Den danska sexmodetidningen S Magazine släpper strax sitt åttonde nummer och vill gärna fira det. Festen är ikväll och arranörerna har varit snälla nog att strunta i gästlistorna. Med andra ord står dörrarna vidöppna för alla som är sugna på att få en anledning att ta på sig dyra skinnskor och dricka öl.
Plats är Kulturhuset (Ahlefeldtsgade 33) och baren är gratis från 21 till 22. Om man är törstig kan det alltså vara läge att titta förbi även om man inte gillar kläder eller tidningar.
Foto: Fashion Tale Magazine
Sverige fick ett nytt modemagasin i veckan. Fashion Tale Magazine har hårda ryggar och är fylld endast med modefotografier (aka editorials), med det textmässiga begränsat till fotografiseriernas inledande ingresser. Nischen är att det är bilderna själva som ska fungera som berättarröster genom tidningen. Inga tyckare med efternamn som ligger bra i munnen, ingen trendspaning, inga mingelbilder, inga budgetvarianter av catwalkplagg, inga designerintervjuer.
Bara bilder.
En av tidningens tre grundare, Carl-Axel Wahlström förklarade tidigare i år till Dagens Media att han tyckte att det saknades en tidning som ägnade sig helt åt modefotografi. Vilket det kanske ligger något i, men man kan bevisligen redan lägga många hundralappar i månaden på magasin som är fullproppade med fantastiskt modefotografi, men då även med text. Men Fairy Tale Magazine kanske lyckas få fram något mer i sina modereportage, genom att inte varva dem med artiklar.
Fashion Tale Magazine är ett sådant magasin som gör sig bra i en tidningsstapeltorn på valfritt parkettgolv. Eller på ett coffee table, om man har något sådant. Fokus är mer på historier än nyckelplagg, så tanken är väl att man i framtiden ska kunna sätta sig ner bredvid sin tidningsstapel och plocka fram en flera år gammal edition utan att känna sig påhoppad av söndertuggat trendtjat.
Tidningen kostar 170 kr på Pressbyrån. 90 sidor modefotografi finns också online (utan köttiga pdf-filer som ger laptopen kalla kårar). Claes på Resumé tänker konkurs, och ja, att sälja ett magasin utan text för nästan 200 kronor är knappast det mest kommersiella man kan göra. Men om jag skulle kalla tidningen för kommersiell skulle det vara en förolämpning. So, so far so good.
Ser ut som henne. Jovovich. Jag har blivit lite smartare nu. Av olika anledningar. Min mamma gav mig en tysk InStyle och först visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med den och lät den ligga med baksidan och Juergen Teller-reklamkampanjen uppåt på en pall. Sen upptäckte jag att tidningen var späckad med små skönhetsprover - shampoo, dior homme parfymprov (intressant i en tjejtidning, var det för att man skulle bli alldeles “åh, den här sicilianska citrondoften vill jag känna när jag lutar mig mot min killes hals. Jag köper den till honom”?), kräm för ansiktet (tror jag) och läppstift, “Farbe und Pflege”, marknadsfört av Milla Jovovich. Rastlös ungdom som jag är, smetade jag tanklöst på det på läpparna. Nyansen var 100 Spice for Days.
Nu, när jag i panik stått och utan resultat försökt skrubba bort den glittervinröda färgen från min stackars mun fasar jag lite och undrar vad exakt som menas med “…for days”.
Jag har i alla fall lärt mig det här:
Jag och Milla Jovovich har inte samma läppstiftstolerans.
Borde lita mer på mina instinkter om att inte röra tyska InStyle.
Smink utan spegel låter finare i fantasin.
Min tyska är dålig.
Loréals nya läppstift verkar faktiskt hålla vad den lovar. Om man pratar hållbarhet och vattenfasthet.
Foto: Diane Bondareff
Upptäckte att nya A Magazine nått Malmö igår.
Antwerpentidningen som kommer en gång per säsong har en ny designer som kurator i varje nummer. Det var Walter van Beirendonck som först kom på idén i 2001 och sen dess har det släppts 7 editioner, bland annat med Haider Ackermann, Yohji Yamamoto, och Veronique Branqhuino i härskarstolarna.
Nu är det Kris Van Assche som fått låta sina kompisar fylla tidningsytan. Bland annat har han 7 sidor med bilder på medarbetarna på Dior Homme och så har han låtit Jeff Burton fota porrstjärnor på ett tvätteri.
För mig finns det inte så många tidningar som verkligen glöder hål i pressbyrånpåsen, men A Magazine, är en sådan tidning. Blir tvungen att bläddra försiktigt, kisa, anteckna, stryka pappret mot kinden. BOKSTAVLIGT så bra. Jag tror dessutom inte man behöver vara magasinjunkie för att få ut något av den. Bara tycka om fina bilder och ambitiösa modemänniskor. Och det gör väl alla.
Blev lite ställd när jag som vanligt köpte COVER och satte mig på tåget och ett Courier-brev underskrivet förläggaren Malene Malling trillade ur den danska tidningen i min famn.
Läs vidare »
Ibland finns det saker man inte kan googla sig fram till.
Numera när jag tittar på TV med mamma och någon av oss säger “Vilken film har han varit med i?” om någon hotellreceptionist eller nanny på skärmen, pallar vi aldrig hjärnscellssortera särskilt länge innan någon av oss med tårna fäller upp närmsta laptop för att imdb:a personen.
Men, vissa saker går inte. Som den där låten på Café Boheme som jag inte kunde urskilja några ord från texten men visste att den skulle förändra mitt liv om jag bara fick höra den en gång till. Men servitörens ipodskills räckte inte för att han skulle kunna erbjuda mig ett låt- eller artistnamn.
Läs vidare »
