av alternativen är ju särskilt avslappnande. Vad är tanken där?

Men vad jag egentligen ville kommentera och som irriterar mig än mer, dvs irriterar mig på riktigt är vissa av mina fellow tågresenärer som inte har någon som helst hyfs eller omtanke om andra när de ska boarda sitt efterlängtade tåg. Hur många av er går runt i våra städer och tror att ni vandrar ensamma på denna planet?

Vad jag tänker på är den oskrivna (?) regeln att först låta avstigande passagerare lämna tåget, sen själv kliva in. Enkelt och smidigt!

Men de flesta som ska med tåget är så hysteriskt desperata (att komma på tåget i tid? Att få en bra sittplats?) att de så fort tåget rullar in på stationen rusar mot första bästa dörr och sen ställer sig rakt framför och trycker vilt på öppningsknappen. Även om man genom glasrutan kan se att först ska åtta personer av, ofta med stora resväskor och annat otympligt såsom barnvagnar och om vi tjugo som står här utanför försöker tränga oss in samtidigt som de ska skynda sig av och hinna i tid till sin gate kommer det att bli tumult eller, i värsta fall, kaos.

Jag upplever också ofta att de två horderna människor från olika håll irriterat klämmer sig förbi varann medan jag står vid sidan av dörren och artigt väntar, vilket leder till att jag kommer sist in. Tack för den.

Samma sak i rulltrapporna runtom i våra städer; stå till höger och gå till vänster, hur enkelt som helst.

Get urban, urban people!