Om våren blir kall och grå, vilket den ju säkert blir, har Bitte Kai Rands designers gjort kläder som är perfekta för att strosa runt i utan att någonsin behöva ha på sig jacka. Lager på lager på lager. Skringras molnen och solen plötsligt dyker upp, tar man bara av sig en väst, halsduken och ett par byxor och kvar är skjorta som klänning. Börjar det blåsa virar man sjalen ett par extra varv runt huvudet.
Wood Wood hade skippat all sorts statusplacering för besökarna när de visade vårkollektionen på sin egen innergård. Inga frontrows, ingen segregering. Bara öl, en massa gäster dränkta i gamla kollektioner och en upphöjd catwalk mitt i alltihop. För att göra det hela ännu bättre, hade det en storskärm med förinspelad film med modellerna på. Inte bara fick man chansen att få en bättre - dubbel - överblick på kläderna, men jag tyckte det var ett helt idealt sätt att presentera en kollektion som inte välter någon ur soffan vid en snabb titt. Wood Wood gör modern streetwear som ofta byggs upp av ganska enkla plaggtyper. I våras tyckte jag den pompösa showen överglänste kläderna, men nu var kläderna i perfekt element.
Casual stämning, casual kläder. Så ska en bra Wood Wood-visning vara.
Det är något nästan fantastiskt inför Vibskovs show. Det är modeveckans sista riktiga visning, det finns inget som hindrar den från att bli riktigt rejält försenad. Press och VIP som de senaste dagarna blivit bortskämda med bra sittplatser och välfyllda goodiebags måste plötsligt stå packade som får i den lerigaste vattenpölen i väntan på att få släppas in i den stora ladan på Christiania. Det är som om alla tolkar skylten “press” som en uppmaning. Det är trångt. Precis som i kön för “vanliga människor” hundra meter bort. Var sin trång hetsk kö, skillnaden är att den ena kön måste betala 50DKK och den andra slipper.
Jean//Phillip var lite obehagligt. Lite plastiga S&M-referenser och ett väldigt vekt försök att integrera lite damkollektion, i form av ett par överdraperade porrklänningar, bland herrkläderna.
Byxsnitten var rätt fina och resårliven på shortsen. Men de leggingstighta byxorna var inte jättekul. Inte heller alla remmar utan funktion. Modellerna såg ut som inprogrammerade robotar.
Nu har jag kastat mig in på en restaurang för att få lite snabba kalorier och något varmt i strupen (rött vin). Sedan är det vidare. Energinivåerna är dock lite väl låga nu.
Redan för ett år sedan började byxdressarna dyka upp ganska grundligt, då i höstmodet. När våren kom forsatte de synas och var ett sådant plagg som namedroppades väldigt flitigt i trendrapporter.
Om jag ska plocka ut ett plagg som funnits på allas moodboards inför den kommande våren, blir det definitivt overallen. Den var överallt. Med bälte i midjan, utan, som aftonpåklädning, som soffhängsmjukisdräkt, lång, inte så lång, som sofistikerat affärsmöteskrud, i många olika färger. På catwalken och i publiken. Läs vidare »
Kan tänka mig att det inte riktigt är accepterat att vara en fluga på väggen som modeskribent i 2008, men det var jag alltså. Stod i hörnet varvade klunkar rosa Moët med chokladtryfflar.
Bruuns Bazaar hade valt den förträffliga arenan Statens Museum for Kunst att visa mode och låta modefolket mingla i.
