All eyes on Abba Arrival.

Den hyfsat trollbundna publiken igen. Det var en härligt brokig samling: en del förbipasserande, några die hard Abba-fans och så det stora flertalet som stannat kvar från Grus i Dojan och kräftskivan.

Dansbanan var fullpackad.

En fin rundtur vid Pildammsparken startade med Billie the vision and the dancers konsert, vidare till Inkonsts Bloggen och ett fullständigt fullsatt Manegen, förbi M/S Mölle mot Dansbanan. Det var inte första gången Perikles spelade där och de är riktigt proffsiga entertainers i sin klass. Nästa år ska jag försöka ta ett pass där på riktigt, även om det ännu hellre blir till tonerna av Face 84 eller några andra yngre, nästan lika proffsiga förmågor.

Singer- songwriterslam på Lilla Estrad på Lördagsplan. Här Alex S. Cole.

Erik W. fick en tia av någon domare men snittade på 6,5, vilket inte riktigt räckte för att klå slammets enda tjej, Caroline F.

Eurocirkus var väldigt poppis.

Little Marbles på Stortorgets lilla scen led inte av samma publikanstormning, men hade en väldigt trogen fanskar framför sig. Sveriges framtid ser ljus ut.

La Ondas plansch, arrangören Simóns verk, studerades noggrant.

La Onda drog fullt hus till c/o Bar. Peppen och publiken var det inget fel på men Stockholmsgästerna imponerade inte alls. Kornél Kovács spelade ganska daterat och oinspirerat. Jexpert var allt dåligt en odräglig indie-MC från Stockholm kan vara på micken. Synd, eftersom båda kan ge mer.

Tur då att La Ondas publik inte verkade bry sig lika mycket som jag. Och att man kunde roa sig med vattensprutorna och varandra också.

Efterfest utomhus, finaste stället på länge även om det inte riktigt fylldes till bredden.