Läste ni Fredrik Strage imorse? Han var orolig för att The Game skulle ställa in sin måndagsspelning i huvudstaden och bad till Gud:
“Därför vill jag att du vakar över honom så att han inte slarvar bort sitt pass, får en haschpsykos i Amsterdam, vägrar ställa sig på scen eftersom det saknas Kentucky Fried Chicken i logen eller hamnar i bråk med väktare som pepparsprejar hans entourage (som de gjorde i North Carolina). “
Jag har dock ett ännu troligare alternativ till att The Game missar sin Stockholmsspelning:
han fastnar i Nörrebronx efter att ha blivit rörd till tårar av den massiva uppbackningen han får av alla danskar och skånskar på Vega ikväll. Flyttar dit och håller workshops i bandanaknytning.
Nej, jag försöker inte vara rolig, bara ärlig.
Det finns fortfarande biljetter och fortfarande tid. Vega ikväll, The Game-party klockan 20:00.
Egentligen skulle han ha kommit till Malmö i oktober, men det gjorde han inte. Nu står det i alla fall klart att Trey Songz, den frodigt lena rösten från Virginia, inte har dissat Skåne för alltid. Lagom till Lucia är han bokad till Moriskans scen av Club Park tillsammans med Club Honey. Det kommer bli lent. Och frodigt. Har vi tur även svettigt.
Innan Trey moonwalkar in på scenen (man kan ju alltid hoppas), är det Rebstars tur att stå där. Förhoppningsvis får vi också se dem köra sin singel Without You tillsammans. Något annat skulle vara konstigt. Och tråkigt.
Rebstar är Malmös senaste R&B-hopp. Han är tillräckligt bra för att man kan presentera honom som exportvara utan att skämmas inför någon osvensk. Bra betyg. Han är dessutom svår att nämna utan att bli tvungen att namedroppa producentnamn (T Williams, Drumma Boy, Boi-1Da…). Inte heller ett minus.
Efter scenkonsten blir det DJs och klubb.
Rebstar & Trey Songz
Club Park ft. Club Honey
Lördag 13 December, Moriskan. 220 kr.
Den där morgonen när jag hittade Trickys ansikte i DN och kopplade att det var en konsertrecension från en spelning i STHLM, efter att jag slitit laptopen från soffdelarens knä och bekräftat köpenhamnsspelning, DAGARNA INNAN, då var min första reaktion att gråta, såklart, även om Strage sågade, vem bryr sig, det är skillnad på att gå konsert som recensent och som Biggest Fan Always And Always, det är ett annat sorts förlåtande (det enda man inte förlåter som BFAAA är typ inga extranummer, eller Nas-längd på giget). Läs vidare »
En av södra Londons bästa kommer till Christiania ikväll. No need not to sugarcoat: Roots Manuva är inte bara så bra att man blir tvungen att smygle sig genom folkmassorna, även om det regnar, med honom i öronen. Han är även väldigt snyggt. Alla videor, skivomslag, kläder, skäggväxt. Och snygghet kan ju vara en bristvara. Dumt att bagatellisera och bara prata om personlig relation kanske, men det är på den nivån jag sträcker mig idag.Omslaget till senaste skivan Slime & Reason är dessutom fotat av en lokal fotograf. Per Crepin, born and raised in Furulund, numera boende i Dalston i London. Tidigare har han bland annat fotat Wileys fina Playtime is over.Men det var bara en parentes.Konsert ikväll. På Loppen. 21:00, 200DKK.
Hemma innan tolv! Vilket måste betyda att Nas inte var någon maratonman ikväll. Det var han inte. Positivt var: ingen dötid, inga danska hiphoppare som förband. När DJ:n klev ut på scenen förväntade åtminstone jag mig ett uppvärmningspass med random billboardhits och klassiska ikonbeats, men nej, i stället promenerade Nas ut direkt. (I stickad mössa.) Han fick även in rätt många låtar under sitt ‘effektiva’ tidsschema.
Det dåliga med skyndandet var dock bristen på riktiga klimaxområden. Han spelade heller inga extranummer, men det verkade folk ok med. De gick bara till garderobskön utan att klaga.
Hur som helst var jag nog ändå inte den enda som kunde känna sig rätt nöjd med sätt att söndagskvällssysselsättning. Men nästa gång vill jag ha mer.
Youtube-videor följer imorgon, om min dator har återuppstått från de omöjliga.
Jag kommer fortfarande på mig själv med att drömma mig tillbaks till hans spelning på Vega vintern 2006. Jag hade examen dagen efter och borde egentligen ha suttit hemma i min lilla Österbro-lägenhet och krafsat i böcker i kylan, men det var bra att jag inte gjorde det. Så perfekt var The Game nämligen. Det skulle nästan ha varit värt det även om jag inte klarat examen.
Jag gillade i och för sig när han var på KB i juli förra året också, men konserten blev inte riktigt lika effektfull som när den utfördes på ett Vega sprängfyllt av danskar som verkligen verkade tro att de var Bloods-medlemmar (+ två som trodde de var crips!). Det kändes nästan som om det när som helst skulle kunna bryta ut ett gängkrig. På Enghavevej. Ja, fint var det.
Omslaget till senaste skivan Slime & Reason är dessutom fotat av en lokal fotograf. Per Crepin, born and raised in Furulund, numera boende i Dalston i London. Tidigare har han bland annat fotat Wileys fina 
