Välkommen tillbaka, söndag, min älskade bakfylledag!

Jag skulle egentligen ha jobbat i alla fall ett pass i helgen men eftersom mina vilt festande Köpenhamnska vänner hade bättre planer struntade jag totalt i det.

Hela helgen har jag hängt med min älskare, min väninna Kamilla (också strippa) och ett par av deras kompisar. Damn, vad har jag lärt mig mycket danska, har nog inte pratat med en svensk sen i torsdags. Försöker också lära danskjävlarna ett par ord på svenska men det är ju sååå svååårt att säga “sjuhundrasjuttiosju”…

Mitt huvud är ganska segt just nu och den gångna helgen är liksom ett töcken. Men jag vet att nätterna spenderats på diverse barer och klubbar (och i taxibilar) och dagarna i en svettig människohög i älskarens soffa eller i solen nånstans i vackra Köpenhamn.

Jag, älskaren och Kamilla och deras vänner har inte varit ifrån varann mycket sen i fredags kväll och nu sitter jag här och funderar på om jag inte ska stanna i Danmark en natt till.

Jooo…

Har haft två dammtråkiga kvällar på klubben, absolut ingenting har hänt. Inga galna gäster, inga catfights, ingenting. Dessutom var allt snacks i köket slut så jag har proppat i mig sandwiches från Seven Eleven två mornar i sträck – kyckling och bacon, ooh yeah biatch!

Ikväll kommer dock några vänner till klubben för att besöka mig så det blir skitskoj oavsett klientel, kollegornas humör och utebliven dricks. Dessutom är det torsdag och det kan betyda att jag tjänar en slant. Hoppas, hoppas, snart ska det betalas biljetter till diverse resmål…

Men nu, innan jobb ska jag hem till Amanda och färga hennes hår och äta pannkakor med parmesan och ruccola!

Har inte orkat varken borsta tänderna eller tvätta av mina enorma mängder smink. Min stora säng har inte släppt tankarna nångång under kvällen och nu ligger jag här under täcket, lite småfrusen och längtar efter drömmarnas sagoland.

Dricks är ju det man till största delen hoppas på när man är på arbete, eftersom det kan stiga upp i väldigt fina summor. Jag tror att mitt rekord ligger nånstans runt 7000 danska kronor på en kväll och då ska ni ju komma ihåg att jag endast är sällskap och showgirl!

En gäst som inatt köpte en lapdance av mig tyckte dock att det var lika fint att erbjuda mig kokain och hällde upp en liten hög på bordet, inne i det lilla förtäckta rummet. Dvs. inga tjusiga strängar med lite fint, sönderhackat pulver i varje, utan bara en stor hög. När jag vänligt avböjde körde han ner en hoprullad sedel i sitt lilla kola-berg och snortade i sig det mesta.

Han satt sen och svettades resten av kvällen och jag gissar att han hade rejäl träningsvärk i käkarna nästa dag. Kul att se folk som verkligen slår klackarna i taket en vanlig måndag

När jag vaknar måste jag komma ihåg att söka in till högskolan!

Lediga lördagar är sällsynta så när de väl kommer njuter jag av dem fram till måndag morgon.

Två av mina svenska vänner, som bor i en ganska liten by en bit uppåt landet, har länge tjatat på mig att jag skulle ta med dem ut i Köpenhamns vilda klubbliv. Och till deras, och min visade det sig, stora lycka fick jag in dem i planeringen just den här helgen.

Jag var ganska nervös inför min roll som turistguide men såhär i efterhand är jag skitnöjd. Måste också tillägga att jag är grymt imponerad av mina vänners insats; för de människor som stiger upp på morgonen och går och lägger sig på kvällen och kanske på sin höjd dricker ett par glas vin när helgen kommer kan det vara svårt att hänga med i mitt tempo.

Men de här balla svennarna festade lika hårt som jag och stupade inte förrän vid 4-tiden (dvs ca 3 timmar före mig…)

Vi började med att sippa rödvin och skvallra hemma hos mig. En av de första kommentarena de fällde när de kommit innanför dörren var “Oh, här kan man se att det bor en strippa!” Hahaha.

Det sedvanliga skandinaviska jävla pissregnet gjorde allt för att förstöra våra frisyrer och vårt humör, på vår väg mot centralstationen. Men tittade man ner på den regnvåta trottoaren, där gatlyktornas blänk i vattenpussarna ackompanjerades av bilmotorer och höga klackar mot våt asfalt kunde man känna unge herr Pacinos närvaro, i sällskap av t.ex. Scorsese och ett gäng kameror och denna fantasi bådade gott inför kvällen.

På en av mina favorit- och stammisbarer i centrala Köpenhamn mötte vi som planerat min bästis och kollega Amanda som var lika beredd och sugen som jag på en våt, vild och neverending kväll i superiets tecken.

Mina oerfarna adepter fångades direkt av kvällens liveband, svepte öl efter öl blandat med Fisherman-shots (Ja, en shot som smakar som halstabletten!! Galna danskar…) och kommunicerade hejvilt på svenska med mina danska vänner.

De fick också uppleva en fantastisk strippshow à la fulla Ingrid och de var till min stora glädje mycket nöjda med sin efterlängtade festnatt i den glada huvudstaden.

Själv somnade jag runt 7-tiden i armarna på min nya danska älskare, båda mycket svettiga och mycket tillfredställda och fortfarande ganska fulla.

Söndagen spenderades vilsamt i solen på Christiania.

Ibland är arbetsmoralen långt borta och det älskar jag!

Jag satt hela natten på en och samma barstol och hällde i mig whiskey/coke, pratade med folk, mestadels gäster faktiskt, som satt runtomkring mig och kände mig som huvudkaraktären i en cool film. Tarantino. Eller Besson.

Jag var full och glad och tjänade inte ett öre. Så som en fredagkväll ska vara

Ganska snart efter vi öppnat igår kom det in ett amerikanskt medelålders par, de såg väldigt alldagliga ut men beställde tjusiga drinkar och betedde sig som att de var lite förmer än andra.

Kanske tillät de sig det eftersom de befann sig på strippklubb och därmed omgärdade sig med, enligt dem, samhällets bottenskrap. Eller så var det nåt typiskt amerikanskt. Eller så var de bara två rövhål i största allmänhet.

När jag vid ett tillfälle gick förbi dem stoppade mannen mig och frågade vad en lapdance kostade. Kvinnan vid hans sida bevärdigade mig inte med en blick utan stirrade stint ned i sitt glas.

Mannen frågade sen vad jag hette och jag kvittrade lika vänligt fram ett svar som då han frågat om privatshower och sträckte fram handen. Detta verkade han inte räknat med men fann sig snabbt, mötte min hand och presenterade sig. Arrogant artigt och med en smula motvilja.

När jag sen vände mig för att hälsa på kvinnan såg jag tydligt hur hon övervägde att ignorera mig men sen insåg att det trots allt skulle verka en smula märkligt och hon, utan att egentligen vända på huvudet, gav mig en slapp hand och mumlade ohörbart sitt namn.

Många gånger varje kväll tackar jag min lyckliga stjärna att jag är välsignad med ett starkt psyke, annars hade jag kunnat vara ganska nedbruten vid det här laget.

Men när jag bemöts på det här sättet, när gäster tar för givet att jag är ett luder och tar den i analen för 200 spänn eller när jag utanför klubben möts av fördomar pga. mitt jobb, låter jag det bara passera.

Jag vet och jag vet att mina närmaste vet, att jag är en cool människa, värd allt det bästa.

Jag har jobbat i denna branschen, från och till, mer eller mindre i ca 2 år och allt det som sker, det jag gör eller det jag ser runtomkring mig är vardag. Det som ni läsare och andra människor i många fall skulle reagera ganska starkt inför är jag van vid.

Detta gör bloggandet till en stor utmaning då jag hela tiden måste tänka utifrån ert synsätt och vara noga med vad jag skriver och hur jag formulerar mig.

Inte för att jag vill dölja nånting, tvärtom vill jag vara helt ärlig och öppen och få med det mesta. Däremot kanske vissa saker blir en smula förvirrande eller tom oförståeliga om jag inte skriver och förklarar på rätt sätt.

Kanske behöver ni t.ex. lite kött på benen när det gäller själva anställningen och lönesättningen.

Jag och mina kollegor jobbar på månadslånga kontrakt som är utformade mellan våra personliga agenturer och klubben ifråga. Under den månaden ska vi helst jobba sex dagar i veckan men schemat kan läggas upp lite individuellt beroende på tjejens behov och klubbens efterfrågan.

Vi har en fast lön som betalas ut för varje natt vi varit på plats, denna summa är gaget för de danser (ung. 4 st) vi ska uppföra på scenen. En del av den summan går till våra respektive agenturer.

Förutom fyra scenshower och diverse privatshower (lapdances) ska vi under kvällen öka barens försäljning av champagne. Dvs. vill en gäst njuta av vårt sällskap ska han (även hon men det förkommer bara i sällsynta fall) köpa en flaska champagne till oss, under tiden den dricks har gästen vår fulla uppmärksamhet. Detta kan ske vid baren eller, om han väljer en dyrare flaska, i ett privat rum.

Champagnen får vi en viss procent av och är de fler i sällskapet och man dricker tillsammans med en eller flera kollegor delar alla på samma procent. När man väl sitter med sin gäst får man också ofta dricks, ibland ganska fantastiska summor.

Pengarna utbetalas på huvudkontoret ett särskilt datum och varje tjej är själv ansvarig för att betala in skatten, antingen i Danmark eller Sverige.

Vissa av tjejerna väljer att utföra dyrare tjänster men detta ska då ske utanför klubben, t.ex. på gästens hotell och han betalar då, förutom dricks till tjejen, en summa till baren. Man kan säga att han “köper ut” henne från klubben.

Många av mina kollegor, både de som erbjuder mer till kunderna och de som är fantastiska affärskvinnor kan skratta åt min månadslön, “fickpengar” kallar de den. Och absolut; jämför man med deras, i många fall otroliga summor kan man nog undra vad jag gör där.

Jämför jag däremot med kompisar i min ålder som jobbar som telefonförsäljare eller i kassan på Mackedånkan är jag rik som ett troll.

Jag erbjuder alltså bara min rumpa till beskådning och inget klämmande och jag är heller inte särskilt bra på att sälja in varken champagne eller mig själv. Men jag gör en grym scenshow och jag själv njuter i fulla drag av mina välförtjänta “fickpengar”.

Igår var vi 6 tjejer som delade på två flaskor värda 6000 kr styck. Två tjusiga affärsmän ville frottera sig med ett gäng vackra bröst (tänk Hugh Hefner omgärdad av sina “bunnies”) och jag som hamnat på flanken slapp göra så mycket. Satt mest och låtsassippade på mitt glas, glittrade med ögonen, åmade mig lite men befann mig i tanken mest i min egen värld. De tjejerna som stod närmast karlarna gjorde grovjobbet.

Idag ska jag sova många, många timmar. Det blir en lång helg.

Fick gå hem tidigare idag också, så är det ofta mån-ons. Det gör visserligen bara ca en timmes skillnad men själsligt är det en stor lättnad.

Av nån märklig anledning (kan det månne ha något att göra med mina fysiska aktiviteter dagen innan…?) var jag på ett strålande humör hela natten.

Gick runt och smålog för mig själv, pratade upprymt med alla kollegor som kom i min väg (inga gäster dock, de undviker jag tills de betalar för mig) och dansade för mig själv när dj:n spelade eurotechno. Många trodde nog att jag var hög, haha.

Fick dessutom en flaska Dom Perignon som jag slapp dricka av eftersom gästen ifråga ganska snart försvann till sitt hotell med en av tjejerna som tillhandahåller mer tjänster än lilla oskyldiga Ingrid.

“Slapp dricka” skriver jag. När man har ett jobb som många gånger går ut på att dricka alkohol och bli full försöker man ta det försiktigt i alla fall på vardagarna. Eller om det inte funkar, ha uppehåll åtminstone några dagar. Man vill ju inte sluta som alkoholist.

Nu ska jag läsa några sidor John Ajvide Lindqvist innan jag somnar. “Godnatt”!

Klockan är nu ca 01.30 och jag har precis kommit hem från vårt kära grannland. Ska strax försöka somna.

Hela söndagen spenderades i intimt sällskap med en dansk man, hemma hos honom. Danska män är lika mysiga och sexiga som svenska män, bara en liten smula coolare.

Åt en pizza med spenat, min nya upptäckt – vad gott och underskattat det är!
Och så såg vi en film med Tuva Novotny (jaa, det är inte bara italienska män som gillar ’svenska flikka’, även danskarna kan bli barnsligt förtjusta över en kvinnlig stämma som kvittrar “prataprataprata”.), ooh, är hon en grym skådis, eller!?

Har jobbat hela helgen, i torsdags var det väl som vanligt; några få gäster som till största delen bara spenderar pengar på ett par öl till sig själva, avlöser varandra under nattens gång. Dvs. inga pengar i fickan och heller ingen ro att sitta för sig själv i ett hörn och läsa.

Det blev alltså ingen champagne som jag skrev att jag hoppades på i förra inlägget.

Fredagen och lördagen var vilda; massor med grabbar överallt och nätterna igenom!

Grabbar skriver jag, klientelet hos oss består oftast av medelålders affärsmän men på helgerna är det de fulla unga killarna som vågar sig in. De som brölar och skrävlar och tafsar och beter sig men som inte har ett öre att spendera på vår superdyra champagne.

Däremot är de säkra på att de är guds gåva till kvin…strippan och tilltalar oss som att vi måste ju va jättetacksamma över att få prata med en ung, snygg kille och slippa en fet och ful. Men du, lille vän, den fete och fule tjänar jag pengar på och det är därför jag är här.

Det är i alla fall fantastiskt skoj att göra sin show för den här publiken då man blir bemött med jublande rop och visslingar, man får verkligen cred för sitt rumpvick när man annars ofta inte nedlåts mer än en slö blick.

När jag går ut på scenen, i mina underkläder, stay-ups och diverse accessoarer och möts av 50 beundrande blickar känner jag mig som en drottning. Detta och de snabba pengarna gör jobbet ganska beroendeframkallande. När jag nångång i framtiden slutar helt kommer jag att sakna det. Mycket.

Har varit ledig de senaste 5 kvällarna – så attans skönt!

När man jobbar mycket går man in i nån slags zombie-liknande lunk; man kommer hem från jobbet totalt stenpaj, somnar förhoppningsvis ganska snabbt och lätt. Sen sover jag till tre-tiden, äter frukost i två timmar, duschar i en halvtimme och sen tillbaka till Köpenhamn och jobb.

Vissa dagar är man dock uppe i varv så pass så man håller lite normal dag några timmar innan man stupar i säng vid kanske tio-tiden. Då sover jag till ca 19.00 då jag går upp, duschar och rusar till tåget.

De här dagarna mellan jobb är varken särskilt kreativa eller aktiva överhuvudtaget. Man vilar, äter, pysslar om sig själv. Min favvo-kollega, Gina säger att hon brukar spendera hela dagen i ett spa-center precis runt hörnan av hennes bostad. Gemensamt för de flesta strippor är att vi är väldigt bra på att skämma bort oss själva.

Jobbet och arbetsuppgifterna är otroligt tröttande men framförallt, och det kan säkert många andra yrkesgrupper också vittna om, så blir man väldigt trött av att jobba natt.

De här dagarna har jag i alla fall haft lite tid och energi till att träffa familj och vänner; firade bl.a. en väldigt mysig födelsedag och var ute och råsöp och gjorde Köpenhamn osäkert med min väninna Amanda. Har också fått utfört en del nyttiga sysslor som shopping och bankärenden och storstädning hemma.

Men ikväll är det back to business. Hoppas på en flarra champagne eftersom jag varit avhållsam och duktigt nykter några dar nu.