AUTUMN A-Z: B SOM I BOOKS SMOKING PAINTING

Felicia och jag letade ny lägenhet. Mäklarna skickade oss till “Tesco Value Flats” vars golvyta inte var större än dubbelsängen vi var tänkta att bosätta oss i. De gömde inte ens undan råttgiftet innan de visade oss sina mest prisvärda rivningsobjekt. De skjutsade oss till andra sidan motorvägar och pekade på familjeområden, på ledsna små lägenheter och sedan vidare till kvarter där det inte syntes en själ trots att det var mitt på dagen. Jag påpekade att lägenheten låg på markplan utan staket och hade spindelnätstunna fönsterglas. Bra om det börjar brinna, sa mäklaren. Och vi kunde inte låta bli att sucka, utmattade och avfärda även nästa council estate-läge med mögel i heltäckningsmattan.

Parallellt med att våra drömmar om tak över huvudet utan bieffekter av valfri lungsjukdom blev svagare, smed vi ändå illusioner om en alldeles egen kokong där vi kunde sova, pyssla, laga mat och sätta ihop Billy-hyllor. Vi hade sparat en lägenhetsannons från The Loot, som vi ringde på dagligen men som ingen någonsin svarade på:

“Books Smoking Painting. Bloomsbury.”

Vi visste att ingen ground floor studio med kök slash badrum skulle mäta sig med vår imaginära bild av BooksSmokingPainting-lägenheten. Men vi fortsatte leta - och lyssna på tomma toner i en bottenlös telefonlinje till Bloomsbury.

Men en council flat nära Columbia Road Flower Market kom rätt nära våra förhoppningar. En kille med buskigt mörkt hår och en Nyzeeländsk dialekt visade oss vägen in i en dallrande skrothiss och på första våningen steg två nunnor på.

- Are you sisters, frågade han med luggen som en matta över buskiga ögonbryn ner i ögonen.

- Yes, svarade den ena nunnan. Religious sisters.

Ross, som mannen med lägenheten presenterade sig som, hade slagit ner en vägg i lägenheten och målat suggestiva figurer på alla väggar. Rummet var rött, svart, brunt, orange. Och fyllt av cigarettrök och tunga möbler med tjocka tyglager. Köket var ett kollage. Ute hade det blivit legitim kväll. I en grund soffa satt en blond tjej, som ja, var svensk och pluggade mode. Ross gav oss öl och försökte få oss att göra en audition för att förtjäna lägenheten efter honom. Jag tittade på väggarna, på den rätt pretentiösa väggkonsten och frågade:

- Are you a painter?

- Yes. I’m a Pain. Ter. svarade han.

Vi nickade. Han berättade om när han träffat Jeff Buckley. Gick och satte på en låt. Bad oss lyssna. Svenskan tittade på oss med smala ögon, höll Kronenbourg-burken i ett slött grepp framför sig.

- Ring mig imorgon, så har jag bestämt mig, sa Ross och vi gick hem.

Ross fick aldrig plats i det konstnärskollektiv han ville flytta in i, så han bor säkert kvar i sin Buckley-vagga och dricker öl med blonda svenskor än idag. Vi hittade tillslut en ny lägenhet. Dock utan cigarettmunstycken och dunkla tapeter med mättade penseldrag och tjocka bokryggar. Men den låg i Bloomsbury. På samma gata som Charles Dickens bott och Virginia Wolf hängt. Och vi gjorde vårt bästa för att upprätthålla de där tre mytomspunna orden vi sparat från The Loot: Books Smoking Painting.

Bubblare:

- Bibliotek
- Blues (Blues Brothers, Betty Blue, The Big Blue)
- Brigid Berlin