För ett tag sen var det en svensk gäst på klubben som, efter en stunds artighetsfraser, undrade om jag läst Champagneflickan – En svensk strippa berättar, av Caroline L Jensen. Han hade själv hört talas om boken och blivit sugen på att läsa den men inte fått tummen ur.

Jag fick den faktiskt i min hand i samband med att jag började blogga för dyngan.se.

Den var helt klart skitkul att läsa! Särskilt också i en period då jag själv skulle printa ned min, för mig självklara vardag och beskriva på ett sätt så att gemene man kunde ta det till sig och inte döma mig alltför hårt.

Caroline beskriver i boken exakt den klubbvärld jag jobbar i, samma business, samma män, samma kollegor, samma oändliga sparkling bubbles. (Värt att nämna är dock att historien utspelar sig för ca 10 år sen, då strippbranschen var oerhört mer lukrativ och tjejerna sålde mycket mer champagne och tjänade mer pengar än jag och mina strippkollegor gör 2008.)

Boken är dokumentär och beskriver ärligt och i detalj inte bara strippvärldens olika sidor utan även Carolines liv och personliga reflektioner. Caroline skriver dessutom fantastiskt bra, hon har ett målande berättande och väver snyggt ihop två spännande historier; den om hur hennes liv gick lite snett vilket gjorde att hon valde att satsa på en karriär hon tidigare inte ens övervägt, och så historien om hur hon landar i Köpenhamn, tar sin nya värld till sig och så småningom formar den som sin vardag.

Caroline beskriver sig själv lite grann som ett offer, i sin roll som strippa och champagneflicka. Hon kom in i branschen pga av en hemsk olyckshändelse; i ett plötsligt akut behov av pengar fick hon inte chans att välja yrket för skoj skull utan för att komma på fötter i ett kaosartat liv.

Detta tycker jag är lite synd. Hon säger visserligen att hon också gillar branschen och hon försvarar den (och oss!) snyggt. Men jag vill ju gärna att ni därute ska veta att vi är också många som gått in i yrket helt frivilligt. För att det var ballt. För att vi är narcissister. Uppmärksamhetssökande teaterapor. För att vi hade coola, sexiga underkläder i garderoben som vi inte kunde hitta nåt användningsområde för. Och som är stolta över att, minglande på en fest eller vid ett samlat middagssällskap nånstans stolt deklamera att “Jag är strippa, och jag är duktig på det”.

Ni som gillar brud-litteratur, den lite råare varianten; läs “Champagneflickan”. Och ni som troget läser min blogg och tycker att det är spännande med den farliga strippvärlden; läs “Champagneflickan”. Det är en bra och givande roman och den fyller dessutom de hål som jag, pga. min anonymitet och respekt för nuvarande kollegor, lämnar i min blogg.

Förutom att Caroline skriver bra och verkar vara en allmänt kul och klok kvinna reagerade jag oerhört negativt på ett stycke i boken där hon förnärmat berättar om en kollega som, precis som hon, oh! ve och fasa, dansar till Nine Inch Nails “Closer”.

Trots att detta är en låt som strippor världen över dansar till, pga. bra rytm och sexiga undertoner kan Caroline inte hantera att någon, som inte högst av allt älskat NiN sen barnsben och noga studerat Trent Reznors briljanta musik och texter, så lättvindigt och ogenomtänkt kan dansa till den.

Skulle jag reagera så starkt som hon gör då hennes av mr Renzor mindre upplysta kollega dansar till “hennes” låt hade jag inte haft många hårstrån kvar på huvudet. Bara det att en av chicksen på min klubb dansar till Rammsteins “Rammstein”, som poetiskt dokumenterar en hemsk olycka som ägde rum i Tyskland för några år sen. Men jag har inte kommenterat det med ett ljud till henne eftersom hon ju gör en skitsnygg scenshow till den.

Jag älskar att med ett scenframträdande leverera ett budskap med mina hopkomponerade kläder, rörelser och val av musik. Men det är också helt ok att bara välja låtar man gillar och dansar bra till, utan att för den skull analysera texten man kanske tom ibland mimar med till.

Och jag tror att även om jag och mina kollegor skrattar när någon dansar till Tina Turners “Private dancer” eller Anouks “I’m nobody’s wife” så fattar inte de berusade och kåta gästerna så mycket av det roliga. De ser bröst och åter bröst och så skall det väl vara