När jag och min PV promenerade med en stor spegel som jag köpt på Myrorna var han otroligt obekväm med situationen. Han hade redan tidigare påpekat att han var ängslig över att bära en manchesterkavaj på Möllan. Det kändes helt enkelt fel. Nu blev det bara värre. Second Hand-spegel, manchesterkavaj, flickvän utan heels, Möllan. Han kallsvettades nästan. Jag försökte påstå att ALLT inte måste handla om image och i efterhand kan han väl hålla med om det och efterkonstruera in “ironi” i sitt spegelbärarobehag. Men innerst inne vet jag att det var blodigt allvar. Möllan och manchestertyg blir helt enkelt för mycket.

Om det nu inte skulle varit det, skulle jag eventuellt köpt de gröna Burberry-byxorna som finns på Humana, eller Armani-paret på Öppna Hjärtat till honom i present. Men manchestern skulle nog ge honom kalla kårar så länge vi bor i dreadsområdet. (För er som inte har imageångest och som inte lider av Möllans icke kommersiella natur fanns byxorna kvar i förmiddags och man kan köpa båda par för under 300 kr tillsammans)

I alla fall, jag förstår honom ändå. Jag går inte så långt att jag saknar femtiokronors öl i plastglas på Möllevångsfestivalen men jag förstår nog.

Häromdagen vaknade jag med ett ryck efter att ha drömt en Chris Brown låt som jag aldrig lyssnar på. Det var konstigt. Idag satte jag på den på min pod när jag promenerade längs Ystadgatan och insåg att det möjligtvis är världens bästa kombination. Chris Brown - Lottery och Möllan. Det kändes så självklart. Hej här går jag och Chris i solen. Jag gick som om jag hade klackar på mig. Det hade jag inte. Men det kändes så.

Kan varmt rekomenderas. Men vet inte om det funkar för min PV. Han är skeptisk till R&B också.