Åkte till Köpenhamn för två fikor igår, var inte så intresserad av butiksflackandet, svenska kronan ni vet. Gick dock in på ParisTexas för priserna slashades till hälften just igår. Inte för att det gjorde någon skillnad. Kappan jag helst vill ha, den som ser ut som en grå tipi, kostar fortfarande 6000 dkk även efter konjunktursanpassning vilket ju motsvarar cirka en miljon svenska. Precis en miljon mer än jag har kapacitet för just i december. Så mycket julklappar som ska köpas, miljonen tog slut snabbt.
ParisTexas hade även plockat fram en ställning med gammalt gods, aldrig älskade House of Holland-tshirts och scifi-sjalar från Veronique Branquinho (you heard me) och bästa julklappstipset: Junya Watanabe för Commes-jeans för 200 dkk only. This is England-längd och sidstycken i matt svart tyg. Fint ändå. Jag skulle köpa till min pv men de var i japanska tjejstorlekar så jag vågade inte.
Efter glögg och aebleskiver med Sine passerade jag Badeanstalten, som ska stänga och har varit med sabeln över prislapparna. Jag tycker det är ett bra beslut. Att stänga alltså. Om det är något världen inte behöver är det en inredningsmässigt semiambitiös butik med bara dåliga kläder. Inte ens när priserna var nere på -70% fanns det något ens nästan intressant att stirra på. Om det är något världen inte behöver så är det ännu en butik som är nöjd över sin bas av Acne och Samsoe & Samsoe med krydda av “avant garde” som Peter Jensen och Diana Brink… Intressant butikslokal, men totalt menlös klädhängning. Jag kan tänka mig att Badeanstalten skulle funkat som ett billigare Colette. Om man ser Storm som Köpenhamns Colette, skulle Badeanstalten kunna vara den busiga lillasystern. Det kändes någonstans som om det var tanken - med kaffebordsböcker och lite Paul & Joe-smink och någon random sexleksak. Men kläderna, nej, världen behövde dem inte. Och sexleksakerna var kvar på rean.
På MSN imorse pratade jag och min pappa om morgonpromenader. Jag om hur mycket jag saknade dem, han om hur mycket han uppskattade dem i sin vardagsrutin.
Varje morgon svänger han ner på Fiolstraede, förbi Paludan och den Franske Bogcafe, han passerar kyrkan, Läs vidare »
Läste ni Fredrik Strage imorse? Han var orolig för att The Game skulle ställa in sin måndagsspelning i huvudstaden och bad till Gud:
“Därför vill jag att du vakar över honom så att han inte slarvar bort sitt pass, får en haschpsykos i Amsterdam, vägrar ställa sig på scen eftersom det saknas Kentucky Fried Chicken i logen eller hamnar i bråk med väktare som pepparsprejar hans entourage (som de gjorde i North Carolina). “
Jag har dock ett ännu troligare alternativ till att The Game missar sin Stockholmsspelning:
han fastnar i Nörrebronx efter att ha blivit rörd till tårar av den massiva uppbackningen han får av alla danskar och skånskar på Vega ikväll. Flyttar dit och håller workshops i bandanaknytning.
Nej, jag försöker inte vara rolig, bara ärlig.
Det finns fortfarande biljetter och fortfarande tid. Vega ikväll, The Game-party klockan 20:00.
(Tsumori Chisato. En av ParisTexas japaner. Fotad av Jacques Brino)
ParisTexas har japansk vecka till och med lördag. Vad det innebär, mer än att de ger 30% rabatt på kollektioner från deras japanska designers, vet jag dock inte.
Tyvärr är det inte den mest inspirerande tiden att halta över till Köpenhamn i. Inte med fickorna fulla av svaga svenska kronor. Tvärtom hade varit så mycket trevligare.
På tal om mitt svamlande om A-formade kappor i cykelvind häromdagen, tänkte jag passa på att peka mot en Köpenhamnsk blogg som inriktar sig på just streetstylefångade förbicyklande människor.
Copenhagen Cycle Chic är helt tillägnad Köpenhamns cykelkultur och dess estetiska uttryck. Det rör sig dock inte om en kavalkad av spexiga modeslavar balanserande på cykelsadlar. Ett inlägg är självklart döpt till “Bike is the new black“, men rent modemässigt kan CCC inte direkt mäta sig med andra streetstylebloggar. Men det är nog inte heller målet. Bloggen fokuserar snarare på att ge en bild av Köpenhamns cykelkultur. På att illustrera hur folket där slänger sig på sadeln trots minikjol eller flängig sjal eller öl i plastglas.
Då och då förekommer det tips på cykelanpassade stildetaljer på bloggen, som plasthöljen för finskorna, men helst förespråkar CCC klackar framför cykelriktiga accessoarer. Sidan belyser hur Köpenhamn skiljer sig från andra storstäder, där cyklister draperar sig i skolpoliskostymer, pansarhjälmar och munskydd för att sicksacka sig mellan bussar, bilar och andra dödsfällor.
På Copenhagen Cycle Chic finns det på sin höjd ett gummiband för att hålla in byxfladdret. Kanske en hjälm, men ännu hellre en hatt.
Tips till alla soffshoppare som föredrar att köpa kläder naken i vardagsrummet hellre än i eventuellt trånga butikslokaler: två nya webshoppar att stirra sig blind på har anlänt. Det är kanske höjden av lathet att shoppa online när butikerna ligger relativt lokalt, men ändå, vi kallas inte generation y för ingenting. Det man inte kan göra från soffan eller sängen är inte värt att göra. Eller?
En av södra Londons bästa kommer till Christiania ikväll. No need not to sugarcoat: Roots Manuva är inte bara så bra att man blir tvungen att smygle sig genom folkmassorna, även om det regnar, med honom i öronen. Han är även väldigt snyggt. Alla videor, skivomslag, kläder, skäggväxt. Och snygghet kan ju vara en bristvara. Dumt att bagatellisera och bara prata om personlig relation kanske, men det är på den nivån jag sträcker mig idag.Omslaget till senaste skivan Slime & Reason är dessutom fotat av en lokal fotograf. Per Crepin, born and raised in Furulund, numera boende i Dalston i London. Tidigare har han bland annat fotat Wileys fina Playtime is over.Men det var bara en parentes.Konsert ikväll. På Loppen. 21:00, 200DKK.
Hemma innan tolv! Vilket måste betyda att Nas inte var någon maratonman ikväll. Det var han inte. Positivt var: ingen dötid, inga danska hiphoppare som förband. När DJ:n klev ut på scenen förväntade åtminstone jag mig ett uppvärmningspass med random billboardhits och klassiska ikonbeats, men nej, i stället promenerade Nas ut direkt. (I stickad mössa.) Han fick även in rätt många låtar under sitt ‘effektiva’ tidsschema.
Det dåliga med skyndandet var dock bristen på riktiga klimaxområden. Han spelade heller inga extranummer, men det verkade folk ok med. De gick bara till garderobskön utan att klaga.
Hur som helst var jag nog ändå inte den enda som kunde känna sig rätt nöjd med sätt att söndagskvällssysselsättning. Men nästa gång vill jag ha mer.
Youtube-videor följer imorgon, om min dator har återuppstått från de omöjliga.
Omslaget till senaste skivan Slime & Reason är dessutom fotat av en lokal fotograf. Per Crepin, born and raised in Furulund, numera boende i Dalston i London. Tidigare har han bland annat fotat Wileys fina 
