Har inte varit utomhus på två dygn nu. Julafton spenderade jag i typiska inomhuskläder, sådana som skulle blåst iväg om jag hade lämnat lägenhetsbunkern: Svart tunt transparent, inte minst flikigt, flygigt och otäckande. Under juldagen lånade jag en tröja jag gett min mamma en annan jul. Kanske den finaste presenten jag gett någonsin, just eftersom jag själv blir alldeles stum när jag tittar på den. Det måste väl ändå vara någon sorts godhet. Att hitta en vintage YSL-blus formad som en badboll respektive cirkustält (där cirkusnyanserna gömmer sig i invikta fält), köpa den och ge den till någon annan. Lånade den i alla fall igår. För att känna lite av auran.

R&B-beskyddarna – hyllarna, förtydligarna, finsmakarna - på den skönt ickeängsliga Wifebeaterlovebloggen, har stängt och startat nytt. Med nya satsningen Plain Gold har de höjt ribban, ambitionerna likaså. De berättar att målet är att bli världens bästa – och med tiden också största – R&B-site. Därför skriver de numera på engelska.

Förutom de gamla WBL-deltagarna har de utökat sitt stall med andra R&B-fixerade (Club I Love-Emilia och Digfi-Fanny, för att nämna två). Inläggen har redan börjat rulla in.

Det är svårt att bli något annat än peppad.

Den där morgonen när jag hittade Trickys ansikte i DN och kopplade att det var en konsertrecension från en spelning i STHLM, efter att jag slitit laptopen från soffdelarens knä och bekräftat köpenhamnsspelning, DAGARNA INNAN, då var min första reaktion att gråta, såklart, även om Strage sågade, vem bryr sig, det är skillnad på att gå konsert som recensent och som Biggest Fan Always And Always, det är ett annat sorts förlåtande (det enda man inte förlåter som BFAAA är typ inga extranummer, eller Nas-längd på giget). Läs vidare »

När Felicia ringde mig igår och frågade om jag ville fira Obama med pannkakor och Simpsons hade jag bara ätit pannkakor en gång den dagen, perfekt. Bästistelepatin sitter kvar än. Och jag har aldrig skyggat för att äta samma måltid två gånger i rad.

I torsdags träffade jag en hund som tillhör en av bloggarna här. Bloggaren är tyvärr inte jag. Men minst i mitt nästa liv ska jag också ha en hund som rör sig som en orm. Och som pussas!

Imorgon ska jag presentera mina två pojkvänner för varandra.

Så känns det i alla fall. Men egentligen ska jag väl bara ta med Hannes till London, man skulle kunna klistra på osexiga etiketter som “storstadsweeken” och “parsemester”, men det handlar faktiskt om ett försök på att få en romantisk polygami att fungera. You, me, London. Forever. Mitt hjärta ligger alltid i en blodig hink när jag tänker på det. Han är Paris-förälskad, inte lika hopplöst förälskad som jag är i Big L, men Paris är väl hans halspulsåder. Men jag hoppas att han kan förstå LDN också. Kanske inte falla platt på marken, stanna med tungan mot asfalten och bara lapa, lapa, lapa som jag brukar göra, men nicka och trivas.

P.S. Om ni inte känner igen männen på bilden har ni världens bästa serie att se fram emot. Peep Show. England när det är som bäst. Så långt från den Amerikanska Drömmen man bara kan komma. Observera dock bieffekter i form av ett nästan tvångsmässigt behov av att citera karaktärerna varje dag.

(Serien har visats på TV4 Komedi, men jag antar att det inte är något kvitto på att någon i Sverige sett den ändå.)

Jag morgonmailade lite med Sebastian Jimenes, som är en av personerna bakom klubben RAW som ska ha grimefest på Inkonst ikväll, för att kolla om han var nervös för huruvida Wiley kommer vara på plats ikväll eller inte.

Kommer han?
- Jag tror att han kommer.

Är det inte nervöst att boka en artist som är känd för att inte dyka upp på sina spelningar?
- Det är alltid närvöst att boka Wiley. Särskilt efter att jag fick reda på att han var bokad här i Malmö innan men inte dykt upp. Och att han på de 3 senaste bokningarna i Stockholm inte dykt upp - med endast ETT undantag och det var när vi hade honom på Berns för 3 veckor sedan, tillsammans med resten av Londons top names inom grime.

Hur kommer du ladda inför ikväll? Jag kommer personligen äta tre olika smaker crisps.
- Jag kommer ladda upp genom att försöka chilla lite för jag vet att det kommer vara fet stress när väl Inkonst slår upp dörrarna…

Foto: Wileys Myspace

Mer:
>> “Good on paper grime coming to town”
>> Wiley dök inte upp till Sweetness (2006)
>> Fredrik Lindskoug recenserar “Grime Wave” (2008)
>> Fredrik Lindskoug recenserar “Wiley” (2007)

(Ber om ursäkt för rubriken såklart)

På söndag kommer mitt favoritband sen jag gick på högstadiet till en Opera på broavstånd från mitt hem. Det är Massive Attack som headlinar som underhållning i anledning av att det danska kronprinsparet ska strö kulturpriser runt sig. Den där prisutdelningen, kanske till och med L.O.C:s framträdande, är något jag lätt kunnat lida mig igenom, om det nu var så att jag fick belöningen i form av Massive Attack-konsert. Men nu kommer det varken bli söndagsmys med fredde och mary eller någon tårögd publikprestation för min del. Biljetterna är nämligen slut.

Foto: Jessica Gow

Det mest fantastiska jag sett idag var lejonen och isbjörnarna. Jag tror inte det är ett dåligt betyg för modeugen, bara ett väldigt bra betyg för Zoologisk Have.

Firade att slackersommaren var över med dåligt väder. Jag log belåtet när jag vaknade och regnet attackerade och upplevelsen var nästan skindeep eftersom alla mina fönster fortfarande var öppna efter tropikvädret. Vädret. Det är fantastiskt att det kan växla så abrupt. Igår var jag tvungen att vända om och gå hem för solen var för stark för tights. Idag fick jag vända om och gå hem för regnet var för intensivt för inga strumpor. Sverige.

Började dagen med att spendera lite tid med Gmail. Sen soppa för att det regnade. På Smak med someone special. Sedan firade vi vädret, eller jag vet inte, det låter cyniskt att säga så, men vi tog ett varv i Pariserhjulet, mitt första. Var inte rädda om det blåser mycket där uppe, sa karusellkillen. Lite rädda var vi, men tog polaroidfoton ändå, när håret slet sig som flaggor. Eskapism, var min anledning, det var därför jag köpte tivolikuponger till oss.

Nu lagar jag middag, klockan är 22. Är rätt ambitiös, det måste jag erkänna.

Mötte min PV på Södergatan, vi kom från varsitt håll. Han cyklandes, jag till fots. Pussades, jag konstaterade: “kaffe” om smaken och han kontrade: “vin”.

Sedan köpte jag kaffe i stället, på Wayne’s, inte många takeawayställen som är öppna efter 19. Men jag bara undrar: när kan kommer man vara säker på att inte få en kaffe som man inte måste grimasera efter varje klunk? Aldrig? Måste man alltid skylla sig själv när man köper koffein hos de brandade ställena? Har väntat länge nu