Från och med nu får ni min höst i bokstäver. Lokala och inte så lokala hösttips. Realistiska och eskapistiska. Saker som är dyra och saker som är gratis. Saker som inte finns i verkligheten. Saker som får hösten att gå lite snabbare och bli lite bättre. Först ut:

A som i Antwerpens modemuseum

Det kändes nästan för perfekt när jag och min pv åkte på höstresa till Antwerpen förra hösten. Jag kan tänka mig få städer som blommar ut så fullständigt i nedstämt höstväder med de gråtoner som fyller luften i stället för sol, som just Antwerpen. Vi drack dåligt kaffe på inrökta jazzbarer, åt endiver och drack öl på ställen där folk antingen satt i vilda diskussioner med sina respektive Vänner-gäng alternativt med sin halvmetersbokhög. Vi fördjupade oss i den lokala kulturen (Dries van Noten! Ann Demeulemeester! Walter van Beirendonck! Verinique Branquinho! Stephan Schneider! osv), hade Kriek-pauser under täcket på hotellet, åt turistiga våfflor med chokladsås som rann längs våra hakor och hängde med Bernhard Wilhelms historia av kollektioner på Modemuseet i timmar.

Läs vidare »

Upptäckte att nya A Magazine nått Malmö igår.

Antwerpentidningen som kommer en gång per säsong har en ny designer som kurator i varje nummer. Det var Walter van Beirendonck som först kom på idén i 2001 och sen dess har det släppts 7 editioner, bland annat med Haider Ackermann, Yohji Yamamoto, och Veronique Branqhuino i härskarstolarna.

Nu är det Kris Van Assche som fått låta sina kompisar fylla tidningsytan. Bland annat har han 7 sidor med bilder på medarbetarna på Dior Homme och så har han låtit Jeff Burton fota porrstjärnor på ett tvätteri.

För mig finns det inte så många tidningar som verkligen glöder hål i pressbyrånpåsen, men A Magazine, är en sådan tidning. Blir tvungen att bläddra försiktigt, kisa, anteckna, stryka pappret mot kinden. BOKSTAVLIGT så bra. Jag tror dessutom inte man behöver vara magasinjunkie för att få ut något av den. Bara tycka om fina bilder och ambitiösa modemänniskor. Och det gör väl alla.

Trillade bokstavligen in i lägenheten och nu ligger jag i soffan utan att ha tagit av mig skorna eller tänt lamporna eller släckt törsten. Hade lite ärenden i Köpenhamn idag och min plan var att hinna med lite ledighet så jag tog med mig sällskap men nu i efterhand när jag ligger och flåsar i mörkret med en borr på varje sida tinningen så kommer jag på att jag nog glömde lägga märke till ledigheten. Detta till trots att jag drack en Carlsberg på en alkisbänk, åt en glass på en busshålssplats, droppade saliv på Storms belgiska stall (= mm, mm, mmmm, mm), åt ihopvikt pizzaslice på en solig metallstol, fotade två kameler på kultorvet och allt samman ackompanjerat av ett Sällskap som var helt amazed över en tisdag utanför lås och bom och hela tiden kände sig tvungen att säga “visst är det kul att ha semester va, va?”. Jag tror det hela har att göra med att gränsen är så hårfin mellan ledighet och arbete att jag nog bara märker ledigheten om jag ligger raklång och stirrar i taket (alternativt på en sitcom på TV:n). Är inte helt säker på om det känns bra. Men jag tänker i alla fall göra det resten av dagen.