
Bree blir bara finare och finare för varje avsnitt. Stramt sammetstungt hår, röda ögonbryn, Michael Jackson-struktur i ansiktet, perfekt krispig puderrosa volangblus. Diamanter i öronen. Gossip Girl can’t touch her.



När Felicia ringde mig igår och frågade om jag ville fira Obama med pannkakor och Simpsons hade jag bara ätit pannkakor en gång den dagen, perfekt. Bästistelepatin sitter kvar än. Och jag har aldrig skyggat för att äta samma måltid två gånger i rad.

I torsdags träffade jag en hund som tillhör en av bloggarna här. Bloggaren är tyvärr inte jag. Men minst i mitt nästa liv ska jag också ha en hund som rör sig som en orm. Och som pussas!

Jag ångrar att jag inte var nere och tittade på bygget av Citytunneln när jag hade chansen. Den senaste veckan har jag märkt hur jag blivit plötsligt intresserad av byggnadskonstruktioner. Jag blir tvungen att stanna och titta och fantisera. Jag tror det har att göra med att det är ett fysiskt bevis på att staden växer. Man blir inte överrumplad en dag av nya skyskrapor, nya slicka kontor med människor som myror upp och ner i rulltrapporna. Man kan hålla koll på avstånd. Läs vidare »

Varje dag efter lunch kommer solen och sticker i ögonen. Har aldrig satt upp de där gardinerna. Jag sitter kvar så länge jag orkar med handen som kepsskärm och försöker koncentrera mig på skärmen utan att låta ögonen tåras. Sen brukar jag ge upp och vallfärda till något ställe där solen inte är ett vapen. Men idag ville jag uthärda. Därför hämtade jag min hatt.