Det verkar som jag försöker ta lite sommarlov. För att inte få dåligt samvete skyller jag på att jag inte fixat ett enda bord i lägenheten och därför inte kan jobba. Men jag vet ju, jag vet ju, att det inte är en anledning. Riktiga artists skriver sina romaner på baksidor av servetter även om de sitter hukade på regniga centralstationer med trencoatkragarna uppfällda. Och saknar 4 fingrar.

So, uppenbarligen är jag ingen artist. Men det känns okej. Det är nog nyttigt att känna in sin nya lägenhet genom att inte göra någonting. Bara kolla på DVD-boxar från den “favorit”-märkta hyllan på Hemmakväll (aldrig bott närmre en videobutik i mitt liv - det måste ju onekligen få konsekvenser) och experimentera med nya te-sorter och badskum. Avsaknad av kaffemaskin har nog också något min ickeexisterande jobbrutin att göra.

Intressant är, att det här dåliga samvetet jag försöker förtränga genom att komma på dåliga ursäkter, inte skulle existera om jag låg på en gräsmatta och solade. Eller drack lunchöl med någon bästis. Det är soloskapet och hemmaplaceringen som är bidragande kriterier till att sysselsättningen inte känns okej som sommarlovsspenderande.

Hade jag haft ett kontorsjobb på annan adress hade jag inte dömt mig själv en smula för att sitta djupt i soffan eller vänta till efter lunch med att lämna lägenheten i den tråkigaste veckan i juli (ja, det finns sådana).

Ehm, egentligen skulle jag bara skriva att jag gillar att Lorelei i Gilmore Girls har samma väska i hela säsong 4 (minst).

När man har en blogg kan man inte hålla så många hemligheter för sig själv.