För oss som behöver vatten på vår grimekvarn verkar det vara bra tider. RAW har bokat Kano till Inkonst den näststista maj och det är därför hans genomträngande hundvalpsögon syns på affischer i stadsbilden. Jag tänker inte tillämpa en “om det inte blir inställt”-vinkel till inlägget. Jag vägrar. Är tillräckligt cynisk som det är.

Det jag vill säga är: säga vad man vill om Kano. Han har i alla fall gett beslutsångesten ett ansikte.

När han tillbaks i dagarna tillsammans med Dizzee fick agera kommersiellt flaggskepp för grimescenen var det mycket lättare att glömma bort hans grundkompetens än den lille kollegan Dizzees.

Kano har alltid betett sig som om han varit lite för bra och lite för stor för grimescenen. När han har vägrat klumpa ihop sin musik under en grime-etikett har han hamnat i någon sorts mellandimension, där grimeanhängare tröttat på honom och den kommersiella världen inte riktigt tänt till. Det är nog den position som gjort honom bitter. Och cynisk och gnällig.

“But you know how the music is/ gotta pass a few layers before you get rich/ it’s a hustle gotta struggle just so you can shit gold/ and you still owe, thats why they get rich and you get broke” (Layer Cake)

Han vill så gärna ha cash och att världen ska se på honom som en framgångsrik rappare utan att han ska behöva bära en hel subgenre på sina axlar. Han vill vara brittisk superstjärna. Och han har verkligen försökt. Han har gjort ballader med Mike Skinner, Leo the Lion och radio-R&B med Craig David. Men det verkade inte hjälpa.

“Cause im in the industry man/ in England/where I’ll never sell more than an indie band” (Layer Cake)

Samtidigt har han gnällt och förkastat grimescenen. Kanske gjorde han det som en sorts självförsvar mot den naturliga reaktion som en undergrundsgenre brukar erbjuda sina artister när de spelas lite för mycket på MTV. Att gå till attack blev kanske en naturlig sköld mot scenens hägrande sellout-chants, och kanske framför allt i England - wannabe american-stämpeln. Gnällig var han i alla fall.

Såhär i efterhand verkar det som Kano insett just hur mycket han målat in sig själv i ett hörn. Superstjärnevägen gav kanske inte så mycket deg som han tänkt sig. Nu har han i alla fall tillkännagett att han kommer tillbaka till grime. Det är en stor nyhet. Eller? Den skulle kunna vara större om den inte råkade krocka med ett uselt mixtapesläpp.

Det hela påminner lite om när Wiley gjorde en Jay-Z och pensionerade sig från grime för att låta kidsen ta över men ångrade sig nästan direkt. I förrgår släppte han albumet “Grime wave.”

Handen på hjärtat, på många sätt är dubbelmoralen en del av hiphop. Vi är i alla fall vana vid den vid det här laget.

Grimescenens mottagande av Kano kommer kanske inte vara det varmaste (Vice grime-expert Prancehall recenserade hans mixtape “MC No 1″ med en väldigt målande bild på en katts toalettbesök). Men jag kommer hålla famnen öppen för Kano. Säkert andra också, som värnar om genrens existens och som minns hur bra Kano blev innan paranoian tvingande honom till Kate Nash och långsamma gitarrslingor. Forgive and forget? Man kan ju åtminstone försöka.

Så, välkommen tillbaka Kano. Och välkommen till Inkonst den 30/5.