det var egentligen inte bara det estetiska intrycket jag syftade på i mitt inlägg. allra mest är det modemärkesidors innehållsfattighet som jag har svårt för. att det är norm för modemärken att ha hemsidor lika betydelsefulla som ett visitkort år 2008, tycker jag är bakåtsträvande.. det är tråkigt att de är fast vid “hemside”-stadiet. hemsidan som en orörlig punkt känns som en döende form.

jag tror det har att göra med att modebranschen behöver (eller tror att de behöver) ett mycket större avstånd till sin konsument än till exempel musikbranschen. sidorna får inte bli för personliga. märket måste behålla sin utopiska position och konsumenten ska inte kunna skriva en kommentar direkt till designern. men det borde finnas några mellanting, något sorts tvåkommanollande. jag gillar inte webbplatser där det är tydligt att den är i fast form, uppdateras en gång i säsongen. tycker det är rätt omodernt att se på en internetsida som ett sorts permanent gula sidor-blad med lite kollektionsbilder.

ann-sofie backs hemsida är till exempel en blogg. den uppdateras inte särskilt ofta, men den ger sken av att vara på väg någonstans.

det hade varit fint om det bara skulle vara kläderna som skulle få stå som det estetiska intrycket, men det är väldigt få som bojkottar parfym-, solglasögon- och sminklinjer av samma anledning. jag tycker att webben borde prioriteras mer, precis som den gör i musikbranschen. för mode lever ju på internet i lika hög grad.