Den här nya lägenheten sväljer rätt mycket tid. Tiden sväljs av att flyttlådorna aldrig tar slut, av att försöka hålla sams trots olik stolsmak, av att leta badrumsmattor på ikea, av att vi övergav kaffebryggaren. Jag får huvudvärk av ingen kaffe. Nu har jag treopaus från att försöka få jeanshögar att se organiserade but yet arty ut. Det verkar vara den looken vi eftersträvar fullt ut. Festa Mysa Maila är bättre på att renoveringsblogga än jag är. Se själv.

Det känns en smula fruktansvärt att få bergssprängarhuvudvärk av en dag utan koffein. Sorgligt. Jag ska gå (långsamt, med dålig hållning) till Hansacompagniet nu och köpa rött vin. Kanske hjälper. Troligen inte. Men men, jag har i alla fall många nya kvadratmeter att spilla på. Det är positivt.

Facehunter var i Malmö i helgen. Här och här.

Skånekortet är bra. Riktigt bra. Frihet inom begränsade ramar. Stick till Österlen, gör det bara, det finns ingen som hindrar dig. Roadtrippa till valfri åker. Gör det bara. Åk fram och tillbaka till Helsingborg om och om igen.

Men det finns ett problem. Kombinationen av att resorna är billiga och att folk har sommarlov leder lätt till att det är många som åker tåg - till och med fler än vanligt. I helgen har jag åkt mycket tåg. Bland annat från HBG till Malmö till Köpenhamn till Ängelhom från Ängelholm till Malmö. Och fått stå upp på varje resa. Till och med mitt i natten när jag skulle åka från Köpenhamn hem var det millimeterfullt och luften smakade öl och svett (men då stod Mats Nileskär i samma kupé och hans röst är så lugnande att jag fick ner ilskan i default state).

I förrgår skulle jag till en stuga i Ängelholm. Men min buss var 2 min för tidig, så jag missade den, vilket ledde till att jag missade mitt tåg. Fick ta nästa tåg, som var fullt, men lyckades mirakulöst nog hitta plats. När tåget började rulla insåg jag att jag glömt trycka biljett. Fick vandra genom tåget, hitta konduktör och fråga om hon kunde läsa av mitt kort (eftersom jag aktiverat det på bussen), men nej. Så jag fick hoppa av i Lund, rusa för att trycka biljett, på igen, stå upp och irritera mig på att jag ändå köpt tidning och Cappuccino som jag inte kunde njuta av stående. Fick sittplats i Helsingborg som jag fick behålla 5 minuter innan jag blev bortsjasad av personer med platsbiljetter.

Och så till det värsta, när jag skulle hem från Äholm igår, var tåget tomt. Tomt tyst fridfullt, lagom tempererat. Då blir jag åksjuk. Åksjuk! På ett tåg! Fick sitta med panna mot fönsterglas och handflata över munnen och känna att mitt sommarkort måste ha någon sorts förbannelse över sig.

Nu ska jag åka till Helsingborg för att hämta en skiva. Förväntar mig inget mindre än en snöstorm och/eller kapning.

Wu-Tang Clans spelning på KB blev som känt inställd, men efter många om och men och datumändringar, verkar det nu nästan helt säkert att hela gänget kommer stå på Vegas scen imorgon.

Jag fick nämligen precis ett mail från ovan nämnda spelställe att (hela!) klanen landat i Prag och om de inte lockas att stanna där av den billiga ölen, så är det superfredag med hiphopfest i Köpenhamn som gäller imorgon! Det konstiga är att det fortfarande finns biljetter kvar. Så, gillar ni veteraner som som rappar, så gäller det att rafsa fram Visa-kortet nu.

Är inne på andra lyssningsrundan av Trickys nya och det känns bra. Första lyssningen var på hemköp i koss-lurar. Kanske den bästa scenen för att lyssna på en Tricky-skiva: i en folktom oversize mataffär kvällstid när det regnar utanför.

Är nöjd över att han fortfarande återanvänder vissa av sina textrader. Det gör ju jag också.

Annars, köpte jag ett fysiskt ex av skivan. Det kändes som ett massive step back for human kind, men så kan det vara. Jag har saknat den där känslan, av att gå in i en butik, leta upp skivan, köpa den och låta den glöda i väskan helt tills man kommer hem och kan lyssna. Att fylleköpa mixtapes på ukrecordshop är inte riktigt samma grej.

update: bilden är tagen efter att jag ätit av rätten. den föreställer alltså inte den ursprungliga uppläggningen.

Har gjort samma misstag två gånger denna veckan. Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Min dumhet var att äta på Ikizukuri.

De borde verkligen prioritera sin mat på samma sätt som de prioriterar sin marknadsföring. Fixa ordentligt ris som inte är torrt och hårt - det skulle väl matchat typsnittet? Igår fick jag serverat sjögräsrullar som var så slappa att de gick sönder när jag lyfte dem från plastbrickan. Avokadon var dålig, konstistens påminde om gegga. Omeletten var för söt. Jag fick ingen inari för “tofun har inte tinat än”.

Men riset var ändå värst. Smakade som små larvbebisar som övergivits av sina föräldrar. Hoppas de tar sig i kragen snart. Gärna innan de totalinvaderat Skåne.

Det är lite mycket just nu. Det måste jag säga. Men det har allra mest med min egen långsamhet att göra. Jag har spenderat tre dagar på bibloteket. Tre kvällar målande, slipande, maskerande i lägenheten, druckit 2,8:or och lyssnar på r&b.

Tycker lite synd om min pappa som fick stå och hustla bort min roskildebiljett a la pushersen på Charin X Road utanför Astoria. Tickkketsss anyone for tickkketssss!

Men det fanns helt enkelt ingen tid för gun fingers in the air.

Nu sitter jag med en blödande Pilot Hi-Techpoint VR5 mot randigt kollegiepapper på K&CO i Helsingborg, där besökarna pratar italienska söndagen till ära, och kämpar mot tiden.

Igår frågade jag hank i sängen tidigt på morgonen om han ställt sitt alarm och sa: mmmhhhmmm. Vilken tid? frågade jag. Small eller medium, svarade han.

Det säger en hel del om vår situation just nu.

18-19 är den bästa bibliotekstiden. Solen har chillat lite och slutat göra hela byggnaden till växthuseffekten och det är inget folk här. Med sommaren som har återvänt en torsdagkväll, varför skulle någon vara här? Jag ser dem utanför bland gässen och de sitter säkert på uteplatser med något med alkohol. Men jag trivs här på biblioteket där jag kan ha spetsleggings utan att skämmas för att det är för varmt. Här med min americano från Moccasin som kallnat och datorn som är snäll och sällskaplig. Har haft wlan avstängt hela dagen, det behövdes.

Vet faktiskt inte varför vi behöver så många kvadratmetrar i nya lägenheten när det finns så mycket plats här. Eller jo. Jag vet förresten (toalettbesök kostar 5, ett glas vatten 2 och kaffe 17).

Men still. Finns inget bättre än lugna stora byggnader med mycket böcker och stora fönster. Det var precis två gulliga gangsterbarn som bara: “kom vi tävlar om vem som kan hitta den tjockaste boken”. Haha, på nivå med att leka med cykelfälg och pinne ungefär.

Såg en kille med ett tjejnamn indiskret tatuerat på halsen. Han stod utanför systembolaget och bråkade högljutt med sin flickvän. De såg väldigt uppgivna ut, på ett sådant sätt som man bara gör när det gäller en relation som båda satsat mycket i. Vissa mer än andra kanske, tänkte jag och stirrade på hans hals.

Jag hälsade på min nya lägenhet igår. För första gången. Det var bra. Trots utsikten rakt ner på haket av vilket jag kommer få hugg i hjärtat av att få ögonkontakt med. Dagligen. Men lägenheten var så fin. Är väldigt nöjd med att splitta kvadratmetrar i stället för att tatuera in namn på halsen.

Jag hade rätt. Det där med att Lupe Fiasco skulle vara ambitiös. Och med ambitiös menar jag att han anordnade rockkonsert och dansade som om han gick på batteri i nästan två timmar.

Han hade också en ful döskalleslips och ett band med sig.

Det var skönt att se något engagerat. Kul att se någon som dansar så att han nästan spyr.

Men jag har verkligen stora problem med att Lupe som person är så störig. Han har alltid hungrat efter nörd-stämpeln (tänk Kanye och Pharrell), men jag ser bara tönt när jag kollar på honom. Visst, man får ha solglasögon på scenen om man är rappare. Visst, man får skrika I love the lord om man är rappare. Och visst, man får ha ett svulstigt ego om man är rappare. Men när Lupe glider runt på scenen, med ett brett leende och säger saker som “Wasn’t Lupe’s show amaaaaazing, just amazing…” utan en uns av ironi i rösten, då kan jag liksom se framför mig hur mycket jag skulle stört mig på honom om vi gått i samma klass på gymnasiet.

Mer:
>> Jag förklarar lite utförligare här.
>> Jonas Grönlund tycker att konserten kändes klassisk