Har jobbat väldigt intensivt i rätt många dagar. Jag har köpt tidningar jag inte ens öppnat. Haft bloggläsningsförbud. Det är diciplin. Eller ett försök till. Igår var jag inne i en te-affär och hittade en snygg förpackning brandat te. Jag är väldigt svag för både snygga förpackningar och brandat te. När kassapersonen berättade att den var bra för koncentrationen hade jag redan VISA-kortet viftande i luften och bröt därför min vanliga ’strictly no citrus’-te-diet. Är ganska säker på att teet funkade. Personerna på framsidan har läkarrockar och den ena en penna och den andra en pensel - som huvuden. Det är precis vad jag behöver. En penna som huvud. Då slipper man dessutom fett hår och tunga ögonlock. *sold*
Om man vaknade imorse och kände att man behövde köpa något, kläder till exempel, kan man förslagsvis gå till Humana som idag kommer vara fyllt med en massa nya kläder. Efterkonstruera in citationstecken runt nya förresten. Det är ju gamla grejer, men för våra synfält kommer de vara nya.
Det är så smart av Humana att rea ut hela sitt sortiment regelbundet, så att man slipper spatsera runt och pilla på samma för stora pennkjol i ull om och om igen.
Glöm inte ikväll! Hes mjuk röst. Smilgropar armhålor fotsulor. En drink med sugrör utan att släppa blicken. Ikväll ikväll.
Guru’s Jazzmatazz, Solar & 7 grand players på Babel ikväll. På scen 21:30.
Bild: Gurus Myspace
Håller jackan stängd med högerhanden. Något nytt. De två framstyckenas i ett rejält grepp. Sedan när jag promenerat hätskt tillräckligt länge för att få upp pulsen, och värmen, då släpper jag. Låter jacktygen fladdra i vinden, befriar tryckknapparna och dragkedjan från sin funktion.
Jag äger kanske inte ett enda plagg som sitter ‘perfekt’ på. Som man inte måste knyta, gömma, eller bygga upp. Undrar när det blev så. Att jag inte kan ha mina byxor utan att bära dem med lång kofta som täcker blöjrumpa, att mina skjortors kragar måste hållas på plats av broscher, att mina skor måste fyllas med strumpor för att passa.
Folk pratar, de konstaterar självsäkert att de gillar plagg som de kan bära varje dag. Som sitter som en ’smäck’, som de bara kan dra på sig. Som sitter bara sådär. Kvar. Nonchalerar blåsiga rulltrappor eller fyllevarv på golvet. Klär kropp som god vän, som väpnare. Det ska inte kännas som man klär ut sig, säger de
Och jag bara förstår inte. Kan inte ha långvariga relationer med de där plaggen. Till ‘aa-fodralet’, till Acne-jeansen. När det gäller vardagsekipering klär jag hellre ut mig. Desto mer jag tänker på påklädningen, desto mer vill jag att den ska kännas, inte bara synas. Det är som att den inte syns när den inte käns. Därför lämnar jag lägenheten i någon sorts ofullständighet, i plagg man måste HÅLLA i, eller hjälpa lite på traven. Min garderob har blivit som ett dagis för bråkiga barn. För det mesta vill jag bara återinföra barnagning, men nä, det går ju inte. Man skadar inte sina barn, man bara uppfostrar dem så gott det går
Mitt hem luktar chevre, inte det värsta. Hela dagen har jag funderat på att blondera ögonbrynen men jag vet inte hur man gör. Sätter man sig i bakgrunden när någon väninna blonderar håret och ber om resterna? Målar man med akryl?
Det kommer få min sorgliga vinterskandinaviska hårton att se ännu en nyans grönare ut, charterpoolseffekten (fast utan medelhavssolstålarna som väger upp efteråt). Nordiskt blond - kanske den mest oromantiska vinterfärgen som någonsin funnits. Hällre råtta (kate moss!) än disträ hö.
Har aldrig kunnat förändra och experimentera med ögonbrynen. De beige små stråna smälter bara in i hyn. Spelar ingen roll om jag försöker “odla en buske”. Det blir ingen buske. Jag målade dem mörka med en färgborste ägnad åt tunnhåriga i somras, men jag såg ut som en svensk stylad att spela polsk i en svensk TV-serie. Utan utväxten funkade det inte så bra.
Så blonderat! Det tror jag på! Vita små arga hårstrån, som en hästs! Som två plåster i pannan (om man kollar snabbt).
Man blir utmattad bara man hör ordet frans. Men det finns en lösning: man kan kalla det för fringe i stället. Hösten, och våren också, är ganska fringy. Vi kan byta tillbaka sen när vi tjatat ut det också.
Foto (överst): Rolf Höjer
Se och röra, men inte köpa. Foto: Jessica Gow
Kristin skrev om Kazooms tråkiga utflyttning från Friisgatan igår. Jag förstår hur Dana till slut fick nog. Det måste vara hårt att driva butik som går ut på att saluföra personlig passion. Eller att driva butik i allmänhet. Det är ingen tvekan om att det kommer bli ett hål i gatan där man tidigare hade Malmös bästa källa för eskapism. Men jag vill ändå uppmana folk att fortsätta besöka Malmös fina småbutiker - även om de inte tänker tömma fickorna där.
En stor del av charmen med att köpa second hand är själva sökandet. Bläddrandet mellan 20 slitna skinnjackor för att hitta en som ser lagom Erin Wasson-nött ut utanför sitt kontext. Desto mer sliten butiken är, desto fler Lindex-toppar den bästa kråstoppen trängs med - desto bättre är fyndet i slutändan. För second hand-shopping handlar ofta om just “fyndandet”. Man vill hitta plagg som gör att man kan checka av ‘unik’, ‘billigt’, ’snyggt’ och kanske till och med ‘miljövänligt’ från argumentlistan i sitt huvud. Man vill att köpet ska kännas som en seger.
Därför skiljer sig besök i affärer som Kazoom sig åt från andra second hand-butiker. Här var urvalet redan gjort. Läs vidare »
Plockar långsamt matvarorna ur påsarna. Om du köper dyr glass till mig betalar jag all maten, sa jag och tittade menande på min pv. Han sa ja. Trött. Jag är inte sugen på glass överhuvudtaget, det var mest gesten jag var sugen på. Trött och kall efter att vara vilse på en landsväg ville jag bli bortskämd av någon förutom mig själv med något sött. Därför tog jag 179 kronors shoppingen och bad honom betala glassen. Men jag är fortfarande kall och antar att glassen inte kommer göra mig varmare.
Svamlade liksom runt längs Ystadvägen. Rutten från Humana till Mobilia kändes lätt och som en seger för den körkortsbefriade och även fortsättningen till ÖB för att köpa fel gardinstång och inom Emmaus och sen Stor-Myrorna (2 st smutsiga silverringar, 3 stärkta skjortkragar), men sen kändes det inte lätt eller som en seger längre. Gick åt fel håll i alldeles för lång tid. Gick helt tills tramdynorna värkte. Det gör de annars aldrig i Malmö. Hittade tillslut rätt riktning och det konstiga var att det först började regna efter att jag kommit hem.
Nu ska jag stavmixa och äta glass. Och grannarna kan titta på om de vill för jag köpte som sagt fel gardinstång.
Jag längtar INTE tills man kommer kunna direktöverföra sina ocensurerade tankar från sin regnstänkta höstpromenad till sin blogg. Bara rakt in i wordpress och ut som en kladdig osmaskig massa. Det är ju bara fråga om tid. I alla fall tacksam över att jag än så länge slipper publikfläkta mina soppy på-väg-hem-i-kvällsmörkret-tankar om överfyllda underläppar, Chris Brown och Missoni-strumpor på internet.
