Eftersom jag inte äter kött är jag inte så van vid att få ögonkontakt med min mat. Det var därför jag blev lite ängslig när jag igår fick det, på en uteservering i idyllisk skugga. Eller ögonkontakt är kanske att ta i, masken hade inga ögon. Men den rörde sig i cirklar och verkade titta intresserat på mig.

Vet inte riktigt om det var den mjöliga pastan som jag redan hade hunnit äta av, eller om det var maskens alerta kroppspråk som fick mig aningen ur balans resten av eftermiddagen. Det kändes som jag hade munnen full av likmaskar, minst. Längtade bara hem till mitt eget kök och en massa märkesmat.

Men, det visar sig, efter lite googlefun, att man inte kan gå säker där heller.

Johanna och Thomas fick mask i sin myskvällsmat i torsdags. Hemma i Lomma!

Kent hittade mask i nöten!

Martina hade fått en objuden gäst i sin lax…

Tina fick en mask i matlådan.

Det jag undrar är: om man nu ska vara med i en utfyllnadsartikel om äckliga insekter man hittat i sin mat - måste man då vara med på bild med underdogmin, sorgsen mun och anklagande blick? Är det ett krav?

Finns det någon sida som samlar alla osmakliga fynd i mat? Jag tänker tummar, levande djur och benknotor också? Det kanske borde finnas det, så att fyndfolket kan få känna gemenskap sinsemellan och prata om sina traumatiska upplevelser? Ha gruppmöten och verkligen prata igenom det?

Det var allt från bad taste-bloggen idag.