Älskar att fast jag en gång i tiden jobbade i en kändisboutique i nästan ett år, fortfarande kan bli star struck.

Three 6 Mafia gick precis förbi mig på Friisgatan.

Update: Juicy J gick förbi precis och jag kände av någon anledning att det var lämpligt att hälsa.

Egentligen är jag inget mer än en 13-årig tjej ostadiga ben. Gillar det.

Det är väldigt svenskt av mig att bli förtjust när en offentlig personer blir sugna på charter, men jag gillar verkligen Petters inställning till semestern:

“Här letar vi inte efter några jävla öde stränder. Jag vill ha en pool, en solstol, paraplydrinkar, massor av andra barn som kan leka med mina barn och framförallt trötta ut Lexus så han sover på natten. En stackars säsongare som går runt i en bamse dräkt och underhåller mina barn. En restaurang där Lexus kan kasta mat och välta ut glasen utan jag eller Michaela behöver skämmas.”

Fint.

(Foto: Robert Henriksson)

hehehe

För oss som behöver vatten på vår grimekvarn verkar det vara bra tider. RAW har bokat Kano till Inkonst den näststista maj och det är därför hans genomträngande hundvalpsögon syns på affischer i stadsbilden. Jag tänker inte tillämpa en “om det inte blir inställt”-vinkel till inlägget. Jag vägrar. Är tillräckligt cynisk som det är.

Det jag vill säga är: säga vad man vill om Kano. Han har i alla fall gett beslutsångesten ett ansikte.

När han tillbaks i dagarna tillsammans med Dizzee fick agera kommersiellt flaggskepp för grimescenen var det mycket lättare att glömma bort hans grundkompetens än den lille kollegan Dizzees.

Kano har alltid betett sig som om han varit lite för bra och lite för stor för grimescenen. När han har vägrat klumpa ihop sin musik under en grime-etikett har han hamnat i någon sorts mellandimension, där grimeanhängare tröttat på honom och den kommersiella världen inte riktigt tänt till. Det är nog den position som gjort honom bitter. Och cynisk och gnällig. Läs vidare »

OK, fram med kalendrarna och suddgummi. Nä, skoja bara, det är väl ingen som skriver med blyerts längre? Det var det första jag gjorde när jag slutade högstadiet - började skriva kapitäler med bläck.

Wu-Tang har ställt in spelning på KB 6:e juni

precis efter att vi hämtat oss efter att

Mary J Blige ställt in sin spelning på Tivoli 23:e maj.

Klanen hade tydligen ställt in för att det var några av medlemmarna som inte kunde medverka. Jag är mest förvånad över att de faktiskt hade en ambition att göra en spelning med alla medlemmarna!

(rubriken är babelfishad. jag lärde mig aldrig några vackra språk, bara språk med attraherande köttig grammatik)

Min semester i bilder:
(ibland är det viktigt att tjata om sin ledighet. När man är boss över sitt eget schema är ledighet - i alla fall för mig - ofta förknippat med nattsvart dåligt samvete, så det gäller att försöka rättfärdiga semestern i all oändlighet för att liksom bevisa att den var nödvändig.)

Då och då blir jag systematisk och vill skapa mättade färgsymmetriska system. Detta infaller ofta när jag är stressad och har toapapperslånga to-do-listor framför mig. Här höll jag på att packa en timme innan jag skulle åka. Alltså, jag plockade upp sakerna ur resväskan för att kunna rada upp dem snyggt på golvet för att ta ett foto..

Läs vidare »

Jag är speciellt oförtjust i sommarbrandade parfymer. Typ Escadas “Rock in Rio”. Jag skulle aldrig vilja dofta som en junifestival bara för att det råkar vara juni. Eventuellt skulle jag kunna dränka mig i någon sorts solig scent, men i så fall under ett mörkt vinterhalvår där min enda källa ljus består av ett djupt andetag mot handleden. Parfym har inte så mycket med sommaren att göra alls faktiskt. Om det är någon årstid som redan erbjuder “naturliga” kroppsdofter så är det väl sommaren? Jag tänker solkräm, after sun-lotion, svett, myggmedel, nagellack. Till skillnad från vintern som bara doftar ylle och portvin.

Nu blir jag i alla fall tvungen att gräva ner min sommarluktsstridsyxa, åtminstone för en sekund, för jag har hittat den ideala doften att sprejas på soltrött bröstkorg i lagom tid till eftersolsdrinken på en bar med sunset-utsikt (ja, vi bor på Laguna Beach). Jil Sanders “Sun”. Den doftar som en MUJI-butik, alldeles tungt och asiatiskt, som för gamla tallbarr, citrusen känns avlagd, inte särskilt somrig. Jag vill säga muskigt, men i ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur muskigt luktar. Tantigt, fast inte sådär Opium-heavy som man vill förknippa tantigt med. Så vill jag att man ska dofta på sommaren. Som om man legat i solen lite för länge. Som om doften verkligen växt fram ur UV-strålarna, picknickgräset och saltvattnet i förening med solskyddet.

(lugnare nu,

tidigare ikväll, när min pv tog emot pris som en av modesveriges 100 makthavare satt jag på ett tåg som luktade gödsel och läste Älskaren och lyssnade på Danity Kane - Is anybody listening på repeat i slappa oälskade åhlenschinos med smutsigt hår)

Det finaste idag var när jag såg en liten albinopojke på flygplatsen: hans vita ögonfransar.

Det näst finaste var när den nittonåriga reseledaren bad oss alla att försiktigt gå ut ur bussen och köa längs väggen och “endast fylla tre trottoarrutor i bredd”.

Det nästnäst finaste var när flygvärdinnan spillde kaffe i mitt rödvin. Nej, förresten det var fult. Jag föredrar att spilla mina drycker själv.

Tips: efter sista semesternattens mardrömshallucinerande om allt som måste catchas upp när du kommer hem - datorn, mailen, jobben -, efter en dag av flygförseningar, frossa, svett, halsont och en trång liten flygplats och insikten att sista tåget från göteborg till Skåne gick 1947, när du sen tagit (dvs krånglat) dig hem, alldeles helt hem och släpat 23 kg upp för trapporna och möts av en tom lägenhet där den andra som bor där är i en annan stad och har ändrat om - gömt alla skolådor som får lägenheten att kännas som ett hem i garderoben, och blommorna har dött, då, just då, klockan är alltså 1, allt känns hemskt, sätt dig inte och öppna inboxen efter en veckas exil. gör det bara inte. morgonen kommer aldrig någonsin komma och när den kommer kommer det vara för tidigt och du har aldrig känt dig så ensam någonsin.

Får någon sorts déjà vu från när jag skulle åka till Grekland med min mamma och lillebror och Tricky bokades till Vega under just den veckan. Jag var utom mig av sorg och mamma tog mig till en kiosk för att köpa lotter så att vi kunde försöka vinna de 3000 kronor det skulle kosta att boka om resan så att jag kunde få kolla på min Tricky. Ja, lottköpet gick inte direkt plus så jag var tvungen att missa min Tricky. Trots dåliga recensioner, och tydligen en rätt illa gången halsinfektion hos the man himself, kom jag aldrig riktigt över händelsen och har haft en skräck för att boka resor på förhand ända sen dess.

Men, alltså, det verkar inte spela någon roll om man bokar resan 2 månader i förväg eller om man gör det 2 dagar innan. Det finns alltid något man missar. Nu kommer jag missa en OHOI!-signerad grimefest på Stengade den 10:e maj med den här smaskiga lineupen:

Plastician (UK - Rinse FM)
Riko (UK - Roll Deep)
Jammer (UK - Neckle Camp)
DJ Messiah (UK - Twisted Beatz)
DJ DeVille (UK - Senseless Rec/Sub FM)
MC Zinc Larynx (UK)
OHOI! Sound system + more.
OBS!!!! Denna gång har Wiley ställt in på förhand! A small step for man, but a giant step for… äh, you know.

Sist Plastician spelade på Stengade gick jag dit själv och dansade 4 timmar i min Boy Better Know-tshirt och var lycklig. Såhär lycklig var Plastician:

Och här är en bild jag tagit på Jammer när ingen av oss var särskilt fokuserade:

(Kings Cross, 2007)

Om någon ska dit - och det tycker jag att någon ska - så kan ni please fylla lokalen för mig också? Det hade varit snällt.