21 november, 2008att gråta över missad Bristol-mjölk
Den där morgonen när jag hittade Trickys ansikte i DN och kopplade att det var en konsertrecension från en spelning i STHLM, efter att jag slitit laptopen från soffdelarens knä och bekräftat köpenhamnsspelning, DAGARNA INNAN, då var min första reaktion att gråta, såklart, även om Strage sågade, vem bryr sig, det är skillnad på att gå konsert som recensent och som Biggest Fan Always And Always, det är ett annat sorts förlåtande (det enda man inte förlåter som BFAAA är typ inga extranummer, eller Nas-längd på giget). Klarade mig undan att gråta. Sist satt jag ju och skrapade trisslotter med min mamma i Kopparmölleparken för att ha råd att boka om Greklandsresan så att jag kunde få se honom på Vega, det har jag redan berättat, då grät jag när jag fick reda på att jag skulle missa. Nu var tankarna fortfarande hoppfyllda: kanske kan fånga honom i Krakow? Men sedan tänker jag på alla gigs jag lämnat för att skynda till Hovedbanegården, hur glad jag då är för att jag inte rabblat tusenlappar på flyg, hotell, biljett på just den konserten. Det blir inget Krakow. Det blev inget Grå Hal med Tricky, För Jag Visste Inte Inte Om Konserten förrän det var för sent.
Nu när jag gått igenom stadierna – chock, hysteri, förnekelse, apati – kan jag fortfarande inte riktigt fatta hur en sådan sak kan hända. Hur man kan missa en spelning som står på ens all time wish list hall of fame i 2008. Jag och mitt nitiskt kollande av alla spelställens lineups, jag med Tricky-aliaset som en del av min identitet (läs blogspotnamn, MSN-namn etc). Med alla Gmail-ads anpassade efter ens personlighet, med alla If You Liked This You’ll Also Like This, med alla last.fm-pushar, med alla nyhetsbrev, med alla Facebook-invites – hur kan man missa? Jag trodde inte det var möjligt i år tvåtusenåtta, att missa en konsert som är en så tydlig match made from heaven? Var tog direktreklamen som annars frodas så gott i web 2.0 världen vägen, var tog den vägen?
DYGNET RUNT, SYDSVENSKAN, MALMÖ, MULTI KULTI…
NÄR SKA NI INSE ATT ERA NÖJES NYHETER ENBART RIKTAR SIG MOT DEN VITA MEDELKLASSEN? DET FINNS ANNT FOLK I DENNA STAD OCKSÅ. MAJORITETEN TILL OCH MED.
Kommenterad av SSE — 22 november, 2008 @ 15:40
Jag fattar grejen, SSE. Oavsett om vi snackar smak, bakgrund eller sysselsättning så är vi på dyngan.se rätt lika varandra.
Samtidigt: Om du kan nämna tre vita artister som Ida skrivit om på den här bloggen (dyngan.se/ida) så vinner du en dyngan-tshirt
Ida är trots allt en av de bästa urbanskribenterna i regionen.
Vi vill faktiskt inte bara vända oss till den vita medelklassen.
Har du tips på hur vi blir bättre?
Kommenterad av Gustav — 22 november, 2008 @ 18:14
Senaste kommentaren från SSE verkar tyvärr ha raderats. Poängen i den var (om jag förstod och minns rätt) att enda lösningen var att dyngan.se får in “en blatte” som bloggare.
Det hade självklart varit gött, men är “en blatte” garanti för att vi uppfattas annorlunda? Är det en garanti för att vi (redaktion/besökare) förändras? Är det den enda och hela vägen?
Så här: Två av dyngans bloggare har rötter i Malmös absolut största invandrargrupp. Jag är osäker på om det hjälper dyngan.se att nå inflyttade danskar.
Kommenterad av Gustav — 24 november, 2008 @ 18:18