När jag och min PV promenerade med en stor spegel som jag köpt på Myrorna var han otroligt obekväm med situationen. Han hade redan tidigare påpekat att han var ängslig över att bära en manchesterkavaj på Möllan. Det kändes helt enkelt fel. Nu blev det bara värre. Second Hand-spegel, manchesterkavaj, flickvän utan heels, Möllan. Han kallsvettades nästan. Läs vidare »

Min pappa msn:ar och skriver att han inte kan koncentrera sig för att han passar Pleo.

tricky/ida säger:
pleo?
Yngve säger:
jeg har en lille dinosaurus, der går rundt på mit bord og snakker og spiser og alle mulige andre ting

Han delar kontor med tekniktidningen T3 och de hade fått en Pleo att recensera.

Det är PRECIS vad jag behöver! Alltså. Särskilt nu när min djurlängtan blivit så extrem att jag funderat på att skaffa tamagotchi (det kumlinerade när jag inte lyckades locka till mig några rådjur med min lövhög i sommarstugan). Undrar bara om man kan få ta med den på flyget… och om jag kan pruta ner priset (4000 kr).

Lupe Fiasco, Jay-Z:s lilla älskis, kommer till KB den första juli.

(AP Photo/Jason DeCrow)

Lupe Fiasco har alltid varit rätt noggrann med att branda sig själv med nyckelord som pålitlig, litterär, religiös och medveten. Utan spruckna läppar, pistoler och rödsprängda ögon har resultatet varit lättolkat som “svärmorsdröm”. Vilket kanske inte är ett självklart framgångsrecept för många rappare, men det har funkat rätt bra för Lupe Fiasco.

Eller, rätt bra, då menar jag om vi blundar för när han fick en alldeles egen miniskandal på halsen, när han glömde texten till en Tribe Called Quest-låt och på köpet dissade en hel hihopera. Eller när han gör sådana här nyårshälsningsvideor... Då är blir det svårt att se på hans musik med ett öppet sinne.

Den bild av honom som sorglös kid på skateboard, har idag ersatts av honom som en lite lillgammal, något torr moralpredikare. Men det är ju också ett popstjärnekoncept.

Lupes överdrivet anständiga uppenbarelse har faktiskt den positiva effekten att han är väldigt seriös med sin musik. Han har inget behov av att jonglera vapen och slentrianrulla svordomar ur munnen, så resultatet blir ofta genomtänkt och aningen nyskapande.

Senaste skivan “The Cool”, som kom som nummer 2 i ordningen, var ett konceptuellt och vemodigt album med många stråkar och utdragna vokaler. Långt ifrån de lättsinniga dagarna på brädan som fläktats på debuten “Food & Liquor”. Det bästa med den nya inriktningen var att det på riktigt kändes som Lupe tävlade på sina egna premisser. Blandade sin intellektambition med drengerøvsprofilen. Sen om skivans 19 spår rakt igenom var värda guldmedaljer kan diskuteras.

Så här såg han ut när han spelade på Rust förrförra hösten. Med sig på scen hade han ett fulltaligt gangstaposse som han vägde upp för genom att bära glasögon halva konserten.

Jag tvekar inte en sekund på att Lupe Fiasco kommer ge publiken valuta för sina biljettpengar när han kommer till Malmö. I år har det varit alldeles för många slappa konserter signerade amerikanske rappare och det kan behövas en stenseriös plugghäst för att återfå lusten att rada upp hundralapparna i biljettluckan.

Det australiensiska märket Ksubi har en hemisda väldigt inspirerad av nutidens mest älskade flaggskeppssökmotor. Det är intressant när ett modeföretag tänker utanför asken och slopar de traditionella fantastiskt sövande webbsidorna som består av en loopande modeflash och någon pressrelease - och i stället tänker kreativt före stilrent. Det är få saker som är så oinspirerande som en mallköpt halvinteraktiv sida i stela nyanser med valfritt typsnitt utan serifer, med sina stylade kampanjbilder som det enda levande.

Maison Martin Margiela har en bra site. (Föga förvånande dock, allt Mr Margiela tar i tenderar att bli klump-i-halsgropen-fantastiskt..)

Sidan är en mardröm för den som ogillar frames och tables, röriga - och framförallt multipla - scrollmenyer, men en våt dröm för den som inte orkar se en till slick “modesida”. Hos Margiela välkomnas man av små popupfönster som i snällt courier-typsnitt önskar en welcome back om man uppger att det inte är en första besök. Popup-fönster har ungefär lika stort tabuvärde som att bära crocs, men när ett pixligt blinkande öga dyker upp i webbläsaren hos MMM är det bara trevligt. Och så är länkarna blå. Blå! Det är internetretro! Jag älskar när man har möjlighet att vara nostalgisk i ett relativt nutida fält.

Får någon sorts déjà vu från när jag skulle åka till Grekland med min mamma och lillebror och Tricky bokades till Vega under just den veckan. Jag var utom mig av sorg och mamma tog mig till en kiosk för att köpa lotter så att vi kunde försöka vinna de 3000 kronor det skulle kosta att boka om resan så att jag kunde få kolla på min Tricky. Ja, lottköpet gick inte direkt plus så jag var tvungen att missa min Tricky. Trots dåliga recensioner, och tydligen en rätt illa gången halsinfektion hos the man himself, kom jag aldrig riktigt över händelsen och har haft en skräck för att boka resor på förhand ända sen dess.

Men, alltså, det verkar inte spela någon roll om man bokar resan 2 månader i förväg eller om man gör det 2 dagar innan. Det finns alltid något man missar. Nu kommer jag missa en OHOI!-signerad grimefest på Stengade den 10:e maj med den här smaskiga lineupen:

Plastician (UK - Rinse FM)
Riko (UK - Roll Deep)
Jammer (UK - Neckle Camp)
DJ Messiah (UK - Twisted Beatz)
DJ DeVille (UK - Senseless Rec/Sub FM)
MC Zinc Larynx (UK)
OHOI! Sound system + more.
OBS!!!! Denna gång har Wiley ställt in på förhand! A small step for man, but a giant step for… äh, you know.

Sist Plastician spelade på Stengade gick jag dit själv och dansade 4 timmar i min Boy Better Know-tshirt och var lycklig. Såhär lycklig var Plastician:

Och här är en bild jag tagit på Jammer när ingen av oss var särskilt fokuserade:

(Kings Cross, 2007)

Om någon ska dit - och det tycker jag att någon ska - så kan ni please fylla lokalen för mig också? Det hade varit snällt.

(AP Photo/Adam Butler)

Idag fyller Willam Shakespeare 444 år. Eller skulle fyllt. Jag vet inte vad man säger. Min nördighet stannar dessutom inte vid att jag varje år - utan fusk - kan uppmärksamma Willies B-day, jag firar den till och med. Punkligt, traditionsenligt. När jag bodde i LDN flög jag till och med hem för att kunna fira. Gillar personliga påfund som förvandlas till benhårda traditioner. Gillar att varje år den 23:e april välja ut en klänning och ta båten över öresund (brukar försöka ta den båt som heter Hamlet) för att äta en extravagant middag på Marienlyst i Helsingör med min lika nördiga pappa och bror, med utsikt till Kronborg med en stor tjock upplaga av Wills Samlade Verk vilande på den vita duken.