Trillade bokstavligen in i lägenheten och nu ligger jag i soffan utan att ha tagit av mig skorna eller tänt lamporna eller släckt törsten. Hade lite ärenden i Köpenhamn idag och min plan var att hinna med lite ledighet så jag tog med mig sällskap men nu i efterhand när jag ligger och flåsar i mörkret med en borr på varje sida tinningen så kommer jag på att jag nog glömde lägga märke till ledigheten. Detta till trots att jag drack en Carlsberg på en alkisbänk, åt en glass på en busshålssplats, droppade saliv på Storms belgiska stall (= mm, mm, mmmm, mm), åt ihopvikt pizzaslice på en solig metallstol, fotade två kameler på kultorvet och allt samman ackompanjerat av ett Sällskap som var helt amazed över en tisdag utanför lås och bom och hela tiden kände sig tvungen att säga “visst är det kul att ha semester va, va?”. Jag tror det hela har att göra med att gränsen är så hårfin mellan ledighet och arbete att jag nog bara märker ledigheten om jag ligger raklång och stirrar i taket (alternativt på en sitcom på TV:n). Är inte helt säker på om det känns bra. Men jag tänker i alla fall göra det resten av dagen.