Foto: Lazees Myspace.

Lazee - en av de få svenska rappare som man skulle slippa skämmas över om man skulle ge en lektion i svensk hiphop för någon internationell - släpper sitt debutalbum “Setting Standards” idag. Ett debutalbum som är svårt att ogilla om man gillar Lazee. Detta trots Neverstore och Fred Durst som gästartister.

Om att The Streets ska sluta släppa skivor. Om att det inte ens gör mig vemodig. Om att jag är vemodig ändå.

Foto: Tomas Oneborg

Läs vidare »

Jag minns att min kompis skämdes på mänsklighetens vägnar för ett par år sedan när Atmosphere spelade för tom publik på Accelerator i Malmö. Det var något med att man nästan kunde höra en nål falla. Förhoppningsvis blir det inte lika tomt ikväll när de återvänder, nu med Brother Ali på släptåg.

Atmosphere + Brother Ali
Mölletältet 20:30 IKVÄLL 18/8

Bild: Atmospheres Myspace.

The Streets - The Escapist

Videon till The Streets nya singel är släppt. Rätt dålig låt, men rätt bra video. Den föreställer Mike Skinners fotpromenad till Frankrike. Bra stilgrepp det där, att inte visa hans ansikte.

Jag är en av dem vars hjärta snörptes ihop när jag hörde Gatornas skiva nummer två. Av sorg. Jag är en av dem som hade skivrecensioner från Original Pirate Material på min flickrumsdörr. Men, alltså, sorgen till trots, vill mannen sjunga - låt honom sjunga. Och låt honom promenera. Jag hoppas bara att alla de där “nya fansen” han alltid vill tillfredsställa, verkligen existerar.

Låten är förresten gratis.

Måste bara säga att jag är barnsligt förtjust i mood-adjektiven som står om Nas på allmusic.com:

• Bitter
• Brooding
• Brash
• Confident
• Confrontational
• Menacing
• Ominous
• Intense
• Bleak
• Street-Smart
• Somber
• Rousing
• Angry
• Thuggish
• Harsh
• Hostile
• Aggressive
• Gritty
• Raucous
• Rowdy
• Tense/Anxious

Wu-Tang Clans spelning på KB blev som känt inställd, men efter många om och men och datumändringar, verkar det nu nästan helt säkert att hela gänget kommer stå på Vegas scen imorgon.

Jag fick nämligen precis ett mail från ovan nämnda spelställe att (hela!) klanen landat i Prag och om de inte lockas att stanna där av den billiga ölen, så är det superfredag med hiphopfest i Köpenhamn som gäller imorgon! Det konstiga är att det fortfarande finns biljetter kvar. Så, gillar ni veteraner som som rappar, så gäller det att rafsa fram Visa-kortet nu.

Jag hade rätt. Det där med att Lupe Fiasco skulle vara ambitiös. Och med ambitiös menar jag att han anordnade rockkonsert och dansade som om han gick på batteri i nästan två timmar.

Han hade också en ful döskalleslips och ett band med sig.

Det var skönt att se något engagerat. Kul att se någon som dansar så att han nästan spyr.

Men jag har verkligen stora problem med att Lupe som person är så störig. Han har alltid hungrat efter nörd-stämpeln (tänk Kanye och Pharrell), men jag ser bara tönt när jag kollar på honom. Visst, man får ha solglasögon på scenen om man är rappare. Visst, man får skrika I love the lord om man är rappare. Och visst, man får ha ett svulstigt ego om man är rappare. Men när Lupe glider runt på scenen, med ett brett leende och säger saker som “Wasn’t Lupe’s show amaaaaazing, just amazing…” utan en uns av ironi i rösten, då kan jag liksom se framför mig hur mycket jag skulle stört mig på honom om vi gått i samma klass på gymnasiet.

Mer:
>> Jag förklarar lite utförligare här.
>> Jonas Grönlund tycker att konserten kändes klassisk

Igår när jag satt på en indisk restaurang på Bergsgatan och verkligen åt (inte ett riskorn kvar på tallriken sen) pratade någon vid bordet om något hemskt som hade hänt och jag fick för mig att referera till en våldtäktshistoria i min bekantsskapskrets men hejdade mig några ord in eftersom det slog mig att

det var inte en våldtäktshistoria i min bekantsskapskrets, utan en Afasi & Filthy-text jag tänkte på! Jag har vant mig vid att blanda ihop olika tv-serier med mitt verkliga liv men, svenska hiphoptexter? Det verkar ha gått aningen långt.

Afasi & Filthy värmer i alla fall upp före Lupe Fiasco ikväll. På KB. Om man behöver bunkra upp med lite svensk novellrap (jag verkar ha fått nog, får hålla mig i bakgrunden).

Tricky flyttade till L.A.

I DVD:n som följde med hans förra skiva gick han på soliga kaliforniska gator utan att längta hem till ett vädermässigt moody England där media kallade honom djävulen.

Men nu verkar han behöva sitt fosterland igen. För nya skivan handlar om hans förortsuppväxt i Bristol. Det är förresten inte nödvändigt att döma honom för att första singeln heter “Council Estate” och att han i videon illustrerar med sorgsna förortsblickar genom smutsiga fönsterrutor och duvor. Har man bott i ett “ghetto” så gör man musik om det, så lyder regeln. Den brittiska förortsbilden är dessutom inte riktigt lika mediavan som den amerikanska, därför blir det så snyggt när den får visas i kornigt YouTube-format, kolla själv:

Skivan “Boy Knowles West” kommer ut den 7:e juli. Det har gått 5 år sen förra. Sen dess har han hängt i USA, bott på hotell, gjort film och festat väldigt mycket. “You don’t really wanna be in the studio when you can be on Sunset Boulevard drinking Saki!” förklarar han sin frånvaro. När han äntligen blev sugen på att göra ett nytt album tog det honom ett år skaffa ett skivkontrakt.

Costanza Francavelli, tjejen som tog över där Trickys tjejröst - och Baby Mama - Martina Topley Bird slutade på albumet “Vulnerable”, har förresten släppt en egen skiva precis. Martina är också ganska skivaktuell med otroligt fin tredje skiva, producerad av Danger Mouse, som är ute sen en månad tillbaka. The Times skriver att hon är triphopens mest underskattade artist och att hon tillfredsställer “all those who like their music to play around in the area where gritty meets pretty“.

So, all in all, bra tider för några av nittiotalets subgenres.

Ikväll uppträder Kylie på Forum i Köpenhamn. En anledning att ha på sig mycket smink och dansa med slutna ögon eller vidöppen mun. Vilket man vill. Och paljetter. Fjädrar. Armbågar i luften.