Även om jag älskar dans och modern dansmusik har jag sällan speciellt bra koll på den. Vitalic igår på I Love visste jag t ex inte alls vad jag skulle tro om, förrän jag hörde hans set och såg alla på golvet tokdansa till det. Det var bra skit.

Det låter kanske sökt att jämföra honom med hans hemstads senap men liknelsen funkar: jag gillar båda men ibland blir det på gränsen till outhärdligt fränt. Vitalic pressade all juice ur ställets ljudsystem - ett så befriande brett register från bas till diskant hörs sällan i Malmö - och han sparade aldrig på de höga tonerna.

Ännu roligare var att höra Full Clip-duon spela i baren: bra mixad (bättre än det här) Hiphop och RnB av schyssta, peppande djs och ett fullt hipsterdansgolv. Det är väl ändå alldeles för ovanligt? Förhoppningsvis får vi se San-One och Babydoll tillsammans i (ännu) fler bra DJ-bås framöver.

Publiken då. Den här kvällen skulle ju hela Malmös klubbelit ta bussarna till Köpenhamn och Distortion. Tack och lov verkade en hel del ha missat det: Jerikos golv var fullt med en folkblanning rätt långt från the usual suspects, de som t ex sågs kvällen innan på NG-festen. Skönt att se nytt blod dansa bra till bra musik, inte bara för att omväxling förnöjer utan som försäkran om att Malmös vettiga klubbliv är större än den grundaste ankdammen.

Jeriko kämpar minst lika hårt som andra Möllan-klubbar med fylla stället, nu när Folkets Park sväljer som mest. Det var gött att se att de kan lyckas.

Allt det här gjorde att jag fick glädjefnatt på golvet. Förlösande är bara förnamnet. Uppladdningen var också perfekt och hjälpte säkert till: cykeltur till brofästet (har du sett den hemmabyggda soffan som byggts på stenbumlingarna?), Kallis och slappt EM-häng. Mjuk uppvärmning med First Aid Kit (imponerande, även om det inte alls är min musik), middag med gamla vänner och slutligen Zeigeist-show (jovars, “the Knife på en dålig dag” är inte så illa).

Sedan var det bara att hoja hem, byta till dansskorna och göra klubbkvällen komplett.