Min pappa msn:ar och skriver att han inte kan koncentrera sig för att han passar Pleo.
tricky/ida säger:
pleo? Yngve säger:
jeg har en lille dinosaurus, der går rundt på mit bord og snakker og spiser og alle mulige andre ting
Han delar kontor med tekniktidningen T3 och de hade fått en Pleo att recensera.
Det är PRECIS vad jag behöver! Alltså. Särskilt nu när min djurlängtan blivit så extrem att jag funderat på att skaffa tamagotchi (det kumlinerade när jag inte lyckades locka till mig några rådjur med min lövhög i sommarstugan). Undrar bara om man kan få ta med den på flyget… och om jag kan pruta ner priset (4000 kr).
OK: sitter i en oversize korgstol vadderad med filtar, bär raggsockar, har tända värmeljus, dricker Christmas Tea och funderar på om jag skulle klara att sätta fyr i spisen/pejsen. Bra sommar det blev.
Det är i alla fall skönt med ett stort tyst hus med en igengrodd liten fin skog som trädgård. Att jag snappar upp grannens trådlösa internet är dock ett klart minus i sammanhanget. Mitt mobilnät är i alla fall löjligt ostabilt, precis som det ska vara på landet när jag behöver “arbetsro”.
Var och handlade mat innan (butiken är bara öppen till 14 på lördagar och har stängt söndagar). Vin, digestivechoklad, bugles, spagetti, oliver, smör, bröd, majs, gurka, kaffe, mjölk. Köpte en softice med menlöst strössel och tog den trafikerade vägen hem.
Jag vill locka hit ett rådjur som sällskap. Eftersom jag har internet kan jag ta reda på vad de äter.
sitter på båten tycho brahe nu mellan helsingborg och helsingör. folk är högljudda och på gott humör och dricker morgonölen och har på sig t-shirts och regnjackor. klockan är 10.
är på väg till min sommarstuga. för att maratonjobba så att jag har någon möjlighet att åka till roskilde. men än så länge ser det inte ljust ut. min pappa hade tydligen köpt en biljett till mig! som substitut för en eventuell resa tror jag.
ok, nu: tåg, tåg, buss. sen köpa kaffe, sitta under taket på terassen och skriva tills fingertopparna blöder.
Dries Van Noten med sofistikerad genomskinlighet! Intressant att wifebeatern får vara en del av uttrycket. Det skulle vara en helt annan grej med bröstvårtor.
Yohji Yamamoto låter kavajen bäras över spets. Röd spets (röd som i RGB). Blå spets (blå som i RGB). Grundfärgsspetsen har inte hunnit förstöras på herrsidan. Den finns ju inte ens på herrsidan.
Yamamotos visning var även präglad av realiststyling: vattenflaskor och ihoprullade tidningar, dinglande iPod-hörlurar, saker i innerfickan.
Alla modeller som gick för Number (N)ine hade pageperuker med lugg. De vitaste outfitsen såg ut att vara hämtade ur Clockwork Orange. Mycket var flickigt och pyssligt. Om Number (N)ine brukar sälja dåligt, är det här nog inte säsongen när det vänder.
Marni
Marni. Mer pojkigt än flickigt. Inte ovanligt, men fint. Med håret. Den har inget med bedhead-looken att göra. I stället mjukt och barnsligt.
Yohji Yamamoto skickade ut gubbar på sin catwalk igår.
Besynnerligheter och imperfektion i modell-lineupen har alltid känts mer bekväm på herrsidan. När jag säger så, förnekar jag inte tjejsidans alien-look (a la Haider Ackermanns drogskelett), jag tycker bara inte den känns motsatsen till perfekt. Den handlar fortfarande om kindben och blickar (och rådjursben).
Imperfektionen jag syftar på är inte heller begränsad till Henrik Vibskov casting av de mest kufiska hörnen av sin bekantskapskrets. Det handlar om en fulhet som helt enkelt inte finns på tjejsidan, för även om det handlar om mangaögon eller höga pannor, så är sammanhanget alltid en amazonkropp med långa spindelarmar och uttråkad hållning. Det är fortfarande ett utopiskt utseende. Jag har stått bredvid Masha Tyelna och nått henne till midjan ungefär och hon är inte ful. Med papiljotter i håret och en sönderspacead blick. Det är inte fulhet.
Man har alltid varit bättre på att använda sig av excentricitet och skavanker på herrsidan. Utan att det naturligt måste förpackas i en larger-than-life-kropp.
När Yohji Yamamoto igår visade nästa års sommarkollektion i Paris hade han tänkt ett steg längre. Inte bara med gubbarna, men även med underliga redheads, “the new guy“-typer och till och med en tjock.
Herrsidan har inte fått lika mycket kritik för sina modellvanor, men ändå är det där som det syns en revolution i castingen. Eller, en revolution är det nog inte. I Yamamotos fall ligger det nog en hel del stilistiska orsaker bakom valet av sina modeller.
Man kan ju faktiskt inte låta bli att tänka på hur situationen skulle se ut om det varit tjejmodeller som blandats upp med utseendemässiga underdogs och gamlingar. Hos Yamamoto tycker jag att kläderna visas helt oklanderligt av de otippade modellerna - kläderna förlorar ingenting, inte ens uppmärksamheten. Vilket inte omöjligt har något att göra med att många killar idag har en ständigt fokuserad blick på klassiskt gubbmode och att det kufiska på catwalken är mer invant.
Men vem vet, om ett par månader visar Yohji tjejkläder för sommaren 2009. Kanske kommer de också bäras av “vanliga människor”. Vi får se.
Brukar inte ha tillräckligt många bokningar för att lyckas dubbelboka upp mina kvällar, men igår hade jag, med rörig moleskine och djup tankspriddhet som anledning, råkat trippelboka. Jag löste det genom att ställa in middag hos kompis, i sista sekund - och i samma veva häfta fast mitt headshot på the wall of shame - och var tvungen att smyga ur BF:s födelsemiddag hos hans föräldrar för att göra en telefonintervju med en excentrisk fotograf på Pacific time. Det var något surrealistiskt att sitta och skvallra med en dam om hennes relation till John Waters i min pojkväns pojkrum med utsikt till köpcentet Nova i horisonten.
Har plågats av en konstig längtan efter pianomusik ett tag nu. Försökte shuffla mig fram till något pianobaserat i natt på tåget. Det gick inte särskilt bra. Och det är inte så lätt att googla sig fram, så många läskiga underbarn skymmer sikten på youtube. Höll på att haverera på Lunds centralstationstunnel i natt när det stod en ensam kille vid sitt keyboard. Något sån behöver jag, men just då var jag tvungen att snubbla upp för trapporna in i ett stressande Öresundståg.
Han, vars tomma plats i sängen jag i natt försökte fyllde med t-shirts, fjärrkontroller, mobil och bok, är i Paris för herrmodeveckan nu. Idag visar U-NI-TY, Kilgour, Gaspard Yurkievich, Julius, Louis Vuitton, Number (N)ine, Jean Paul Gaultier, Yohji Yamamoto, Véronique Branquinho, Dries Van Noten och Henrik Vibskov.
3 av Wood Woods ägare kommer från Roskilde. Men det är nog inte bara därför butiken ska slå upp en liten guerillabutik i leran under Festivalen nästa vecka. Det har nog också att göra med faktumet att Roskilde är en väldigt viktig del av många av deras kunders sommarlov. Så att de kommer saluföra sina gamla kollektioner ur en container vid Cosmopol-scenen, billigt, känns väldigt logiskt. Tänk att kunna håva in en crisp tee när packningen blivit dränkt i onönskad festivalvätska. När bröstvårtan sticker ut genom ett cigaretthål.
Alkohol och shopping är dessutom en vinnande kombo. I alla fall ur försäljarens synvinkel.
Min egen eskapi börjar ta sig. Jag vandrar runt på parketten i klänningar som släpar i marken, lyssnar på de mest dagdrivande Miles Davis-låtarna jag kan hitta, dricker kopp efter kopp bryggkaffe, pratar om konstruerad nostalgi med fotografer på telefonen, antecknar på stora A3-papper - för att få överblick, men det blir bara ännu rörigare, tittar ut på rastlösa trädgrenar och förbipasserande som knäpper jackan ytterligare.
Började titta på Pushing Daisies i sommarhuset. Stilgreppet är lätt att spåra till annat - Moulin Rouge, Big Fish, Amelie, Charlie and the chocolate factory - men det är likväl behagligt att bunkra upp med. Nästanbrittisk berättarröst, Disney-färgskala, romantiserande av personlighetsstörningar och en övernaturlig story line. Passar perfekt om man av olika anledningar helst vill hålla sig till verklighetflyktig populärkultur.
Raf Simons efter Jil Sander-visning. Sommar 2009. Foto: AP Photo/Alberto Pellaschiar.
Sommar 2009 har redan börjat utan att sommar 2008 fått en riktig chans. Eller jag tror den fick sin chans men vi hann tröttna så nu är den över. Och mitt hår luktar sommarstuga trots shampoo och inpackning, trots commes 2 i hårbottnet och gnuggning! Det var inte sommar trots att jag var i sommarstugan. Vi satt på terassen och spelade yatzy och drack burköl och åt bugles. När det började regna flyttade jag under taket med filt och en bok som jag läste när jag gick på högstadiet (mer om den snart). Drömde mardrömmar om konstaplar i vita handskar.
Det är alltså i Milano som sommar 2009 börjat, inte i det grå sommarhuset i Asserbo, DK.
För de som är into menswear har den börjat. Jil Sander påbörjade den med tvåfärgade kavajer och blixtlås med geometriska former. Det blir finast på en fyrkantig torso, så fort kroppsformen blir kroppslig förstörs geometrin. Säger det bara. Själv hade jag en kompis som kallades fyrkanten back in the days, han skulle passa i en sådan här.
Anledningen till att jag säger att sommaren BÖRJAR nu och inte FÖRHANSVISAS nu är på grund av att tiderna har ändrats. Så fort den första modellen sätter tassen på kattgången, då är sommar 2009 i gång. Den blir inte mer verklig för att kläderna som bloggaren inte har råd med hänger på galgar i en butik nära, än att de är i form av style.com bilder. Jag säger det bara. Vi kommer aldrig mer kunna leva i nuet. Det är bland annat därför rean är helt ointressant. Vi tänker på kappor aw2033 som kommer agera tält när nästa istid kommer. Inte på en eventuell ss 2008-kjol som kommer bli 50% billigare denna månaden. Det fysiska plagget är inte så viktigt nu.
Prada visade olika påklädningsriktningar som brukar skrivas ut till tjejer som vill se smalare ut. Båtringat. Halterneck. Markering av midja med bälte. Men nu gällde det herrekipering och då fick knepen motsatt effekt. Vilket var helt briljant eftersom plötsligt fick påklädningarna en estetiskt påträngande effekt - - - utan att behöva dränkas i “futuristiska” material! Tänk att lägga MÄRKE till en stickad tröja, utan hjälp av en snäv v-ringning, personlighetskompromissande färgskala eller margiela-stygn eller logomonster! Bara ett bredare stycke bringa än man är van vid. Yu-my. Det fanns även en hel del magtröjor. Och leverfärgat och intetsägande byxstorlekar. Men vi tar det sen.
16.23: Har återupptäckt Yogi Te. Efter för många koppar kaffe fastnade You are what you eat-damen i huvudet på mig fast i form av You are what you drink. Hon brukar alltid prata uttorkning och efter tredje koppen kände jag mig tvungen att göra te. Det funkade
16.28: iGoogle är min kontorslokal. Använder för tillfället Dawson’s Creek som radio. Hata veoh.com. Livsfarligt.
