Ganska snart efter vi öppnat igår kom det in ett amerikanskt medelålders par, de såg väldigt alldagliga ut men beställde tjusiga drinkar och betedde sig som att de var lite förmer än andra.
Kanske tillät de sig det eftersom de befann sig på strippklubb och därmed omgärdade sig med, enligt dem, samhällets bottenskrap. Eller så var det nåt typiskt amerikanskt. Eller så var de bara två rövhål i största allmänhet.
När jag vid ett tillfälle gick förbi dem stoppade mannen mig och frågade vad en lapdance kostade. Kvinnan vid hans sida bevärdigade mig inte med en blick utan stirrade stint ned i sitt glas.
Mannen frågade sen vad jag hette och jag kvittrade lika vänligt fram ett svar som då han frågat om privatshower och sträckte fram handen. Detta verkade han inte räknat med men fann sig snabbt, mötte min hand och presenterade sig. Arrogant artigt och med en smula motvilja.
När jag sen vände mig för att hälsa på kvinnan såg jag tydligt hur hon övervägde att ignorera mig men sen insåg att det trots allt skulle verka en smula märkligt och hon, utan att egentligen vända på huvudet, gav mig en slapp hand och mumlade ohörbart sitt namn.
Många gånger varje kväll tackar jag min lyckliga stjärna att jag är välsignad med ett starkt psyke, annars hade jag kunnat vara ganska nedbruten vid det här laget.
Men när jag bemöts på det här sättet, när gäster tar för givet att jag är ett luder och tar den i analen för 200 spänn eller när jag utanför klubben möts av fördomar pga. mitt jobb, låter jag det bara passera.
Jag vet och jag vet att mina närmaste vet, att jag är en cool människa, värd allt det bästa.
