Snart hänger hon upp två kollegor i stora fiskkrokar på Inkonsts klubb Kartellen. Men först tipsar suspensionartisten Emelie oss om var vi kan hänga i helgen:

På Panora visar de Barnhemmet både idag och imorgon. Jag gillar inte skräckfilm annars men den här har en twist som fick mig att känna “f:n vilken bra film” och det är inte så ofta jag gör det. Upplösningen är oväntad.

Imorgon är det reggaeklubb på Bodoni med liveband. Jag brukar gilla reggae- och dancehallkvällarna på Bodoni. På Deep har en ny queerklubb premiär efter skiljsmässan med Wonk. Den heter Hybris och det skulle vara kul att se hur den funkar.

Och som lagom söndagsnöje kan man gå på Teknikens och sjöfartens museum och titta på den här utställningen om Malmö. Det är jätteintressant att se hur Malmö har utvecklats från 1850 till idag. Det är så mycket som gjorts här som man inte har en aning om idag.

Och så måste jag pusha för måndag också! DocLounge på Inkonst. De visar dokumentären om Jagtvej 69 och så uppträder Malmö feministkör.

Klicka vidare för att läsa om hur Emelie beskriver det här med att hänga upp sig i krokar (OBS! Varning för starka bilder)

Suspension går enkelt uttryckt ut på att hänga upp sig själv med krokar som man trär genom huden. Emelie har hängt nio gånger sedan hon började för tre år sedan.

Hur kom du på tanken att göra det här?
– Jag hade aldrig hört talas om det innan jag träffade en person som sysslade med det. Och då var jag otroligt skeptisk! Jag tyckte det såg jätteäckligt ut på bilderna och, ja, så som de flesta reagerar.

Vad fick dig att vilja pröva själv?
– Jag läste vidare om det på internet, och trots de här fruktansvärda bilderna så verkade de upphängda haft väldigt positiva upplevelser.
– Jag hade precis hoppat fallskärm då och blivit totalt kär i det. Men jag var också besviken över att det var över så snabbt och att det kostade så mycket pengar. Då kändes suspension som något jag ville testa.

Vad krävs för att man ska kunna hänga?
– Det är en rätt stor apparat. Det är mycket material som man ska ha tillgång till. Och så det här med lokal då, det är inte alltid som uthyrare är så positiva när vi berättar vad vi ska ha lokalen till.
– Sedan är det människor med erfarenhet som behövs, folk som kan rigga upp, ta hand om dem som ska hänga, fixa krokar och allt sådant. Hygienen är jätteviktigt att man kan, att man vet vad som är rent och inte och vad man får röra vid.
– Och inget av det här behöver personen som ska hänga bry sig om. Den ska mer förbereda sig mentalt. Ska man kunna göra det gäller det att kunna lita på dem som hänger upp en. Det var en stor anledning till att jag vågade testa, och att man har möjlighet att avbryta när som helst.

Hur känns det att vara upphängd?
– Det är en stor smärtupplevelse i vissa delar av hängningen, det är ganska intensivt emellanåt. Men där emellan är det jättehäftigt och härligt – adrenalinet bara pumpar och det sätter igång så mycket… Kroppen är ju duktig på att smärtstilla sig själv.

Använder ni några smärtstillande medel annars?
– Nej, inte alls. Att ta sig igenom smärtstadiet är ju viktigt för att sedan komma till det som är härligt och häftigt.

Men alla Emelies nio hängningar har inte varit lika härliga.
– Någon gång när jag inte mått så bra, alltså rent fysiskt, då har det inte blivit en bra hängning heller. Man lär sig väldigt snabbt att man behöver vara i bra skick mentalt och fysiskt om man ska klara det här.
– Och det motsäger ju det här med att suspension skulle vara ett självskadebeteende – kroppen fixar inte en så här stor påfrestning om man inte mår bra.

Är det vanligt med misstankar om det?
– Ja, det får man ju höra… Rätt så ofta! Alltså visst, vi skadar oss själva, på det sättet är det ett självskadebeteende. Men det är ju inte för att dämpa ångest eller på något sätt dra bort fokus från något annat som är djupare och mer mentalt.
– Jag brukar jämföra med vilken extremsport som helst, det handlar om att utmana sig själv. Sedan upplever jag det som att det är mindre risker i suspension än att kasta sig ut från ett plan.

Om man jämför med sport då, är det här en lagsport eller mer individuellt?
– Allt runtomkring kräver ett lag, men för personen som hänger är det väldigt individuellt. Man är så inne i sin egen upplevelse och att hantera de här jättestarka känslorna. Själv ser jag inte folk runtomkring när jag håller på med detta, man är så koncentrerad på vad som händer i kroppen.

Vad kan man vänta sig ikväll på Kartellen?
– Vi ska försöka göra en ganska stämningsfull grej. Kartellen handlar ju om starka tjejer som gör coola grejer, så vi blir fyra tjejer som gör det här. Sedan litar vi på att klubbarrangören fixar rätt musik och ljus, så det blir rätt stämning och en positiv upplevelse – inte bara “Argh! Vad äckligt!” För det kan det ju lätt bli. Men de ska varna innan också.
– Sedan sätter vi några krokar på scen så man kan titta på dem.

Har du hängt inför publik tidigare?
– Inte på nattklubb, men på olika träffar. Jag bryr mig inte om det är publik runtomkring för jag ser ändå inte dem. Men ikväll är det ju en annan publik, de kanske vet lite vad som ska hända men har inte sökt sig till suspensiongrejen.

Emelie suspension-gäng Concrete Jungle Tribe uppträder ungefär vid halv ett och halv två i natt på Inkonst.

Mer:
>> Karin Arbsjö intervjuar festens dj Djuna Barnes (Sydsvenskan.se)
>> Emelie kollega Linnéa intervjuas (Skånskan.se)