Lyckades med något fantastiskt idag. Ha ett behov, gå in på H&M för att stilla det och lyckas stilla det. Nu pratar jag inte om ett shoppingbehov, utan ett praktiskt behov. En kjol. Svart. En medgörlig svart kjol som kan användas utan tanke. Som kan plockas upp när det väntar en buss, taxi eller optikertid för nära på urtavlan. Jag har nämligen varit usel på att konsumera de senaste månaderna. Nästan bara second hand-köp har uppdaterat garderoben. Och säga vad man vill - mina plisserade långbyxor, guldcardies och syntetkjolar med kufiska tryck - jag älskar dem till döds förstås - men de är inte särskilt medgörliga. De är inte så spontana. Man måste lägga pussel. Och pussel varje dag tar tid. Det är inte alltid jag har lust. Och det hjälper inte att jag slutat använda jeans. Det gör processen ännu lite mer komplicerad.

Men, alltså H&M idag, in, swipa kortet 198.00 fattigare och plötsligt var jag tillbaks på andra sidan. Med H&M-plastpåse dinglande från handleden på Gustav Adolf torg, något tomt konsumtionsbelastat i blicken sådär. Det var nyttigt. Det gjorde inte så mycket att kjolen var en storlek för liten och därför stred mot min rådande bekvämlighetsprincip, översta knappen gick igen, done deal.

Det bästa var att jag kände mig lite som Mark i Peep Show när han sitter och tänker “I go out and have croissant! I’m just a normal, functioning member of the human race, and there’s no way anyone can prove otherwise!”