De flesta satt och kolibriviftade febrilt med solfjädrarna i väntan på Marimekko. Solen hade plötsligt lagt sig som en bländande - framförallt enerverande för dem i strumpbyxor och genomtänkt sjal - bakugn över hela stan. Några tjejer bredvid mig irriterade sig på att de inte fick sitta front row och funderade på att gå, men stannade till slut med handlederna hätskt viftande.

Hos Marimekko var det verkligen sommar. Undulater i högtalarna och hög temperatur, men inte bara det, såklart solgula klänningar, a-format i orange, ananasmönstrad satin, solhattar stora som flygande tefat och friskt och sunt hår i flickvänshästsvansar. Men trots tropiken och färgskalan som verkade uppvaknande, är det svårt att tappa käken, spärra upp ögon över kläder som uppnår förväntningar, som är precis dem vi kommer se på trånga galgar om ett halvår. Inga lekfulla showpieces, ingen intressant styling, inga effekter, bara modeller in ut, in ut och trevliga klänningar i “glada” färger. Just det, det var något svart plagg också! När visningarna är så schablongenomförda, som en grundformsshow, då är Köpenhamns modevecka som sämst. Då kan man verkligen sitta hemma och bläddra mellan pressbilderna i stället. Då slipper man ju dessutom anstränga handleden för att få en fläktande bris.

Läs vidare »

Fashion is for fashion people. Eller? (Foto: Denis Doyle)

Att vem som helst med en internetuppkoppling kan komma åt modevisningsbilder - och filmer! - en halvtimme efter att modellerna struttat klart, kan i sig vara en anledning nog att visningarna gärna får bli aningen mer spektakulära. Så att det faktiskt finns en funktion med att fysiskt vara där, framför att sitta hemma i mjukisbyxor med hakan slött i handen och trycka på “play” på YouTube. Då menar jag en funktion utöver egoboosten som kommer med en personlig inbjudan neddunstande på hallmattan.

I år finns det flera som tänkt så att det knakat när de valt visningsställe. I stället för att vara på de vanligaste platserna, som inne på Rådhuset eller på mässan Gallerys uppbyggda scen - har flera märken tytt sig andra ställen.

Bruuns Bazaar ska senare idag visa på Statens Museum for Kunst, på lördag visar nykomlingen Malene Marron på IT-universitetet och The Last Fashion på skuespilhuset. Det handlar inte om att låta placeringen överglänsa kläderna, men om att skapa en mer intressant helhetsupplevelse. Igår hade Noir hjälp av en film med dramatisk klassisk musik, hav och poserande modeller som spelades på duk på catwalken. Videokonst kan lätt bli en ytterligare stämningsbyggare. Jag skulle kunna tänka mig livesända webcamvyer till exempel.

Soulland - eller Zooland?

Två väldigt fina catwalkplaceringar denna veckan, står Designers Remix och Soulland för. Ikväll kommer modefolket bjudas in på Zoologisk Have efter stängningstid för att se Designers Remix vårkläder presenteras i Elefanthuset!

Soulland har också blivit haft djuriska tankar och kommer låta Zoologisk Museum extraknäcka som modevisningshall på fredag.

Om det kommer medverka några djur som modeller är oklart.

Det når dock inte riktigt upp till när Fendi visade på den kinesiska muren. Något att kämpa mot…

>> Bilder från Noir-visningen.
>> Soullands höstkollektion 08. Vi var där. Och på frukost.

Jag gillar nutiden. Att man direkt efter att modevisningen är slut, kan logga in, trycka, titta, tycka. Ann-Sofie Backs strandtjejer finns redan på internet. Hennes höstkollektion baserades ju på samhällets besatthet av kändiskulturen. Skvaller, helst om flashade kändigsskrev och skandaler. Då var plaggen mest av allt kommenterande: en stringtrosa refererade tillbaks på skräpkulturen, utan att vara plockade direkt ur den.

Nu kändes plaggen mer som parodier på en faktistk målgrupps kläder. Utan pressrelease i handen, bara med de förbipasserande modellerna, tänkte jag att det här är kläder som de som LÄSER skvaller skulle kunna ta på sig innan de går på stranden. Nu är jag fruktansvärt fördomsfull, jag borde formulera mig så här i stället: kläderna såg ut som ens fördomar om vad skvallerläsaren skulle ta på sig. Kjolar i baddräktstyger, stilettklackar, ljusbruntonade solglasögon med hängsmycken, allt i osmickrande färgnyanser.

Men, nu pratar vi Back och hon kan göra parodier snyggt. Även om det är plagg som är väldigt svårburna - majoriteten av befolkningen är ganska fula i tight, beige klänning i stretchsyntet som visar mycket hud. Men delar av kollektionen, kan såklart plockas ur sitt sammanhang, sitt samhällskommenterande kontext, och bli fint uppblandat med “icketacky” plagg. Hennes assymetri (tänk halternecköppning på magen) är fantastisk.

Quinny, som vanligtvis gör barnvagnar, kommer under modeveckan plötsligt befinna sig på Christiania. Man kanske rynkar pannan i förundran och inte förstår varför ett företag med specialisation på barn hänger där, men om jag säger att Henrik Vibskov är inblandad klarnar det hela kanske lite mer.

Vibskov har nämligen designat en limiterad barnkollektion för det holländska företaget och kläderna kommer visas under modeveckan. Först kommer det vara modevisning i Den Grå Hal som man behöver vara inbjuden för att gå på, men sen kan vem som helst trava dit och titta vad Henrik fantiserat ihop till de små sparvlarna. Fredag 8/8 16-19.

(Skaparinns förra kollektion.)

Projektet Copenhagen Unfair är för den som gillar mode, men som inte orkar med en stel modevecka med läppar hårt sammanpressade och inbjudningar krampaktigt i nävarna. Copenhagen Unfair vill också ha modevecka, men en modevecka som är öppen för alla och som mer handlar om att ta en öl på en trottoarkant än ett gratis glas champagne i en trång lobby.

Under den kommande veckan kommer Unfair ställa till med modevisningar, utställningar, klubbar, konserter och filmvisningar - allting med ett gatuperspektiv. De kallar sig själv för “dörren till världen av ickebortskämd kreativitet”.

I modeväg kommer man bland annat få se kläder av isländska Dusa, som innan hon startade egna märket Skaparinn praktiserade hos både Jean-Charles de Castelbajac och Viktor & Rolf. Idag gör hon kläder som flirtar med geometri utan att bli obärbara. De är verkligen plagg man skulle kunna plocka direkt av catwalken och sätta på sig.

Gatukontextet kommer självklart också bjuda på en hel del streetwear, såsom hoodtröjorna och t-shirttryckens Geschäft och Bibi Chemnitz.

Modevisningen är gratis och hålls på fredag 20-24 på Enghavevej 80 (samma gata som Vega).

För mer info om schema och vem som spelar var, se Unfairs myspace eller hemsida.

För kläder sydda med mycket kärlek, kanske som en sorts kontrast till all famnar rea som skövlas ut ur butikerna i dagarna, gå då till Folkets Park imorgon lördag eller söndag och titta på hantverk och design. Handsydda fållar och huvudet-på-spiken idéer.

Mer.

Andra designers har tidigare lyft på hatten, bugat sig och släppt in allmänheten i sina visningssalonger. Vibskov har gått i spetsen för att låta alla som vill se showen och Carin Wester bjöd in till öppen parkfest för några veckor sedan.

Inför modeveckan i Köpenhamn är det Day Birget et Mikkelsens tur att släppa på strikta “invitations only”-standards. För att fira 10 år kommer de släppa biljetter till visningen i sina olika butiker och från och med måndag den 4 augusti är det fritt fram att dra till närmsta Day-affär och be om en. Jag misstänker att de inte kommer släppa in lika mycket folk som mr Vibskov brukar, även om deras arena på Kongens Nytorv kommer ha kapacitet för 1,500 totalt. Så det gäller att få tag i biljett så snabbt som möjligt.

För Day verkar den demokratiska synen på visningen nog vara en one off - de är noga med att informera att det kommer vara speciella VIP-platser med goodie bags och annat som kommer avskilja de “inbjudna” från “folket” - men jag hoppas att fler börjar se på modeveckan som en cityfest mer än bara VIP-tillställningar.

Foto: Lars Nyboell

Köpenhamns modevecka närmar sig med stora steg, vare sig vi tycker att semestern är över eller ej. Jag kommer snart överge det strandliv jag de senaste dagarna omfamnat, för att räkna paljetter och skulpturerade axlar. Tänka sommarmånad 2009 med öppet sinne.

För att komma i stämning för modescenslekstuga i copenhagen central tänker jag rada upp lite events värda att gnida handflatorna mot varandra för. Vare sig man har vässat klackspetsar och/eller rullat ner chinos för att vara på plats, eller tänker hänga på låset (= copenhagenfashionweek.com eller cover.dk eller dyngan.se) hemma under täcket.

först ut: MOONSPOON SALOON

Den danske Israel-födda konstnären Tal R brukar vanligtvis göra färgstänkta kollagetavlor som hängs på stora museum världen över. Nu har han stannat till för att göra ett modeprojekt i armkrok med designern Sara Sachs, i samarbete med fotografen Noam Griegst och stylisten Melanie Buchhave. Läs vidare »

Väldigt fin är hon förresten, det måste man ge henne.

Foto: Miguel Villagran

Jag hittade en klänning en gång. Den var lila, i trikå som var draperad på ett sätt som fick kroppen att se overkligt amazonlik ut.

När klänningen hängde på galgen - tung och färgad som ruttna plommon - såg det ut som en sådan klänning man inte kan bära utan att vara tvungen att göra ett kroppsstatement. Ni vet: hej! här kommer jag med min rumpa promenerandes. Tänk Versacekroppsstrumpan. En fin klänning, men omöjlig om man vill bära en klänning och inte sin kroppsform på display. Ibland har man bara inte lust. Att klä på sig en kropp.

I alla fall provade jag klänningen. I Libertys omklädningsrum, där draperierna var i sammet och speglarna guldkantade, upptäckte jag att klänningen var magisk, för dess draperingar skulpturerade kroppen helt overkligt. Kroppen såg inte smalare ut, bara utopiskt svarvad ut. Och klänningen har varit fastetsad i mitt huvud sen dess.

Varför jag inte köpte den? För att även om den var på rea och nere på £72, var det precis £72 mer än jag ägde. Men jag ångrar. Och har letat överallt (ebay) för att hitta den, men såklart utan framgång.

Så igår när jag trippade in på Collezoni på Baltzargatan, butiken som säljer gamla restlager och kollektionsprover från olika internationella designers, fick jag något glasartat i blicken när jag såg att halva butiken fyllts av Vivienne Westwoods Anglomania. När jag spöklikt började rota mig genom galgarna fick jag till slut ge upp. Det var inte SS06 som hängde där, utan SS08. Ett stort WOHO för dig som vill köpa en aktuell sommarkollektion på 70% på en gata nära dig, men ett litet hugg i hjärtat för den som blev påmind om en lost love.