2 juli, 2008“the cool”
Jag hade rätt. Det där med att Lupe Fiasco skulle vara ambitiös. Och med ambitiös menar jag att han anordnade rockkonsert och dansade som om han gick på batteri i nästan två timmar.
Han hade också en ful döskalleslips och ett band med sig.
Det var skönt att se något engagerat. Kul att se någon som dansar så att han nästan spyr.
Men jag har verkligen stora problem med att Lupe som person är så störig. Han har alltid hungrat efter nörd-stämpeln (tänk Kanye och Pharrell), men jag ser bara tönt när jag kollar på honom. Visst, man får ha solglasögon på scenen om man är rappare. Visst, man får skrika I love the lord om man är rappare. Och visst, man får ha ett svulstigt ego om man är rappare. Men när Lupe glider runt på scenen, med ett brett leende och säger saker som “Wasn’t Lupe’s show amaaaaazing, just amazing…” utan en uns av ironi i rösten, då kan jag liksom se framför mig hur mycket jag skulle stört mig på honom om vi gått i samma klass på gymnasiet.
Mer:
>> Jag förklarar lite utförligare här.
>> Jonas Grönlund tycker att konserten kändes klassisk
