(Tsumori Chisato. En av ParisTexas japaner. Fotad av Jacques Brino)

ParisTexas har japansk vecka till och med lördag. Vad det innebär, mer än att de ger 30% rabatt på kollektioner från deras japanska designers, vet jag dock inte.

Tyvärr är det inte den mest inspirerande tiden att halta över till Köpenhamn i. Inte med fickorna fulla av svaga svenska kronor. Tvärtom hade varit så mycket trevligare.

Foto: Macall Polay

Var på bio med handen djupt nere i Tasty House-påsen igår. Såg Burn After Reading. Gillade. För karaktärernas skull. Det är så tillfredsställande att se filmer där personerna egentligen är seriefigurer med det har förpackats i mänsklighet så att det inte blir teatralisk. Alla var bra. Det var skönt. Kunde lugnt luta huvudet tillbaka och låta handen gå som en pendel mellan kakaomandlarna och munnen.

Men det var en sak jag hängde upp mig på. Kvinnan med perukliknande page som spelar Linda Litzke är så himla lik bodybuilderskan Gayle Moher. Jag satt hela filmen och tänkte: “det måste vara hon.” Sedan började jag tycka synd om henne som gett upp sitt livsmål - sin kropp - för en filmroll. Låtit musklerna förtvina, huden slappas till - allt för Hollywood.

När jag kom hem googlade jag och nej, det var inte bodybuilderskan som spelade Linda. Det var Frances McDormand som är ihop med den ena Cohen-brodern. Skönt ändå. Att Gayle fick behålla sina muskler.

Foto Scanpix

På tal om mitt svamlande om A-formade kappor i cykelvind häromdagen, tänkte jag passa på att peka mot en Köpenhamnsk blogg som inriktar sig på just streetstylefångade förbicyklande människor.

Copenhagen Cycle Chic är  helt tillägnad Köpenhamns cykelkultur och dess estetiska uttryck. Det rör sig dock inte om en kavalkad av spexiga modeslavar balanserande på cykelsadlar. Ett inlägg är självklart döpt till “Bike is the new black“, men rent modemässigt kan CCC inte direkt mäta sig med andra streetstylebloggar. Men det är nog inte heller målet. Bloggen fokuserar snarare på att ge en bild av Köpenhamns cykelkultur. På att illustrera hur folket där slänger sig på sadeln trots minikjol eller flängig sjal eller öl i plastglas.

Då och då förekommer det tips på cykelanpassade stildetaljer på bloggen, som plasthöljen för finskorna, men helst förespråkar CCC klackar framför cykelriktiga accessoarer. Sidan belyser hur Köpenhamn skiljer sig från andra storstäder, där cyklister draperar sig i skolpoliskostymer, pansarhjälmar och munskydd för att sicksacka sig mellan bussar, bilar och andra dödsfällor.

På Copenhagen Cycle Chic finns det på sin höjd ett gummiband för att hålla in byxfladdret. Kanske en hjälm, men ännu hellre en hatt.

Den där morgonen när jag hittade Trickys ansikte i DN och kopplade att det var en konsertrecension från en spelning i STHLM, efter att jag slitit laptopen från soffdelarens knä och bekräftat köpenhamnsspelning, DAGARNA INNAN, då var min första reaktion att gråta, såklart, även om Strage sågade, vem bryr sig, det är skillnad på att gå konsert som recensent och som Biggest Fan Always And Always, det är ett annat sorts förlåtande (det enda man inte förlåter som BFAAA är typ inga extranummer, eller Nas-längd på giget). Läs vidare »

Det snöar.

Foto: Luca Bruno

Förutom att syfta på en central mysgata i Malmö har ”Kärleksgatan” det senaste året även varit namnet på ett konst- och skatekollektiv och deras ekologiska streetwearmärke. Imorgon öppnar Daniel Hansson, en del av kollektivet, den fysiska butiken Kärleksgatan i Malmö. Dock inte på Kärleksgatan.

Kommer det inte bli förvirrande? Att butiken Kärleksgatan ligger på Kaptensgatan?
- Hehe… Jo, förvirrande och kul.

Finns det många skatemodenördar i Malmö?
- Skatemodenördar i Malmö? Alla skatare är väl modenördar? Läs vidare »

Marc Jacobs-älskarna på Issue ger i veckan 40% på alla sina herrkläder.

Från ett själviskt plånboksperspektiv är det väl härligt att rean kommer tidigt i år. Innan snön, innan julafton, innan säsongen egentligen är slut. Men ingen vill ha rea i november. Inga butiksägare alltså. Inte om man slipper. Därför är det bara att bita sig i tungan och strunta i samvetet när man slänger upp mohairtröjan på disken och betalar en massa procent för lite. Personligt plånbokssamvete på topp, Öresundsregionens modebild - not so much.

AOK har gjort en utförlig reaguide, där man bland annat kan se att Sneaky Fox ger 50% på sina kappor och Bottega Venetta 50% på skor. Något tyder på att allt inte är A-OK på butiksfronten. Men ändå, som konsument gäller det att komma ihåg att man inte räddar modevärlden genom att fyndstrejka. Om någon nu skulle fått för sig att göra det.

Tips till alla soffshoppare som föredrar att köpa kläder naken i vardagsrummet hellre än i eventuellt trånga butikslokaler: två nya webshoppar att stirra sig blind på har anlänt. Det är kanske höjden av lathet att shoppa online när butikerna ligger relativt lokalt, men ändå, vi kallas inte generation y för ingenting. Det man inte kan göra från soffan eller sängen är inte värt att göra. Eller?

Läs vidare »

En idealisk måndag faktiskt. Kändes mest naturligt att hålla det för mig själv och låta det skina igenom som om jag helt enkel är en normal functioning human being (and no one can prove otherwise!), men nej, jag bloggar om det. Himlen var så blå att jag var tvungen att gå runt på bostadsrättsgator och fota gator och hus med Holgan. Det kommer jag ångra när jag betalt 100 spänn för framkallningen och sitter där: *hus*. vad kul. hobbyfotade byggnader, vad experimentellt. vad konstnärsfullt.

Så kommer jag tänka och kasta dem i väggen.

Men promenaden gav ändå frukt. En kvinna cyklade förbi mig i a-formad ulljacka i svart, möjligen var det en poncho, möjligen inte. Den fylldes med luft likt en konformad vimpel, stod ut som en menande vinkel bakom henne där hon susade fram. Fick mig att överväga att ta upp cykling igen. Eller bärande av A-formade kappor. Vilket som faktiskt.

Kött. Även om man inte äter det, kanske man vill drapera sin iPhone i det. Man kanske inte har en iPhone, men då kan man i alla fall bli påmind om att kött kan vara rätt snyggt. Även om man är vegetarian.