För ett tag sen var det en svensk gäst på klubben som, efter en stunds artighetsfraser, undrade om jag läst Champagneflickan – En svensk strippa berättar, av Caroline L Jensen. Han hade själv hört talas om boken och blivit sugen på att läsa den men inte fått tummen ur.

Jag fick den faktiskt i min hand i samband med att jag började blogga för dyngan.se.

Den var helt klart skitkul att läsa! Särskilt också i en period då jag själv skulle printa ned min, för mig självklara vardag och beskriva på ett sätt så att gemene man kunde ta det till sig och inte döma mig alltför hårt.

Caroline beskriver i boken exakt den klubbvärld jag jobbar i, samma business, samma män, samma kollegor, samma oändliga sparkling bubbles. (Värt att nämna är dock att historien utspelar sig för ca 10 år sen, då strippbranschen var oerhört mer lukrativ och tjejerna sålde mycket mer champagne och tjänade mer pengar än jag och mina strippkollegor gör 2008.) Läs vidare »

– Nä, för jag har ju aldrig snackat med någon svensk ur ett svensexesällskap på klubben som säger att ‘Ja, vi började idag med go-kart och sen var vi ute och käkade och drog sen vidare till skjutbanan och nu hamnade vi här.’ Aldrig.

Amanda är på besök och vi sitter och diskuterar Skånskans artikel “Svenska researrangörer nobbar danska strippresor” medan vi proppar i oss kaffe och tonfiskmackor.

Vi har under våra ca två år som strippor festat  med ändlösa mängder killar på deras svensexor. Vi har gjort lapdance för brudgummen, för brudgummens bror, brudgummens bestman… Vi har dragit upp brudgummar på scenen och showat med dem där.

Att ha med en eller flera strippor på sin svensexa är en kombination som är så helgjuten att den alltid kommer finnas kvar. Og hva så? Strippor är ju bra på att festa!

Det kommer alltid finnas män som vill grisa till sig och vara extra macho för en dag. På sin svensexa, på sin svågers svensexa eller bara en vanlig fredagkväll. De finns också de män som alltid vill vara så macho. Och de som kanske inte tycker det är så kul men som hänger med polarna.

Svenska män är på intet sätt mer förfinade eller civiliserade än danska män.

Naturligtvis fick jag med en gång en anonym kommentar när jag äntligen avslöjade i gårdagens inlägg att ja, jag prostituerar mig. Väntade mig dock starkare och fler reaktioner men kanske uteblev det då jag lite diskret bakade in den smaskiga informationen i texten och inte gjorde en stor affär av det.

Visst är det prostitution att ta emot pengar för att någon får klämma på ens tuttar. Det vill jag inte sticka under stol med.

I den anonyme kommentaren stod det dock som kritik att jag inte lever som jag lär. Till det vill jag bara svara att jag “lär” inte. Läs vidare »

Sitter i ett av solen upplyst vardagsrum i centrala Köpenhamn. En bit ifrån mig ligger en dansk man och frestar mig med sitt bara bröst. Han spelar nåt jäkla tv-spel och leker med en liten svart, mjuk boll som låter “gruff-schss-gruff”.

Några tjejer har skrivit till mig med förfrågningar om hur man kommer in i branschen. Är inte riktigt säker på hur jag ska ställa mig till det, jag skriver ju inte den här bloggen som reklam för branschen utan snarare för att jag tycker att min, “den lyckliga strippans” röst så sällan hörs i debatten. Läs vidare »

Någon skrev häromdagen till Linn Heed svarar på frågor om sex och samlevnad, på aftonbladet.se för att få lite tips på hur man kommer igång med att strippa. Det roliga är att fröken Heed tar det för givet att den anonyme ska strippa för sin partner i det privata. Men ok, ska man börja professionellt kanske det inte direkt är Aftonbladet man vänder sig till först.

Nå. Linn svarar såhär. Helt ok svar måste jag säga!

Skulle däremot vilja göra ett par tillägg: Linn skriver att man ska känna sig bekväm i sina rörelser. Jepp. Detta kommer dock inte förrän efter ett tag, du ska ju lära dig rörelserna först. Tänk på att ta det riktigt långsamt, kroppen ska liksom glida runt som en ål i slowmotion, på ett oljeinsmort golv.

Dina händer får gärna synkroniseras med kroppens rörelser, är det t.ex. rumpan och höfterna som jobbar och det är det publiken ska fokusera på så smek din rumpa på samma gång!

Vänta med rekvisitan tills du är helt bekväm med din striptease, det är redan mycket kläder och kroppsdelar som ska hållas ihop snyggt!

Rytmisk musik, skriver Linn. Jamen, vad är det? Är inte en ganska stor procentandel av världens musik väldigt rytmisk? Prova Portishead, Trentemøller eller Massive Attack till att börja med. De flesta av deras låtar är långsamma och sensuella och kroppen rör sig nästan automatiskt sexigt till dem.

Så underkläderna till sist; jepp, de ska vara snygga och sexiga, helt rätt. Men välj inte nåt med alltför mycket snörning och hyskor och hål och ben och krimskrams, det skall inte vara för svårt att ta av. Glöm inte att själva avklädningen är en del av striptease-dansen och ingenting som ska göras snabbt bakom en fåtölj för att sen fortsätta med dansen.

Kan ge ett snabbt exempel på hur en strippa tar av sina trosor:
Stoppa in tummarna på varsin sida av trosans kant och dra lite i dem medan du sakta rör rumpan och höfterna, antingen runt i en cirkel eller med fötterna fastlåsta i samma position. Så vänder du rumpan mot publiken, benen och fötterna ganska tätt ihop. Böj överkroppen lite framåt.

Använd nu tummarna till att dra troskanten ganska långt ut till sidorna och dra dem sen nedanför rumpan. Tygstycket som döljer din välrakade tissekone sitter fortfarande på plats. Så kan du dansa en stund till med trosorna halvt nere, teasing är en stor del av strippdans!

När de sen ska av helt ställer du dig i samma position, med rumpan mot publiken men benen får den här gången inte vara för tätt ihop, trosorna ska ju gå att dra ned. Du tar tag i trosorna, benen helt raka, överkroppen lätt framåtböjd och så drar du ned dem, utan att böja på benen.

När de kommit ända ned till golvet lyfter du lite på tårna och ställer dig på trosorna. Detta för att de inte ska fastna i skorna och följa med när du dansar vidare. En snygg avslutning är att nu ställa sig med benen långt isär och ta upp en hand mellan benen.

Linn, om du får fler frågor om striptease så kontakta mig!

Ganska snart efter vi öppnat igår kom det in ett amerikanskt medelålders par, de såg väldigt alldagliga ut men beställde tjusiga drinkar och betedde sig som att de var lite förmer än andra.

Kanske tillät de sig det eftersom de befann sig på strippklubb och därmed omgärdade sig med, enligt dem, samhällets bottenskrap. Eller så var det nåt typiskt amerikanskt. Eller så var de bara två rövhål i största allmänhet.

När jag vid ett tillfälle gick förbi dem stoppade mannen mig och frågade vad en lapdance kostade. Kvinnan vid hans sida bevärdigade mig inte med en blick utan stirrade stint ned i sitt glas.

Mannen frågade sen vad jag hette och jag kvittrade lika vänligt fram ett svar som då han frågat om privatshower och sträckte fram handen. Detta verkade han inte räknat med men fann sig snabbt, mötte min hand och presenterade sig. Arrogant artigt och med en smula motvilja.

När jag sen vände mig för att hälsa på kvinnan såg jag tydligt hur hon övervägde att ignorera mig men sen insåg att det trots allt skulle verka en smula märkligt och hon, utan att egentligen vända på huvudet, gav mig en slapp hand och mumlade ohörbart sitt namn.

Många gånger varje kväll tackar jag min lyckliga stjärna att jag är välsignad med ett starkt psyke, annars hade jag kunnat vara ganska nedbruten vid det här laget.

Men när jag bemöts på det här sättet, när gäster tar för givet att jag är ett luder och tar den i analen för 200 spänn eller när jag utanför klubben möts av fördomar pga. mitt jobb, låter jag det bara passera.

Jag vet och jag vet att mina närmaste vet, att jag är en cool människa, värd allt det bästa.

Jag har jobbat i denna branschen, från och till, mer eller mindre i ca 2 år och allt det som sker, det jag gör eller det jag ser runtomkring mig är vardag. Det som ni läsare och andra människor i många fall skulle reagera ganska starkt inför är jag van vid.

Detta gör bloggandet till en stor utmaning då jag hela tiden måste tänka utifrån ert synsätt och vara noga med vad jag skriver och hur jag formulerar mig.

Inte för att jag vill dölja nånting, tvärtom vill jag vara helt ärlig och öppen och få med det mesta. Däremot kanske vissa saker blir en smula förvirrande eller tom oförståeliga om jag inte skriver och förklarar på rätt sätt.

Kanske behöver ni t.ex. lite kött på benen när det gäller själva anställningen och lönesättningen.

Jag och mina kollegor jobbar på månadslånga kontrakt som är utformade mellan våra personliga agenturer och klubben ifråga. Under den månaden ska vi helst jobba sex dagar i veckan men schemat kan läggas upp lite individuellt beroende på tjejens behov och klubbens efterfrågan.

Vi har en fast lön som betalas ut för varje natt vi varit på plats, denna summa är gaget för de danser (ung. 4 st) vi ska uppföra på scenen. En del av den summan går till våra respektive agenturer.

Förutom fyra scenshower och diverse privatshower (lapdances) ska vi under kvällen öka barens försäljning av champagne. Dvs. vill en gäst njuta av vårt sällskap ska han (även hon men det förkommer bara i sällsynta fall) köpa en flaska champagne till oss, under tiden den dricks har gästen vår fulla uppmärksamhet. Detta kan ske vid baren eller, om han väljer en dyrare flaska, i ett privat rum.

Champagnen får vi en viss procent av och är de fler i sällskapet och man dricker tillsammans med en eller flera kollegor delar alla på samma procent. När man väl sitter med sin gäst får man också ofta dricks, ibland ganska fantastiska summor.

Pengarna utbetalas på huvudkontoret ett särskilt datum och varje tjej är själv ansvarig för att betala in skatten, antingen i Danmark eller Sverige.

Vissa av tjejerna väljer att utföra dyrare tjänster men detta ska då ske utanför klubben, t.ex. på gästens hotell och han betalar då, förutom dricks till tjejen, en summa till baren. Man kan säga att han “köper ut” henne från klubben.

Många av mina kollegor, både de som erbjuder mer till kunderna och de som är fantastiska affärskvinnor kan skratta åt min månadslön, “fickpengar” kallar de den. Och absolut; jämför man med deras, i många fall otroliga summor kan man nog undra vad jag gör där.

Jämför jag däremot med kompisar i min ålder som jobbar som telefonförsäljare eller i kassan på Mackedånkan är jag rik som ett troll.

Jag erbjuder alltså bara min rumpa till beskådning och inget klämmande och jag är heller inte särskilt bra på att sälja in varken champagne eller mig själv. Men jag gör en grym scenshow och jag själv njuter i fulla drag av mina välförtjänta “fickpengar”.

Igår var vi 6 tjejer som delade på två flaskor värda 6000 kr styck. Två tjusiga affärsmän ville frottera sig med ett gäng vackra bröst (tänk Hugh Hefner omgärdad av sina “bunnies”) och jag som hamnat på flanken slapp göra så mycket. Satt mest och låtsassippade på mitt glas, glittrade med ögonen, åmade mig lite men befann mig i tanken mest i min egen värld. De tjejerna som stod närmast karlarna gjorde grovjobbet.

Idag ska jag sova många, många timmar. Det blir en lång helg.